Jag är nu på plats i Köpenhamn och börjar spela imorgon klockan 14.00. Jag bor på Marriot som ligger ett stenkast ifrån kasinot. Hotellet går inte att klaga på men vädret är inte vad jag numera är van vid. Ändå en nyttig kontrast att uppleva slask,snö och blåst så att jag fortsätter uppskatta vad jag upplever i Valencia. Faktum är att jag idag när jag blev påmind hur vinterhalvåret är på våra breddgrader så började jag fundera på en permanent lösning i Valencia men det är ju saker som jag inte bestämmer helt själv. Men mitt drömscenario vore att bo i Sverige mellan maj och september och övriga tiden utomlands.

En sak som dock är mysigt med ett kallt klimat är känslan när man kommer in i värmen. Detta var vad jag gjorde idag. Jag tog en promenad på Ströget och gled in på en grekisk restaurang som hade levende ljus och rutiga bordsdukar. Kylslagen satte jag mig ner med en varmt rykande soppa och intog därefter en grekisk buffé med bland annat tomat och löksallad, moussaka, grekiska köttbullar, lamm och kyckling. Jag var nästan ensam gäst på restaurangen och blev inblandad i ett fotbollssnack med personalen. De var oerhört insatta i europa fotbollen och jag blev kvar där i nästan en timme extra efter att jag hade ätit klart i ett mycket trevligt samtal. Vi snackade bland annat om gamla stjärnor som Franco Baresi, Laurent Blanc och George Weah. Vad man märker vid sådana här tillfällen är vad fotbollen lätt engagerar och vilken isbrytare det är till att lära känna helt nya människor.

Just nu när jag sitter och skriver har jag svensk tv på och blev precis upplyst om att jag är en medelålders man numera. Det pratades om tennisarmbåge och att det drabbar mest medelålders män dvs män i åldern 40 till 60 år. Tungt, mycket tungt! Fast jag undrar om man kan bli diskvalificerad så länge som man inte har tennisarmbåge eller?

Vi var och såg Valencia i lördagskväll och jag känner mig manad att skriva lite om dem nu. De spelade 1-1 mot Malaga och det i sig är väl inget större katastrof. Men vilka problem de har i defensiven. Det som är ofattbart är att Valencia har två mittbackar med i Spaniens landslagstrupp, Albiol och Marchena. Det är ju inget mediokert landslag vi pratar om. De är inte i närheten av division ett klass för tillfället. De är dock inte ensamma om att prestera dåligt defensivt men i deras fall är det makabert med tanke på de meriter de har. Tröga, noll samarbete och ständigt i helt fel positioner. Albelda på innerfältet gör heller ingen glad och att han fick stanna på plan mot Malaga istället för Baraja gör att min tro på tränaren Emery inte står högt i kurs heller. Baraja har visserligen också sett sina bästa dar och även om han är långsam så spelar han med pondus och vill ha boll. Han vågar till skillnad mot Albelda som mest alibispelar och har noll självförtroende. Det som är positivt med Valencia är att de har två riktiga klasspelare i David Villa och David Silva, ruskigt bra båda två men som Valencia riskerar förlora till nästa år pga sin dåliga ekonomi som måste saneras. På kanterna ser det också bra ut offensivt med Joaquin, Mata, Vicente och Pablo Hernadez. Där har de många alternativ. Målvakten Cesar som ersatt skadade Renan har också varit bra. Men backlinjen och innerfältet( och då främst Albelda) har varit en katastrof defensivt de senaste två månaderna. Dessutom var det väldigt märkligt att de gjorde av sig med Zigic istället för Morientes som var ett betydligt bättre alternativ om Villa är skadad eller om de vill ändra på en matchbild. Zigic har ju också gjort succé i Racing Santander med 5 mål på 6 matcher.

Valencia möter nu Dynamo Kiev på onsdag i UEFA-cupen och man får 2,50 på Dynamo Kiev hos Expekt och det är ett riktigt överodds i dagsläget.

Det blev en del fotboll idag. Mera poker imorgon då det blir pokerrapportering från dag ett här i Köpenhamn. På återseende!

Våren har kommit till Valencia och vädret är helt underbart. Mandelträden blommar och man kan utan problem gå i kortärmat. Vi var på beachen och några till och med badade. Jaja, ni ska vara avundsjuka!!! Jag får dock känna på kylan snart då EPT Köpenhamn står på programmet. På måndag bär det iväg dit.

Pokern går precis som jag vill att den ska gå, dvs stabilt plus. Inga jättevinster men ändå så gott som förlustfritt. Bara en förlustdag hittills den här månaden.

Stor sensation, men helgen var fotbollsfri. Inte riktigt sant när jag tänker efter. För Williot gjorde sin matchdebut mot Mislata. Det var riktigt kul att beskåda, lagens båda tränare var inne på planen och instruerade barnen med stort glöd samtidigt som massor av föräldrar levde sig in vid sidan av planen. Som tur var hade inte Expekt matchen med i sitt oddsutbud för jag hade aldrig kunnat gissa att den skulle sluta 0-0.

På burken har det dock blivit några matcher. Derbyt Sevilla-Real Betis såg jag och det är en match som jag någon gång vill lägga till mina live upplevelser. Barcelona mot Sporting Gijon såg jag också och det var tredje matchen i rad med Barcelona som jag sa till Malin att jag skulle in och live spela på Barcelona efter att matchen börjat och medans jag loggade in så gjorde Barcelona mål!

Barcelona med Messi i spetsen bara måste vara det mest sevärda som finns i fotbollsväg för tillfället. Igår blev det även Spanien-England ihop med Daniel Kristiansson från TV4 som är här och hälsar på för tillfället. Vi var tidigare på dagen och kollade in Valencias träning. Kristiansson är om inte värre iallafall minst lika fotbollstokig som jag.

På söndagen fick vi uppleva en liten märklig sak här i området där vi bor. Det satt nämligen lappar på alla bilar där det stod texten, Manuel Blanch no paga(Manuel Blanch betalar inte). Jag hajade inte så mycket av det men förstod senare vad det hela handlade om. Denna Manuel hade nämligen inte betalt avgiften för samfälligheten i bostadsföreningen och grannarna(20 stycken i 50 årsåldern) stod med plakat, trummor och tutor och skränade och protesterade högljutt utanför hans hus. Detta var en något annorlunda erfarenhet för mig!!! Är det någon som har svårt att få tillbaka någon pokerskuld så kan jag förmedla kontakten!

Det skulle kännas lite konstigt att förbise helt att det blev vissa reaktioner efter min förra blogg. Kul att folk engagerar sig och har synpunkter. Dessutom uppskattar jag att så många sympatiserade med mina åsikter. Dock fick jag några gliringar, bland annat från William Thorsson som jag gillar trots att han slog ut mig ur EPT i Dublin 2006 precis innan pengarna, när vi båda hade stora stackar och jag floppade toppset med kungar mot hans floppade färg i en tvåvägspott och William kunde därefter lugnt promenera till finalbordet. Men av de gliringar som jag fick var det dock egentligen ingen som överensstämde mot de åsikter som jag hade.  

Detta var vad jag skrev i min förra blogg: Det har varit en debatt på diverse pokerbloggar om ordet pokerproffs och dess betydelse. Jag fick en fråga vad min syn var på det hela. Jag har inget mer revolutionerande svar än att jag tycker det är en person som livnär sig på poker. Dock tycker jag att det är ett litet löjligt uttryck och tycker yrkesspelare låter bättre. Men av alla yrkesspelare som finns så tycker jag det är förvånansvärt många som är oproffsiga i den meningen att de inte agerar optimalt i sin yrkesroll. Jag ser till exempelvis ofta yrkesspelare som spelar bort stora pengar på kasinospel, andra som har absolut noll koll på money management. En del kommer bedrövligt förberedda inför en turnering och sätter sig bakfulla och försenade vid bordet. Många har ett allmännt osunt leverne vilket jag kanske reagerar lite extra på eftersom kontrasterna är så stora gentemot fotbollen som jag är präglad från.

Därefter gjorde Jim Baas på Aftonbladet en uppföljande artikel om detta där jag förutom ovanstående text hade synpunkter på att det som sponsrad spelare är oacceptabelt och respektlöst mot sitt företag, som betalt upp mot 100000 kronor i utgifter(inköp, resa, hotell), om man kommer ordentligt försenad och bakfull till bordet. Jag påpekade också att jag fann det uppseendeväckande att drabbade bolag inte reagerade.

Jag fick då även frågan om vad konsekvenserna hade blivit av ett liknande agerande inom fotbollen och jag svarade då att det hade lett till böter, kanske avstängning eller i extrema fall att klubben bryter kontraktet.

Detta var hela bakgrunden och om du har provat leken att viska en historia i tio led och se hur den förändras/förvrängs så kan man tro att sluthistorian hos ett fåtal blev att jag vill återinföra motboken till Sverige!!!

Jag har varken fått mjölksyra eller en lårkaka vid ett pokerbord och är fullt medveten om skillnaderna mellan poker och fotboll. Att jämföra betydelsen av förberedelse är givetvis befängd och jag har aldrig sagt något annat heller. Jag hade visserligen önskat att bra förberedelse skulle betala sig bättre inom pokern men vet att vilket skräckexempel som helst kan vinna och också gör det ibland. Däremot är det min övertygelse att du ger dig själv en bättre chans om du förbereder dig optimalt. Kraven på oss sponsrade spelare, jag tillhör Expekt.com, måste vara högre eftersom vi har betalt för att utföra ett jobb som dessutom är väldigt privilegierat. Det jobbet kan innebära att mingla på uppskattade fester som bolagen arrangerar men knappast att festa så betongkepsen sitter på ens huvud hela dagen efter. Att komma nykter och i tid till jobbet dagen efter är ju självklarheter i vilket annat jobb som helst så varför skulle det inte gälla kontrakterade pokerspelare?

Man kan få intrycket i denna ”debatt” att jag skulle ha ett helt fläckfritt förflutet men så är givetvis inte fallet. Dock stämmer inte ryktet som jag en gång fick höra att jag och J-O Waldner skulle ha sovit ruset av oss i sked under några buskar i Berzelli Park utanför Berns en sommarnatt på 90-talet. Däremot blev en inbiten Hammarby supporter förskräckt när han fick se mig i baren på Götgatan natten innan en allsvensk match med en bägare i handen. Han blev helt rabiat och skrek: – Eskil för i helvete. Vad sysslar du med? Du har ju match imorgon!! Jag tittade bara lugnt på honom och tog ännu en klunk bira innan jag svarade: – Det är lugnt, det är ju bara IFK Göteborg. Dom tar vi ju lätt ändå!Killen blev nu om möjligt ännu mer rabiat och började gestikulera och skrika ut ohörbara läten. När han nästan var på gränsen till att få en hjärtattack så kände jag mig tvingad att snabbt förklara att jag var avstängd!!

Ni som läst min blogg ett tag vet vid det här laget att jag är en stor motståndare till rökning milt sagt. Detta har inte gått Williot 5 år förbi. Häromdagen blev han riktigt sur och förbannad på mig och sa det absolut värsta han kunde komma på: -Pappa du är dum!! -Jag tänker köpa cigaretter till dig nästa gång som du fyller år! Hör du det!

Det har varit massor av fotboll i dagarna. Williot gjorde sin första fotbollsträning i fredags då han fick börja i Godella som är en förortsklubb i Valencia. Jocke Björklunds yngsta son är med i samma klubb så hans kontakter hjälpte mig in i klubben trots att Williot är ett år yngre än övriga. Kul som fan och det är bara att erkänna att jag kommer vara farsan som aldrig missar en träning. Här i Spanien är det anställda tränare på alla nivåer och andra förutsättningar än i Sverige.

Dagen efter följde jag med Jocke och såg på en träningsmatch mellan Shaktar Donetsk mot Brasov(Rumänien). Matchen spelades i 4 gånger 30 minuter i ösregn och slutade 0-0, så ni kan ju gissa hur kul det var. Vi stod ihopkurade under samma paraply som ett kärlekspar men blev helt genomblöta ändå och njöt mest av att få sätta oss i en varm bil efteråt. Anledningen varför vi var där var att Jocke fått i uppdrag av Tord Grip att kolla in en mexikan som spelade i Shaktar.

Jocke berättade en skön story när han spelade i Glasgow Rangers. Paul Gascoigne spelade där samtidigt och gillade bland annat flugfiske. ”Gazza” hade varit och fiskat en tidig morgon innan en träning och fått lite fisk. Två av dessa fiskar ”offrade” han på sin lagkamrat Gordon Durie. Gazza såg till att lägga beslag på nycklarna till Duries bil och passadepå att lägga en fisk under förarsätet och en under baksätet som han fällde upp och stängde igen. Durie hade en nyköpt bil och tyckte att det luktade för jävligt efter ett tag. Han förstod till sist att något inte stod rätt till och hittade fisken under förarsätet. Nu trodde han problemet var löst men lukten fortsatte och han fattade ingenting. Den som låg under baksätet var ju inte den enklaste att lokalisera och det dröjde veckor innan han upptäckte den andra fisken. Alla i laget utom Durie visste hela tiden vad Gazza hade gjort men de höll god min.

Senare på lördagen blev det ännu mer fotboll då jag och Williot åkte och såg Castellon mot Huesca i andra divisionen. Jag försöker ju klippa så många arenor som möjligt i fotbollsvärlden. Castellon ligger 7 mil norr om Valencia och ligger just nu femma i en rekordjämn andra division och har en hyfsad chans att gå upp i högsta ligan. Matchen slutade 1-1 efter att Huesca kvitterat på övertid. I dag söndag blir det ytterligare en match då Valencia möter Almeria på Mestalla.

Idag fyller för övrigt Williot 5 år och han fick bland annat Valencias fotbollsdräkt som hans stolt haft på sig hela dagen. Annars började inte födelsedagen så bra eftersom han blev magsjuk på natten vilket innebar att tvättmaskin gick på fulla muggar natten lång.

Resultatet för pokern i januari månad blev +3. Det har varit en debatt på diverse pokerbloggar om ordet pokerproffs och dess betydelse. Jag fick en fråga vad min syn var på det hela. Jag har inget mer revolutionerande svar än att jag tycker det är en person som livnär sig på poker. Dock tycker jag att det är ett litet löjligt uttryck och tycker yrkesspelare låter bättre. Men av alla yrkesspelare som finns så tycker jag det är förvånansvärt många som är oproffsiga i den meningen att de inte agerar optimalt i sin yrkesroll. Jag ser till exempelvis ofta yrkesspelare som spelar bort stora pengar på kasinospel, andra som har absolut noll koll på money management. En del kommer bedrövligt förberedda inför en turnering och sätter sig bakfulla och försenade vid bordet. Många har ett allmännt osunt leverne vilket jag kanske reagerar lite extra på eftersom kontrasterna är så stora gentemot fotbollen som jag är präglad från.

Dagarna rullar på i det nya hemlandet och jag verkligen njuter av tillvaron. Det har varit kanonväder ett par dagar och vi har vandrat runt inne i Valencia på dagarna och synat snart varenda kvarter. Man upptäcker nya små godbitar mest hela tiden och mer än så behövs inte för att jag ska känna mig upprymd och glad. 20 grader och sol samt goda luncher gör inte det hela sämre. Idag testade vi en libanesisk restaurang som inte gick av för hackor. Annars har vi en redan en stamrestaurang i form av en asiatisk krog som har en buffé som är i världsklass. Det finns en del där kocken steker på det man önskar från ett bord med råvaror som bland annat har räkspett och bläckfiskspett som är helt underbara. Denna restaurang ligger i anslutning till gymmet så den besöks nästan efter varje träningspass och då med rätt så bra samvete!

Pokern på nätet har varit fri från obehagliga bakslag fram till igår då jag gick på en hyfsad mina. Men totalt sett så har månaden varit bra och det är min övertygelse att den viktigaste egenskapen för att bli en vinnande pokerspelare över lång tid är förmågan att kunna hantera sina känslor vid förluster. Du måste accceptera att ha en jädra massa otur ibland och då kunna vara så pass kall att du kan styra över dina känslor och inte förändrar ditt spel till det sämre. Detta är så lätt att säga men jag vet att det är en svår kamp av självdisciplin för att lära sig det och jag tror att det är väldigt få pokerspelare som behärskar denna del till fullo. Jag tycker mig själv ha kommit till insikt till det och att jag kan den svåra biten, nämligen att praktisera den vid dessa sittningar när alla pokergudar går emot en. Jag är inte helt fullärd i ämnet än men känner att jag nästan är där nu att inte bli negativt påverkad. Jag har inte varit felfri och har gjort misstaget ett par gånger att jaga förluster och ändrat mitt spel och då förlorat riktigt stort. Men det är dessa erfarenheter som man måste dra nytta av och självkritiskt analysera sitt agerande. Därför var det nästan skönt att förlora igår efter en månad utan bakslag och visa för sig själv att man inte påverkades. Om jag inte hade haft den känslomässiga kontrollen så hade förlusten med största säkerhet blivit betydligt större.

Jag såg inte Sveriges landskamp mot Mexico men har förstått att Rasmus Elm var bra. Jag blir inte förvånad om han och brorsan Viktor kommer att vara givna på ett svenskt mittfält i många år inom en snar framtid. De verkar ha helt rätt attityd och inställning till fotbollen efter vad jag hört och läst. Det enda som kan sätta lite käppar i hjulet är väl i så fall lite brist på kvickhet/snabbhet men det råder inga tvivel om att det är två mycket duktiga fotbollsspelare.

Vi var hela familjen och såg Villareal-Osasuna i söndags. En rätt så blek tillställning som slutade 1-1. Förre Hammarbyspelaren Sebastian Eguren var för övrigt petad. Helgen innan hade jag spelat en slant på Real Madrid mot Osasuna. Detta spel gick föga överraskande in då Real vann som väntat med 3-1. Men när jag såg tv-bilderna så insåg jag att jag hade haft ett jäkla flyt som fått in detta spel. Osasuna blev bland annat berövade på två solklara straffar och spelaren Juanfran blev därtill utvisad för filmning! Men vad som var riktigt komiskt var vad domaren Perez Burrull hade sagt till till Juanfran när han visade det röda kortet: – Kasta dig åtminstone ordentligt om du ska filma!

Jag förstår den vrede Juanfran måste känt. Jag får själv nämligen en flashback av detta då vi i Hammarby mötte IFK Göteborg borta 1998. Vi ledde då allsvenskan och guldet hägrade. Jag fick då ett gult kort för filmning av domare Karl-Erik Nilsson från Emmaboda. Detta i en situation då Christian Karlsson i Göteborg råkade fälla mig och jag skulle ha haft straff. Istället fick jag gult kort för filmning som dessutom var mitt tredje gula kort och som betydde att jag skulle bli avstängd i nästa match. Den känslan av maktlöshet och frustration glömmer jag aldrig. På övertid blev jag för övrigt också utvisad då jag jagade i kapp en fri Andreas Hermansson och fällde honom utanför straffområdet. Jag trodde då att det inte spelade någon roll eftersom jag ändå var avstängd i nästa match men jag blev då avstängd i två matcher. Inte kändes det bättre sen av att efter dessa två matcher så hade vi spelat bort guldchansen efter att ha lett nästan hela serien!!! Trots detta bittra minne måste jag ändå få säga att Karl-Erik Nilsson annars var en riktigt bra domare.

Men tillbaka till den spanska domaren. Han släppte nämligen en kommentar till efter matchen då en Osasuna spelare beklagade sig med orden: -Du kommer att ångra dig när du ser tv-bilderna. Domarens svar: Du kan köra upp tv:n i röven!!!!

Jag befinner mig hemma i Valencia och spelar således inte den pågående EPT:n i Deauville. Nästa liveturnering med Expekt blir istället EPT Köpenhamn som börjar den 17 februari. Poker månaden januari flyter på stabilt på nätet och även om pokerframgångar till stora delar handlar om skicklighet och kloka beslut så finns det som alla vet ett inslag av tur och otur också. Inte sällan är vi pokerspelare pigga på att berätta om all otur vi har upplevt men jag tänkte berätta om när det motsatta inträffade mig häromdagen. Jag satt och väntade vid ett heads up bord 5/10 då en spelare dök upp. Första potten så höjde jag till 30 dollar med AJ och han lade sig. Handen efter så limpar han och jag höjer till 40 med A8. Han går då all-in med sitt halva inköp. Jag har ingen kännedom om spelaren alls men gör en lös och tveksam syn. Han visar AK och brädan blir 5787A och jag vinner potten. Han laddar om och nästa pott så får jag AK och minihöjer till 20. Han går då all-in och jag synar. Han visar nu A8, precis samma situation som potten innan men omvänt. Brädan blir TKQ9T och jag vinner och han försvinner efter tre potter med blixtens fart. Jag hann inte ens ge honom ett tröstande ord. Lite senare spelar jag mot en väldigt aggressivt spelande norsk. Vi spelar nu 3/6 och jag synar hans höjning till 18 med A6. Floppen kommer AT6 med två spader. Han satsar 36 och jag reraisar till 102. Han synar och turn är spader 2. Jag ställer här för cirka 400. Detta för att han tidigare visat tendenser på att syna med halvdana händer. Jag trodde han hade ett sämre ess. Dessutom ville jag ge honom fel pris för att jaga färgen. Han tänker och tänker. Till slut så synar han i sista sekund och visar nötterna med K4 i spader. Han slowrullade med flit och därför kändes det mer än underbart när spader 6 kom på rivern!!!

Fotboll blev det både i söndags och igår kväll. Williot hängde med som vanligt och vi såg Villareal-Mallorca (2-0) och Valencia-Sevilla (3-2, kvartsfinal i spanska cupen). Valencias matcher har varit ruskigt händelserika och de fem senaste matcherna har slutat 3-2, 2-3, 3-1, 3-3, 3-1. Jag skulle dock vara väldigt försiktig med att spela på Valencia i nästa match mot Mallorca borta på söndag. Valencia är inte riktigt stabila i backlinjen och brasilianske målvakten Renan skadade sig i senaste ligamatchen och orutinerade 21-åringen Guaita har fått hoppa in. Nu skadade sig också Valencias stora stjärna David Villa igår. Han ersattes av Fernando Morientes som är det enda egentliga alternativet som central topp. Han är inte vad han har varit, statisk och betydligt långsammare, och det är en jätteförsämring jämfört med Villa.

Jag var även på Valencias träningsanläggning med pojkarna häromdagen. Träningen var dock stängd den här gången. Men det spelades massor av matcher på de övriga planerna med diverse ungdomslag. Vi fick dock se A-lags spelarna när de kom ut från omklädningsrummet till sina bilar på den inhängnade parkeringen. Jag kan kort konstatera att de hade något exklusivare bilar än grabbarna i Hammarby!!

Williot är i den åldern då han roar mig var och varann dag med sina kommentarer och funderingar. Igår så började han prata om Kaka i Milan. Han hade lärt sig i skolan att bajs uttalas på samma sätt på spanska. Han visste att brasilianska spelare ofta har artistnamn och fann det nog märkligt att Kaka hade valt just det. Jag frågade då vad Williot skulle välja för artistnamn. Han svarade då: -Kaka också. -Nä, sa jag. Du måste ha ett eget. Han funderade och svarade att då ska jag heta Sulan!  Ännu en hyllning till Hammarbys Suleman Sleyman!

Senare när vi satt i bilen på väg till Valencia matchen så slängde han ur sig följande fråga till mig ordagrant: -Pappa varför är det så få damer som går på fotboll helt själva? Jag vet inte riktig, vad tror du? kontrade jag. -Det är nog för att tjejer inte har så mycket pengar!!! Hmm, kanske dags för Malin att börja jobba igen!

Precis nu när jag sitter här och skriver så hör jag Williot ropa från sitt rum där han ser en film ihop med Wimmo. -Mamma! Kan du skala en mandarin? Innan Malin hinner svara hör jag Wimmo säga:- Va! Tror du mamma är din betjänt eller?

Slutligen kan jag konstatera att min reslust sprider sig även inom släkten. Malins pappa som är 68 år ska inom två månader besöka Panama, Peru, Argentina, Brasilien, Australien och Nya Zeeland. Han bor sedan drygt ett år på Mallorca och skulle åka till Panama via London. Han stannade ett par dagar i London först för att se Mamma Mia för sjunde gången på 1,5 år. Han anser sig själv vara en riktigt världsvan globetrotter men denna benämning fick sig en liten törn då han lyckades åka ut till Heathrow istället för London City Airport som planet till Panama skulle gå ifrån. När han hade kommit överfund med detta så kastade han sig snabbt in i en taxi för att om möjligt hinna med planet ändå. En stund senare var han framme vid flygplatsen, men tyvärr…….inte London City Airport utan Gatwick!!

Någon dag senare kom han dock till Panama men efter att fått gräva lite djupare i plånboken!

Imorgon tar jag ytterligare ett steg på ålderstrappan, inget man jublar åt direkt numera!!

Hemresan från Bahamas blev något kylslagen. Anledningen var den att jag åkte i kortbyxor, kortärmat och sandaler. Precis när jag slängde resväskan på flygplatsens transportband kom jag på att glömt att ta ut åtminstone en jacka ur väskan. Ingen stor deal tänkte jag eftersom det brukar finnas filtar på planet ifall det skulle behövas. Men vad jag inte hade räknat med var att när jag mellanlandade i Madrid för vidare flyg till Valencia så möttes jag av ett snöklätt och kallt landskap. Fortfarande inget större problem tänkte jag eftersom jag bara skulle byta plan. Men tvi fick jag, för jag var tvungen att byta terminal och bege mig utomhus till bussarna för transport till en annan terminal som låg flera kilometer bort. I den terminal som jag landade på fanns inte en butik så långt ögat kunde nå, så det var bara att bege sig ut i kylan och sätta sig på bussen. Jag var något frusen och uttittad och människorna undrade från vilken planet jag kom ifrån. På den andra terminalen fanns det dock butiker och det första jag gjorde var inhandla en jacka, isglassarna fick dock vara!!!

Väldigt ofta möter man intressanta människor på flygplatser och denna resa var inget undantag. När jag mellanlandade i Atlanta och satt och väntade på nästa plan till Madrid kom jag i samspråk med en amerikan. Jag satt och kollade på amerikansk fotboll och några frågor från mig i ämnet gjorde att vi blev sittande i en timme och samspåkade. Han var soldat och hade precis kommit hem från Irak. Nu hade han hoppat av armen och skulle bege sig till Fortaleza i Brasilien för att eventuellt bosätta sig där. Fortaleza har allt som Rio de Janeiro har men det är betydligt billigare där enligt honom. Han var tre månader äldre än mig och hade varit soldat sen 1992. Han hade gjort fem svängar i Irak och Afganistan och han hade sett mer elände än man kan föreställa sig. Nu senast hade hans grupp(Rangers) bestått av 42 soldater varav 8 hade omkommit. De andra fyra gångerna hade det varit liknande siffror av överlevande. Att han hade klarat sig igenom alla fem perioderna utan att sätta livet till var osannolikt. Det är vid sådana här tillfällen man får sig en liten tankeställare och man verkligen förstår hur bra man har och har haft det i livet!!!

Jag är ju ofta inne på det här med livskvalité. Igår var det verkligen en sådan dag. Dagen började med att som vanligt gå med barnen till skolan. På vägen dit passeras mängder med apelsinträd som är lika vanligt här som gran och tall i norrland. Därefter ett träningspass följt av en tre rätters lunch med Malin på en uteservering i centrala Valencia i ett 20 gradigt solsken. Sedan så promenerade vi runt lite i staden och satt/låg sen bara på parkbänk och bara njöt av sol och folkvimmel. Inga måsten utan vi bara njöt av tid och rum. På kvällen var jag och Williot på Valencia-Racing Santander på mäktiga Mestalla och såg Valencia vinna med 3-1 efer förlängning(spanska cupen). Ungefär så borde alla dagar se ut!

Williot såg förresten en åsna häromdagen med ett väldigt synlig könsorgan och kommenterade detta såhär efter att tittat fundersamt på åsnan en lång stund: Pappa! Visst skulle han vara mycket snyggare utan snopp!!!

Vad nästa pokerresa blir vet jag inte i skrivande stund. Annars så har nätpokern börjat klart godkänt för året och jag önskar bara att jag snart kan säga detsamma om livepokern!

Bahamas-veckan lider mot sitt slut och i morgon är det hemfärd via Atlanta och Madrid. Jag ska dock kliva upp riktigt tidigt för att hinna med ett sista dopp. Jag har idag hyrt vespa och åkt runt på ön i hela 7 timmar. Röven värker nu efter allt sittande och det svider i nacken eftersom man inte märker av solens styrka i fartfläktarna. Kul var det i allafall och jag hann med den del som jag missade ifjol plus lite favorit i repris. En helt öde strand hittade jag på där jag stannade till och bara njöt av stillheten och det turkosklara vattnet. En hel del fascinerande lyxvillor passerades också men de flesta hus går under väldigt enkla förhållanden. På landsbygden ser man ofta hönor gå fritt på tomterna och folk hänger bara i skuggan av någon palm. Det ser ut som livet är rätt så bekymmersfritt!! Det som dock är trist att se är att det inte finns något som helst miljötänk hos lokalbefolkningen(lite så i Spanien också för den delen). Skräp och sopor slängs bara efter vägarna och det förstör helhetsbilden. Flera skrotbilar såg jag också runt vägarna. Däremot inga kylskåp som jag sett i Spanien. Skogsmulle som fanns när jag var liten borde exporteras.

Skrattmätaren slog verkligen på rött vid ett tillfälle i dag på grund av en språkförbistring mellan mig och två Bahamianer. Bahamianerna är verkligen hjälpsamma och direkt om du stannar så dröjer det inte länge innan någon frågar om de kan hjälpa dig. Detta var också vad som hände idag då jag stannade vespen och såg lite vilsen var jag skulle ta vägen. Två män sittande utanför en bar frågade direkt: Do you need direction man? Problemet var bara att jag hörde lite fel. Jag tror att det var på grund av två omständigheter förutom att jag faktiskt hör lite dåligt när många pratar samtidigt. Dessutom är deras dialekt inte den enklaste. Jag hade nämligen precis passerat en tjej som hängde vid vägkanten och hon hade en väldigt kort kjol samtidigt som hon sökte ögonkontakt med mig lite väl tydligt. Jag inser såklart att jag inte kan vara den hetaste potatisen på ön direkt och misstänker att hon har ett yrke där hon inte deklarerar. Detta har jag i bakhuvudet samtidigt som männen sitter utanför en bar med lite mörka fönster som heter Fantasy någonting. Så grejen är den att jag därför uppfattar det som att de säger. -Do you need erection man? Jag blir lite bestört och svarar lite aggressivt. -What do you mean man? De blir då väldigt förvånade av min reaktion och säger att de bara vill vara snälla och hjälpa till. Poletten föll då ned hos mig och jag fick ursäkta mig och förklara vad jag tyckte de sa. De garvade i flera minuter så det hördes över halva Nassau och jag kunde inte annat än skratta åt det hela med.

Överhuvudtaget verkar det som mina språkmisstag och skämt uppskattas betydligt mer hos Bahamianerna än svenskarna. Igår var jag, Brolin, flytvästen och Norinder med familjer på en grymt bra brasiliansk rodizio restaurang (en sådan där de serverar massor med olika sorters kött och servitörerna kommer till bordet med enorma spett och skär upp ett helt underbart gott kött så länge man önskar och inte spricker). På vägen hem i en stor-taxi frågar jag föraren vad klockan är med uttrycket ”vad spretar spindeln” översatt på engelska. Uttrycket är nog söderslang som jag hörde första gången av min gamla lagkompis från Hammarby, Johan Hammarström. Hur som helst så förstod ingen och jag fick förklara. Bahamianen tyckte uttrycket var skitkul och garvade högt och sa att den skulle han lägga på minnet. Samtliga svenskarna i taxin däremot suckade bara och tyckte att jag var urtråkig.

Jag kan inte låta bli att nämna en av mina viktigaste och skönaste prestigé segrar genom tiderna. Micke Norinder och jag har nu klunsat ett antal gånger och jag har milt sagt varit ett spöke för honom. Han skulle aldrig erkänna det men hela hans kropp bara skriker efter en längtan att få slå mig. Gliringarna är många och även om det är med mycket glimt så finns det en hel del allvar eftersom vi båda är sjukt tävlingsinriktade. Han vann visserligen en match mot mig häromdagen men då körde vi en returmatch direkt efteråt med dubbla insatsen och så var ställningen återställd. Jag har helt enkelt käkat upp honom varje gång och även om jag är medveten om att det mesta handlar om slump och tur så erkänner jag det aldrig inför honom utan betonar och överdriver istället vikten av skicklighet varje gång vi ska klunsa(sten,sax och påse). Detta retar gallfeber på honom och nu skulle han för femtielfte gången få chansen. Denna gång om restaurangnotan. Först till fem var det som gällde. Micke tar första och han börjar genast gapa upp sig. Orden och gliringarna blir bara värre och värre när han ser ut att krossa mig. Det står 4-0 till Micke och han hånar stort om sin kommande 5-0 seger. Ni förstår förstås hur det slutade! En osannolik upphämtning och jag segrade med 5-4. Jag som aldrig hört Micke vara tyst i längre än tio sekunder i sträck förut fick nu se förkrossad man som inte sa ett pip på tio minuter!!!!

Ännu en dag som gått i solens tecken. Jag är dock typen som kan bli lite less av för mycket sol och bad så ett par timmar vid poolen fick räcka idag. Jag tog sen en titt in i turneringslokalen och tittade lite på mainevent där det i skrivande stund är 21 spelare kvar. Det var ju hela 199 priser och om den rapportering som jag sett stämmer så var det tyvärr ingen svensk i pengarna. 1336 deltagare totalt och jag måste också korrigera mig att det var 75 minuters nivåer i mainevent och inte 90 minuter som jag skrev tidigare.

Det pågick samtidigt en 1000 dollars turnering där jag och Tommy Westerlund följde Micke Norinders framfart i turneringen. Tyvärr åkte Micke ut under tiden vi följde honom men ingen kan anklaga honom för tråkigt passivt spel. Vid en pott höjde Micke med Q3 i hjärter och en annan spelare gick all-in på cirka fyra gånger Mickes höjning. Micke sa till den andra att han trodde sig ha två levande kort och skojade sen och sa att han var comittad och synade. -Jag synar som ren sponsring, sa Micke. Den andra hade 55 och potten slutade med att Micke rivrade färgen. -Jag försökte ju bara vara snäll, sa Micke medans den andra spelaren packade ihop sina saker och mumlade ett surt: Sure!!!

Jag presenterade ju Tommy med det underbara smeknamnet ”flytvästen” tidigare. Jag glömde dock att nämna att han har varit nordisk mästare i back gammon(1997). Sådana meriter får inte förbises!!! En annan profil som jag har träffat här på Bahamas är travkusken Erik Adielsson som också är mycket pokerintresserad och spelar en hel del själv.

Jag kom på mig själv att man riskerar att bli lite miljöskadad av att vara på sådana här ”låtsas världar” som Atlantis på Bahamas, Las Vegas och Monte Carlo. Jag tänkte på det efter att jag hade gått förbi en drygt tio meter lång vit limousine och blev stående några meter ifrån den och la märke till den först efter cirka fem minuter. Från min balkong kan jag beskåda privata båtar som i runda slängar ligger i 100 miljoners klassen. Båt är förresten kanske fel benämning, fartyg är nog mer korrekt.

På hemmaplan har barnen nu gått tre dagar i spansk skola. Malin var självklart nyfiken på hur det hade varit och jag fick följande samtal refererat för mig som Malin hade med Wimmo 7 år.
Malin till Wimmo: Vad gjorde ni på arbetsstunden idag?
W:Jag vill inte säga.
M:Varför inte då?
W: ….
M: Svara då! Varför inte?
W: ….
M: Men Wimmo, om du inte vill svara så måste du ge mig ett bra argument ialla fall. Om jag säger att du ska gå på toa och du säger att du inte vill det för att du inte är kissnödig så är det ett bra argument. Om jag säger att du ska sova och du svarar att du inte vill för att du inte är
trött är det också ett bra argument. Men du kan inte bara säga att du inte vill. VARFÖR SVARAR DU INTE?
Wimmo tittar upp på Malin lite slött och säger: För att jag har ingen telefon…

I dag klev jag upp tidsmässigt som en vanlig knegare och tog båten in till Nassau. Under båtfärden visade en guide bland annat en strandvilla som varit föremål för en Jamed Bond film. Det har varit mycket James Bond här för på andra sidan ön spelade de in delar av Casino Royale.

Jag strosade sedan inne i Nassau och bara njöt i solskenet och reflekterade över att livet inte är så tokigt!! Jag fortsatte på den inslagna vägen och åt två conchsallader under dagen. Den ena måltiden intogs åter i hamnkvarteret och där blev jag sittande och pratandes med ett gäng inhemska människor (här funderade jag länge på vad en människa från Bahamas heter men gav till slut upp) i två timmar. Jag frågade bland annat vad de visste om Sverige eftersom jag alltid tycker det är intressant att höra om utläningars syn och vetskap om Sverige. Av sex stycken var det enda som jag fick ut av en var att vi har snygga tjejer. En undrade om ”Sweden” var en stad eller ett land.

En annan intressant iakttagelse är att nästan alla som tillagar conchsallad är män. Det verkar vara något liknande som hemma i Sverige när det gäller vem som sköter grillen!!

På eftermiddagen var jag på delfinshow med familjen Norinder och Brolin. Micke tittade ut över lagunen och alla dess delfiner och undrade hur många de var. Jag som hade varit där redan ifjol svarade att jag har för mig att det var 30. När showen startade så sa de att det var 31 delfiner. Micke tittade då på mig och sa med glimten i ögat. – Tänk att du fan aldrig kan ha rätt!! Sekunden efter att Micke sagt det så fortsatte guiden med följande fras. -För vi har i år fått tillökning med en delfinunge!!

Jag och Brolin junior provade sedan på en av alla vattenattraktioner och åkte en snuskigt brant vattenruschbana. Vad Sebastian 7 år tyckte om det hela råder det inga som helst tvivel om. Hans kommentar efteråt till Tomas var: -Pappa, jag vill bo här!!

Efter att vi ätit middag gick vi mot pokerrummet. Jag hade inte tänkt spela men Micke insisterade och stejkade mig i en 100 dollars satellit där vinnaren på ett tiomanna bord vann en plats till morgondagens 1000 dollars turnering. Det var en brant struktur och jag var all-in med 88 och fick syn av big blind som hade K6. Kung på flopp men tre spader, KT7, och jag var ensam med spader.      Turn var en nia och jag hade nu både flushdrag och öppet stegedrag. River en åtta och hela bordet tror först att jag vunnit och börjar gratulera mig. Jag hade dock insett direkt att han fick en stege och fick upplysa gratulanterna om verkligheten. Det roligaste annars var att en vid bordet hade en tröja med följande text: Nobody is ugly after 2 am!!!!

En annan sak som roade mig var när jag läste på nätet om en pokerspelare som jag känner från Östersund. Han kallas för Globas och det var angående det kalla vädret som råder hemma i Sverige för tillfället. En imponerad kompis från Skåne sa följande om honom: Han har aldrig, ALDRIG gnällt om några -10 minus utomhus. -10 är vad Globas har i sin bastu.    

Jag gnäller inte heller. I morgon ska det visst vara +26 här på Bahamas och klarblå himmel. Igen!!!!