Här i Valencia går vi också in i jultider. De senaste dagarna har mest bestått av julklappsinköp till barnen. Julafton kommer att firas hemma hos familjen Björklund. Jockes föräldrar är också där på besök och en rolig grej är att jag som grabb ringde hem till Kalle Björklund och helt enkelt frågade om han ville byta fotbollströja med mig. Han spelade då i Öster och landslaget och han hade gjort matchens enda mål i en landskamp mot Finland som var den första landskampen som jag såg. Lite festligt att trettio år senare fira julafton ihop! 

Jag och Jocke var för övrigt och kollade på Villareal mot Salzburg i torsdags. Eddie Gustafsson hade fixat plåtar och han såg till att poängen gick till Salzburg efter en rätt avslagen 1-0 match. Matchen hade ingen betydelse för utgången av gruppspelet i Europa League så Villareal mönstrade en reservuppställning och det var också bara 5000-6000 på matchen. Eddie såg dock vass ut och han släppte bara in två mål på de sex gruppspelsmatcherna. 

Jag var ju i Madrid på onsdagen och passerade då en mindre sportaffär på en liten bakgata. Skyltfönstret bestod av fotbollströjor av diverse storlag. Men där fanns det även fyra vimplar. Jag höjde något på ögonbrynen då jag såg vilka klubbar det var. Den första var Real Madrid och det var mera väntat. Men övriga tre var riktiga högoddsare bland alla berömdheter till lag, nämligen Leksand, Degerfors och Trollhättans IF! 

Veckan har också berikats med att jag lyckats med något som jag trodde var mer eller mindre omöjligt här i Spanien. Jag skulle hämta lite kläder som jag lämnat in för lagning hos en skräddare. Jag hittade ingen parkering och ställde mig därför precis utanför på en gågata och var borta i max fem minuter. När jag kom ut fick jag en liten uppläxning av den lokala polisen och en bot på 90 euro(30% rabatt om jag pröjsar inom 15 dagar).

Jag lunchade själv en gång i veckan som gick medans Malin sprang i affärer och julhandlade. Malin skulle aldrig ha släppt iväg mig själv om hon bara hade vetat vilken het potatis jag var under denna lunch. När jag två timmar senare plockade upp Malin igen så berättade jag med ett stort leende att jag hade blivit hårt uppvaktad under lunchen och bjuden på efterrätt. Malin tittade på mig med en blick som kunde döda men av någon anledning så mjuknade blicken när jag berättade att det var av en manlig kypare!

Pokern går rätt dåligt för stunden och eftersom det lär bli tunt med speltid den närmsta tiden så riskerar december att bli en minusmånad. Slutligen vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

För bara ett par dagar sedan lekte livet. Pokern rullade på bra, kanonväder och Valencia var obesegrade på hemmaplan. Nu är det måndag och jag kan konstatera att det är 7 grader och regn och kanske det sämsta vädret jag har upplevt i Valencia, två katastrofala pokerdagar på nätet som har vänt ett stabilt plus för månaden till ett jobbigt back och att jag för första gången fick se Valencia förlora på hemmaplan. Detta i en rätt sevärd match men där Valencia var lite för dåliga defensivt. Dessutom tycker jag att Albelda och Marchena är lite för tröga och att det finns bättre alternativ i truppen. Ja, nu ska jag inte kanske kräva av er läsare att ni ska kunna Valencia utan och innan men jag vet några av er läsare gillar laget och ville bara få ur mig det.

En liten lätt förkylning gör också att träningen på gymmet har försakats lite men jag ska snart komma ikapp. På onsdag gör jag en liten tripp till Madrid över dagen av rent nöje. Jag bokade billiga flyg för både mig och Malin men inte samtidigt eftersom barnen måste gå i skolan denna gång. Malin åker därför till Madrid på tisdagen och jag på onsdagen, klassiskt familjesamarbete!

Helgen bjöd också på damfotboll, Levante-Barcelona 0-0 i spanska högsta ligan. Inte svensk klass om man säger så. 

På torsdag blir det troligen en sväng norrut till Villareal för att se dem möta Salzburg i europa league. Jag måste ju informera Lasse Eriksson om hur Eddie Gustafsson ser ut i kassan nu när min vän har blivit målvaktstränare för landslaget. Grattis Lasse och landslaget!

Så var man tillbaka i paradiset Valencia igen efter fem dagar i Warszawa och Unibet Open.

Hela veckan har bjudit på svensk mer eller mindre sommarvärme och blå himmel. Jag ska inte trampa på er som ligger men hörde något om att det var totalt sju soltimmar i Stockholm under november månad. Inte blir livet sämre av att det vankas toppmatch på lördagkväll då Real Madrid kommer på besök. Jag har ju aldrig sett Valencia förlorat på Mestalla och hoppas att sviten ska hålla även efter helgen. Biljettpriserna höjs för övrigt med 3,25 ggr normalpriset då Valencia möter Real Madrid och Barcelona.

Fotboll blev det även i Warszawa då jag och Davor Pavic var och såg Polonia Warszawa mot Korona i polska förstaligan. Det var ingen sprakande tillställning men alltid kul att bocka av ännu en klubb i fotbollseuropa. Gamle Barcelonaspelaren Bakero var tränare för Polonia sedan två matcher tillbaka. Risig, trist arena och bara 3000-4000 på matchen. Matchen slutade 1-1 men sista målet hörde vi på radion i taxin eftersom vi lämnade matchen innan slutsignalen och Korona kvitterade på övertid. Korven i halvtid var nog matchens behållning. Dyra biljetter? Nä, 20 zlothy vilket är 51 kronor.

Efter matchen åkte vi tillbaka till Hyatt hotell för att spela sista pokerturneringen under Unibet Open. Det var ett sidoevent med 56 spelare som kostade cirka 3000 kr. Det rullade på bra för egen del och jag kom till finalbordet. Jag åkte dock på plats sex då jag shortstackad gick all-in med en kung och det andra kortet osett. Jag fick syn av big blind som hade Q4. Så långt kändes det hur bra som helst. Om jag skulle dubbla upp så skulle jag ha 40000 och snittet var då knappt 47000. Till min besvikelse hade jag en femma bakom kungen men jag var ju ändå favorit till att ta hem potten. Tyvärr kom en dam på flopp och jag åkte som sagt på sjätte plats och fick cirka 8000 kronor för denna ”formidabla” prestation! Skämt åsido så var det ändå skönt med en pengaplacering efter ett kallt live turneringsår då den enda framgången kom i Irish Open i Dublin för min del(och då var den även blygsam).

Upplevde igår två exempel på positiva saker med att bo i Spanien. Jag och Malin letade efter en lokal där Wimmo skulle på kalas efter skolan. Klockan var runt ett på dagen då jag från bilen såg en pappa till en av Wimmos klasskamrater. Jag tutade på honom och tryckte ner sidorutan och frågade om han kunde beskriva vägen till festlokalen. Jaja, inga problem, sade han och frågade om han kunde hoppa in i bilen. Ingen stress här inte, utan han tog sig tid och åkte med i 20 minuter och visade var den låg. Stort!

Senare skulle jag och Malin luncha inne i staden men hittade ingen ledig parkeringsplats. Jag parkerade då helt sonika uppe på trottoaren och ingen reagerade på det. Inga böter, hängläppar eller sura blickar. Bara smidigt och vi snackar om en stad i Stockholms storlek och i centralt läge.

Alla ni som mailat mig och vill vara med i min VIP-klubb vill jag bara meddela att ni inte är bortglömda utan Unibet jobbar med detaljerna. Det tar lite tid men jag återkommer så snart allt är klart. Fortsätt maila mig på hans.eskilsson@hotmail.com ni som vill vara med. Du bör gilla poker och fotboll!

Innan det var dags att åka till Warszawa och Unibet Open hann jag med ett pass på gymmet där jag sprang en timme på bandet medans jag försökte att orka se på någon av de sex tv apparaterna som pryder väggen framför en.

En av skärmarna visade en repris av en Davis cup final från 2004 mellan Spanien och USA där Nadal spelade mot Roddick. Fantastisk tennis men det säger väl mer om en själv att man kan titta på en gammal tennis match och ha stort nöje av det.

En annan kanal visade bilder från Barcelonas senaste träning och jag reflekterade då över en situation med tanke på de senaste tidernas spekulationer om att Messi och Zlatan inte skulle vara så goda vänner längre. Det jag såg motsäger detta till absolut 100% då det var en situation i en kvadratövning då de spontant kramades och skrattade ihop. Det var inget spel för galleriet utan det var äkta så långt som mina erfarenheter sträcker sig.

På onsdagen satte jag mig trött på planet som skulle ta mig till Warszawa via Düsseldorf. Jag hade nämligen läst sista Stieg Larsson boken till klockan fem på morgonen eftersom det var omöjligt att sluta. Därför hände det inte så mycket mer den dagen än att jag tog en kort promenad i Warszawas centrum innan jag somnade.

Utvilad och spelsugen så anlände jag till Hyatt hotell efter att delat en taxi med Micke Norinder, Anders Henriksson och en trevlig kille vid namn Erik som jag tyvärr inte kan efternamnet på. Som vanligt klunsade vi om taxin och föga överraskande torskade herr Norinder! Till Mickes försvar kan sägas att han först fick lära de orutinerade Anders och Erik hur man klunsar på fyra vilket förstörde hans koncentration.

Nivå 1. Blinds 25/50

Det var kö till att få sin bordsplacering men turneringen startade ändå och det gjorde att jag missade några händer. Startstacken var på 10000 och jag satt på plats fyra. Det var bara okända förmågor runt bordet och ingen svensk förutom mig. Jag började turneringen katastrofalt och ska ge mig in i något sorts försvarstal hur det kunde hända. Jag la mig i de tre första potterna men hade nog en liten lätt irritation i bakhuvudet att jag hade tappat mina blinds innan jag satte mig vid bordet. En helt obetydlig summa men den lilla vetskapen gjorde att jag höjde upp till 175 i tidig position med skithanden 52 när både small och big blind inte hade kommit till bordet. En spelare synade och just den spelaren hade jag fått en tanke om att vara tight eftersom han hade limpat in i en pott och en spelare bakom höjde till 200, en annan synade men han la sig då preflop. Floppen kom nu T98 och jag betade 400. Min motspelare synade omedelbart. Min tro var nu att han var på drag eftersom brädan var som den var. Turn var en trea utan färgdrag. Jag betade hårt för att representera ett överpar och ge fel pris för drag. 1100 satte jag men han hängde till min besvikelse på. River var en åtta och jag hade nu två val. Antingen ge upp potten eller panga på en tredje gång. Om jag hade rätt i att han hade varit på drag så måste jag satsa och likaså om han var så pass tight att han kunde lägga en hyfsad hand. Jag satsade 3000 och fick blixtsyn. Han visade mediokra KT och tog hem potten. Bedrövlig start för mig och tyvärr så upptäckte jag under den kommande timmen att han var bordets symaskin som synade allt. Om jag hade inväntat den informationen så hade jag inte gjort det misstaget som jag nu gjorde. Mitt spel hade nog fungerat på övriga spelare runt bordet men nu valde jag absolut fel spelare.

Jag hade nu 5300 och det var ju inte precis den start man ville ha. Jag tappade sedan ner till 3000 efter att ha haft några småpar men inte träffat floppen samt en pott då jag hade 55 och floppen kom 432. Den potten träffade jag inte heller mer på men den blev lite dyr trots att jag försökte hålla nere den så mycket som möjligt. Jag träffade senare ett set med 55 då floppen kom 965. Jag betade ut på flopp och blev reraisad av big blind. Jag kallsynade bara i position och reraisade på turn istället men då la han sig trots att min all-in var av blygsam kaliber. Jag avslutade nivå ett med 3875.

Nivå 2. Blinds 50/100

Fyra spelare limpade innan mig och jag satt i small blind med AK suited. Jag hade en lös image efter min ”dåliga” bluff och tänkte att det ser svagare ut att gå all-in direkt än en höjning. Jag vann dock potten utan kamp. Jag vann därefter några potter när jag satt i blindsen men hade annars inga lämpliga händer att spela med min blygsamma stack. Jag avslutade nivå 2 med 4325. Det var 200 spelare med och 10 hade åkt ut.

Nivå 3. Blinds 75/150

Jag får QQ och höjer upp till 400. Symaskinen synar som enda spelare till min stora glädje om än inte till min förvåning. Floppen kommer 832 och jag betar ut hårt, 1100.

Symaskinen blixtsynar förstås. Turn är en kung, inte mitt drömkort men ändå bara AK som är en något logisk hand som symaskinen kan ha. Men troligen hade han reraisat preflop med den handen. Visserligen kan jag inte heller utesluta händer som KJ och KT som han ha men dessa händer borde han la lagt efter mitt bet efter flopp. Jag checkar dock eftersom jag inte har något att vinna på att satsa. Har han en kung så synar han mitt bet men har inte en kung så kanske jag kan introducera en bluff. Jag checkar som sagt och han går all-in. Jag har endast 2600 kvar och det finns inte en chans i världen att jag lägger min hand nu efter att ha sett hans spel innan. Till min besvikelse visar han 22 för träffat set och river bjuder inte på någon två outare.

Utslagen så tillbringar jag stora delar av kvällen med att prata med Dan Glimnes sympatiska fru Ingrid. Likaså trevlige Dregen pratar jag länge med och jag förhör mig lite om hur musikindustrin fungerar. Jag pratar även lite med andra pokerspelare och då bland annat Dennis Lindmark med fru om balansen att hitta speltid och få tid över till övriga saker. Om du är heltidsspelare är det lite lättare men i Dennis fall med två barn och ett annat heltidsarbete är det inte det enklaste och det var intressant att höra bådas version om problematiken. Lösningen i deras fall var att hon fick ryta till när det blev lite väl mycket poker!

Nu stannar jag i Warszawa till måndag morgon då jag åker tillbaka till Valencia. Vad jag ska göra nu till dess återstår att fundera ut. Polonia Warszawa spelar på lördag så det kanske blir en sysselsättning. Staden Warszawa har jag upptäckt rätt så bra innan vid mina tidigare besök så där finns det inte så mycket kvar att se. Kanske blir det ett revansch försök i något sidoevent. Dock är rökning tillåten i övriga delen av kasinot och detta stör mig så mycket att jag är tveksam till om jag ska spela. Annars är allt annat runt turneringen i topp klass men jag och rökning går inte riktigt ihop.