Vilken skön seger för Sverige i lördags. När Zlatan fick friläget så kunde jag inte sitta still utan var tvungen att ställa mig upp. Senast det hände var i straffläggningen mot Rumänien VM-94. Sverige förtjänade verkligen segern och det var härligt att se spelarnas offensivlusta,vilja och kämpaglöd. Jag kan inte säga att dessa ingridienser har lyst med sin frånvaro tidigare men de var betydligt mer märkbart nu. Hur som helst var jag stolt över grabbarnas insats. Efter Sverige matchen såg jag Spanien-Belgien. Det var ingen skitmatch heller och Spanien körde över Belgien med 5-0. Fyra mål av Valencia spelare, två var för David Villa och David Silva.

Pokern har rullat på skapligt de senaste dagarna. Jag fick dock ett litet bakslag i dag då jag spelade heads-up och åkte dit med A4 i spader på brädan 876 i spader. Pengarna åkte in på turn och jag gned händerna i förtjusningen tills jag såg att motståndaren satt med T9 i spader för färgstege. Jag hade dock marginalerna på min sida i en annan pott. Heads up igen och motståndaren var shortstackad. Han limpade och jag gjorde ett ordentligt överbet och gick all-in med 66. Han blixtsynade med AA och floppen kom 667. Turen i den potten kompenserades av en annan då jag spelade mot en aggressiv spelare. Jag hade A9 och eftersom han var överaggressiv så blev det som så att jag gick all-in preflopp med denna halvdana hand. Motståndaren synade dock med A8. Floppen kom 962 regnbåge och jag hann starta en glädjedans. Mina Travoltasteg avstannade dock snabbt då turn och river visade sig vara två åttor.

I veckan som var hängde jag på Wadda och Steve Galloway på kronofogdens bilauktion. Det slutade med att jag ropade in en Volvo XC90 utan att ens ha sett bilen. Kanske inte att rekommendera men nu blev det som det blev. Tävlingsinstinkten tog över då en annan spekulant vägrade ge sig. Han var dock bilhandlare för Volvo fick jag höra efteråt av Wadda så då förstod jag att jag ändå hade gjort ett kap, även om det blev lite dyrare än jag hade räknat med. Två dagar efter auktionen fick jag hämta ut bilen på assistanskåren i Västberga och bilen var lyckligtvis så bra som mina informationkällor sagt.

Jag vill absolut inte ge sken av att vara betydelsefull för Saturnus. Men de fyra senaste matcherna har slutat 0-7, 6-2, 1-3 och 1-4. Jag hann ju bara spela en match innan min baksida gjorde sig påmind men det är ändå sådana här detaljer som är bra att ha med sig i bagaget till klubbens julfest! För övrigt brukar jag säga att en av mina största meriter som fotbollsspelare var 1992 med Hammarby. Jag missade en match den hösten och det var mot Hertzöga hemma. Matchen slutade katastrofalt med en 0-4 förlust och många menar på att det var Hammarbys sämsta insats genom tiderna. Två veckor senare mötte vi dem igen på bortaplan. Jag var då frisk och vi vann med 6-0. Jag gjorde 4 mål och en assist och det var svårt att vara ödmjuk med grabbarna efter matchen. Jag skojade och sa: – Grabbar, jag vet att jag är viktig för laget men inte visste jag att jag var sååååå viktig!

En annan rolig detalj från den matchen var att jag fick pris som bästa spelare efter matchen. Priset som var från en lokal bensinmack var ett kuvert med kontanter. Normalt brukar det vara en reklamtröja eller ett paraply eller liknande så gissa om man fick en holk när jag öppnade kuvertet. Innan ni ringer skatteverket kanske jag ska berätta att det handlade om ett par hundralappar men på den tiden var det riktigt välkommet.

Apropå Hammarby, vad är det som händer med klubben i mitt hjärta. Klubben ligger på kvalplats och riskerar att åka ur. Ledningen sparkar Tony Gustavsson och Thom Åhlund ska ersätta. Att tränare blir sparkade när laget presterar dåligt är ju ingen ovanligt inom fotbollen. Så om det beslutet var rätt eller fel låter jag vara osagt eftersom det vet nog bara de som är i absoluta närheten till laget. Men sen när beslutet är taget så kommer informationen att den nya tränaren är på semester i Dalarna och börjar träna laget först om en vecka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men vi snackar här om elitidrott och inget annat. Hur är detta möjligt? Jag fick då en riktigt dålig förklaring att laget ändå skulle vara ledigt i tre dagar över helgen. Här gäller det givetvis att utnyttja landslagsuppehållet så mycket som möjligt och ta vara på varje pass, varje liten minut. Det finns ju hur många detaljer som helst att gå igenom och så tappar man en vecka!!! Fruktansvärt amatörmässigt! Jag bara frågar mig själv, hur i helsicke kan detta ske?

Så var månaden augusti över och pokerresultatet blev +2. Ok, men inte mer. Det vill inte riktigt lossna och jag har haft 4 månader i rad nu som inte har varit vad jag önskar. Även om bara en av dessa månader har varit en minusmånad så är det ändå inte bra enligt mina egna krav och målsättningar. Men om jag ska vända på det till något positivt och kalla det formsvacka och att det är det djupaste som kommer att inträffa så är det mer än bra!

Jag lyckades med uppdraget att skaffa kanaler till lägenheten som vi hyr och det betyder att det är fotboll i överflöd på burken. Nyhetens behag igen gjorde att det blev ett antal matcher i helgen som var. Men det är lätt hänt att det blir för mycket av det goda och i fortsättningen får jag nog välja en eller max två matcher per dag. Då blir prioriteringarna spansk fotboll och då främst Valencia, Barcelona och Real Madrid. Allsvenskan går in som tvåa och då helst med Hammarby även om det mest innebär lidande för tillfället.

I går var det en riktigt bra dag för mina sportspel. Jag tippar inte resultat så ofta men hade en stark tro på oavgjort mellan Sverige och England i fotbolls EM för damer och fick in resultatet 1-1. Sedan hade jag Örgryte mot BP där jag tippade att de skulle leda i halvtid samt vinna matchen till sju gånger pengarna. Allbäck satte 0-1 precis innan halvtidssignalen och Alvaro Santos fixade resten fem minuter innan matchens utgång. Så där var marginalerna verkligen på min sida. Jag hade också spelat Boden mot Piteå i norrtvåan. 2-0 till Piteå i halvtid var inget som hindrade mitt spel från att gå in eftersom Boden satte trean i 92:a matchminuten. Sista spelet som sattes för kvällen var att Zlatan skulle bli målskytt. Det såg inte så ljust ut eftersom Zlatan inte hade kommit ikapp träniningsmässigt efter sin skada och var rätt kall stora delar av matchen (med Zlatanmått mät). Men Zlatan infriade mitt förtroende ändå och satte sin balja med knappt tio minuter kvar. Tack för kaffet! Tänk om det kunde vara så enkelt jämt!

Den egna ”fotbollskarriären” har fått ett nytt uppehåll, tyvärr. Den lilla bristning jag kände var lite större än vad jag trodde. Det fick jag erfara när jag stod på löpbandet ett par dagar efter matchen. Nu blev det ingen match för min del i helgen som var då Saturnus förlorade mot serieledarna Mälarhöjden med 3-1. Helt ok insats ändå av Saturnus där gamle Örebro, Helsingborg och Djurgårdsspelaren Johan Wallinder gjorde årsdebut, enligt rapporterna med bravur. För egen del hoppas jag kunna spela någon fler match i år om baksidorna tillåter.

Andra Stieg Larsson boken är nu avverkad och jag avvaktar lite med den tredje. De är så bra att jag inte vill förbruka dem för snabbt. Just nu läser jag en självbiografi av Paul McGrath. Boken köpte jag förra hösten när jag var och tittade på Aston Villa. Den förre Irländske landslagsbacken från Manchester United och Aston Villa hade stora problem vid sidan av planen med framförallt alkoholen. Intressant läsning om dock inte riktigt i Stieg Larsson klass.

Skönt med en son som håller en högt. Williot och jag samtalade om vem som var världens bästa fotbollsspelare idag efter att vi hade sett lottningen från Champions League på tv, där det samtidigt utdelades priser till bland annat Messi. Han undrade då om jag hade fått samma pris som Messi då jag spelade. Han blev ytterst förvånad då jag förklarade att så inte var fallet. -Va, var inte du världens bästa? -Vem var det då, frågade Williot? Jag svarade att det nog var Maradona då jag spelade. Williot nästa kommentar kom hundradelen senare: – Men du var väl iallafall tvåa?

Ledsen Williot, inte ens det!!

Så var man tillbaka i den svenska vardagen. Uppe med tuppen, klockan sju, för att göra alla morgonbestyr med barnen så att de kommer i tid till skolan som börjar 8.15. Allt där det finns ett inslag av stress är inte vad jag eftersträver här i livet och jag konstaterar att jag föredrar den spanska livsstilen. Visst det finns väl stress där också ibland men inte alls i samma omfattning. Jag är också medveten att nästan alla svenskar kliver upp den tiden som jag klev upp i morse(minst) och att jag har blivit bortskämd. Men det gäller att bädda för sig och jag gillade det!

Men det har varit värre än gång i tiden då jag en kort tid under Norrköpingstiden jobbade som brevbärare och klev upp innan 05.00. Mitt i natten alltså. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det!

Igår var det debut för Saturnus mot Segeltorp i södra Stockholmsfyran. Vi med en medelålder på nästan det dubbla som våra motståndare. Jag var dock inte äldst utan en av våra avbytare, Walle, var några månader äldre. Matchen slutade lyckligt och vi vann med 6-2 efter bland annat två mål av förre Bajaren Niklas Berg varav det ena var en lobb i den yttersta skolan! För egen del kändes det helt ok men som jag befarade så är mina baksidor inte vad de en gång har varit. I slutet av första halvlek så kände jag de numera välbekanta dragningarna som säger att en bristning är i antågande. Jag var dock klok och lyssnade på kroppen denna gång så att muskeln inte gick sönder helt och klev av i halvtid vid ställningen 0-2. Så nu är det bara att fortsätta att träna ännu mer styrka på baklåret. Sen så stod det faktiskt inte 0-2 i halvtid, så roligt ska ni inte få, utan det korrekta halvtidsresultetet var 3-1.

En liten reflektion från senaste omgången i allsvenskan och kritiken i media runt domaren Åke Andreasson i matchen mellan Helsingborg-GAIS. Jag tycker det är bedrövligt att all fokus låg på honom och hans insats. De två Helsingborgsspelarna som blev korrekt utvisade ifrågasattes ingenting. I mina ögon sätt var det två idiotiskt dumma utvisningar att ta och fokus och kritik borde helt klart ligga på deras agerande och inte domare Andreasson. Jag imponeras hur som helst av alla domare som fortsätter att döma trots att de många gånger får så mycket oförtjänt skit. Respekt!

Nu ska jag sätta i gång dagens viktigaste projekt, att skaffa kanaler till tv:n så att vi kan se spanska ligan till helgen. Saken är nämligen den att familjen som vi hyr lägenheten av helt saknade tv. Lilla chocken fick man ju när man upptäckte det. Jag trodde inte sådant existerade på 2000-talet. Nu är dock en tv införskaffad men vi har bara kanalerna ettan, tvåan och fyran. Långt ifrån tillräckligt förstås och det ska jag ändra på idag!

Pokern har under veckan gått sisådär. Jag är fortfarande plus för månaden men långt ifrån tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Jag fortsätter dock att gneta på så får vi se vad månaden slutar på.

Livet rullar på här i Stockholm. Jag gjorde ett besök på Casino Cosmopol och spelade en turnering där. Ingen större succé blev summeringen därifrån. Jag åkte ut som 12:a av 60 spelare. Mina par i femmor räckte inte till när jag fick syn av A5 preflopp. Det var endast sex stycken som kom i pengarna så jag var aldrig riktigt nära någon återbetalning.

Annars har nätpokern gått fantastiskt bra fram till iförgår. Jag hade ingen förlustdag på hela augusti och så kom den där katastrof dagen som så många gånger förr. Jag tappade 75% av augustivinsten på ett bräda. Jag måste rannsaka mig själv eftersom det har hänt ett antal gånger nu. Jag tiltar inte men jag har inte förmågan att avbryta spelet när jag kommit i stort underläge. Givetvis ska jag fortsätta spela om jag finner att det är en sämre spelare men nu har det hänt ett par gånger att jag fortsatt trots att spelaren inte har några direkta luckor i sitt spel.

Nära tilt var det dock när jag satte en rätt så stor summa på att Usain Bolt inte skulle springa på under 9,60 i 100 meters finalen. Enkla pengar trodde jag men ack vad jag bedrog mig. Kort därefter satte jag mig och spelade heads up. Jag hade spelat en stund mot en aggressiv spelare när jag fick QQ och reraisade. Han synade och floppen kom AQ8 regnbåge. Perfekt med ett ess eftersom han är spelartypen som aldrig viker ett topp par om han nu skulle ha ett ess på handen. Då när jag har denna underbara hand och stora möjlighet att få hela hans skafferi så tappar jag uppkopplingen. Jag vet inte ens när det hände sist och så händer det nu. En timme efter Bolts uppvisning som blev ungefär lika dyr!

Nu på måndag blir det iallafall debut i Saturnus då vi möter Segeltorp hemma. Saturnus torskade för övrigt med 7-0 senast så det kan knappast bli sämre.

Jag har som vanligt sett lite fotboll under veckan också. Tyvärr såg jag sömnpillret Sverige-Finland på Råsunda. Hammarby-Elfsborg var betydligt bättre underhållning även om slutresultatet inte tilltalade mig (2-3). Hammarby TFF såg jag också mot Visby Gute. 0-0 men jag njöt ändå när jag låg i grässlutningen på mysiga Kanalplan i solskenet.

Jag och pojkarna mötte upp Lasse Eriksson på söder i veckan. Hans  farfar bor där på Skånegatan och vi hängde med upp i hans lägenhet och grattade honom med en trisslott. Han fyllde nämligen år i förra månaden. Han lever helt själv och sköter allting själv, handlar,städar, tvättar och lagar mat. Han är ute och går ett par gånger om dagen. Han hade även hand om ett sommarhus tills ifjol där han skötte trädgården perfekt. Vad är det som är så märkvärdigt med det då, kanske ni tänker?Jo, nästa gång han fyller år så blir det tre siffrigt! Han levde alltså innan första världskriget! Imponerande! Han har humor också för han handlar varje dag och köper då en tre deciliters mjölk. Lasse undrade varför han inte köper ett enliterspaket istället? Han sa då att det var onödigt eftersom han inte vet om han lever imorgon!

Det blev ingen comeback på fotbollsplanen i måndags med Saturnus. Anledningen till det är inte en muskelbristning som man skulle kunna tro utan att den annars ofelbare presidenten i Saturnus ”Tuben” missat att skicka in övergångshandlingarna till fotbollsförbundet. Jag misstänker dock att han har haft en spejare i Spanien på mina två jippomatcher där och inte varit riktigt nöjd med vad han har rapporterat. Nu får jag vänta en vecka till innan jag blir spelklar. Kanske lika bra så jag hinner träna upp min baksida lår ännu mer. Kan bli lite jobbigt annars med en bristning redan på uppvärmningen. Matchen för Saturnus slutade 2-2 mot serietvåan Vendelsö. Vendelsö kvitterade i slutminuterna efter att Saturnus fått en spelare utvisad med kvarten kvar. Kvalitén var överraskande bra måste jag säga och det ska bli spännande att se om min ”gubbkropp” räcker till.

Fotboll i massor har det varit senaste tiden. Jag hade min äldsta barndomskamrat Thomas Andersson från Östersund på besök och han tackar inte nej till att se på fotboll. AIK-BP, Djurgården-Hammarby och Vasalund-Ljungskile blev helgens skörd av live fotboll. Ingen av matcherna går till historien som fotbollsgodis men Hammarbys seger gjorde inte ont i mitt Bajen hjärta. BP imponerar återigen på mig spelmässigt med flera unga duktiga spelare. AIK imponerar inte spelmässigt men vinner ändå och det är ju inte helt oväsentligt! Ett annat lag som jag imponeras av är Gefle som slår Elfsborg borta med ett helt nytt anfallspar. Klubben har väldigt begränsade resurser och är år efter år nederlagstippade men fortsätter att vara ett stabilt allsvenskt lag. Hatten av för Gefle!

Jag var nere på Hammarbys träningsanläggning två gånger förra veckan. Där löste jag bland annat ett stort problem inför min stundade ”fotbollscomeback”. Jag har nämligen norra europas bredaste fötter och det tar mig månader att spela in nya fotbollsskor. Jag har nu mina inspelade skor magasinerade efter flytten men det löste Hammarbys nyförvärv Andreas Dahl. Jag fick nämligen hans gamla skor som var av ett annat märke än det som Hammarby använder sig av. Jag tackar så mycket och dagen efter betalade sig denna vänlighet när han slog inlägget som resulterade i Hammarbys segermål. Det ska givetvis löna sig att vara snäll mot mig! Ett problem som inte längre är ett problem var att skorna inte var svarta utan röda. Det blir första gången som jag inte har har svarta fotbollsskor.

En gång i tiden skulle alla fotbollsskor vara svarta, något annat fanns bara inte. Jag minns så väl när Johan Hammarström och Leffe Strandh i Hammarby en dag kom med vita skor på träningen. Vilket liv det blev och gliringarna haglade tätt kan jag säga. Detta var bara för 15 år sedan och det har onekligen hänt lite på den fronten. Apropå Johan Hammarström så poppade ett roligt minne upp när hans namn kom upp. Vi var ett gäng på den tiden i Hammarby där tonen var rå men hjärtlig. Det skämtades mycket och man tog varje chans att skoja med varann. Johan var en av de som retades mest men som också var en av de som var mest tacksam att reta. Han var en av dem som fick högt hårfäste först och när vi var på träningsläger på Cypern så brände han pannan något så oerhört. Han fick därför träna med en keps för att skydda sig mot solens heta strålar. Vi andra retstickor i laget kunde givetvis inte missa detta gyllene tillfälle, så vad gjorde vi? Jo vi utnyttjade situationen och varje gång vi passade Johan så var det enbart höjdbollar så att han var tvungen att nicka med sin skärmkeps och brända panna. Han svor och vi andra skrattade!Tilläggas kan att Johan var en riktig bra back men som aldrig glidtacklade. Han måste vara rätt ensam om det på elitnivå. Frågan är om det var för inte kunde eller om han aldrig behövde.

Pokern har gått riktigt bra och jag har nästan hämtat upp mina förluster från i maj. Jag vet fortfarande inte vilket som blir min nästa turnering. Jag har ett kontrakt som har gått ut och jag har inte kommit överens om ett nytt och vet därför inte hur hösten kommer att se ut. En bundesliga resa är däremot planerad i nästa månad. En otrolig poker grej hände emellertid när jag var nere på Hammarby träningen. Jag satt och pratade med gamle landslagsmannen Matte Werner i lunchrummet när Williot hittade en kortlek. Williot sa då att vi skulle spela poker och undrade hur man gjorde. Jag blandade och bad honom dela ut fem kort var. Vi skulle få köpa en gång och bäst kort vann således. Jag fick fick T6432 och satt och funderade om jag skulle satsa på en hålstege eftersom Matte köpte två. Innan jag hinner bestämma mig så viker Matte fram sina kort med kommentaren: Jag tror inte det spelar så stor roll vad du har och visar en royal straight flush! Det var fyra dagar sedan och jag har precis lyckas stänga munnen, helt otroligt!!

Så var man hemma i Stockholm igen. Det känns rätt skönt men jag antar att jag kommer längta tillbaka till Valencia när ”snöslasket” anländer. Men nu njuter jag av staden och självklart blir det även en hel del svensk fotboll nu. Jag är mitt inne i en ”trippel” nu när jag skriver. I söndags såg jag BP-Halmstad, igår Hammarby-Helsingborg och idag blir det Gröndal-Östersund i norretttan. Det gör inte ont direkt att gå och se på fotboll i skönt sommarväder om man får säga så. Visst det är inte spansk La liga-klass men fotboll är alltid njutbart vilken nivå man än ser.

BP-Halmstad var en småtrevlig match där BP stod för det positiva. Halmstad har dock mycket att vara oroliga för. Jag har inte sett Halmstad så dåliga under min livstid och hade det inte varit för att det finns fler lag i allsvenskan som har minst lika stora bekymmer som Halmstad så hade jag tippat dem att åka ur. Michael Görlitz var dock en spelare som imponerade i Halmstad men annars var det tunnsått. Jag förstår heller inte varför man värvar Johnny Lundberg och låter honom spela högerback. Han ska spela mittback eller inte alls! I BP imponerade ungtupparna Dalil Benyahia, Philip Haglund och Miiko Albornoz. Även ”gamlingen” Pablo Pinones-Arce visade fina takter.

Hammarby-Helsingborg var en rätt bra allsvensk match där Hammarby borde fått med sig minst en poäng om man hade haft samma kvalité som Helsingborg på sina avslut. Starkt av Helsingborg att vinna utan starka namn som Henke Larsson, Marcus Lantz och Rasmus Jönsson. Nu leder de helt plötsligt allsvenskan men jag har svårt att se dem vinna till slut. Det blir nog Elfsborg med Kalmar som främsta hot under förutsättning att Rasmus Elm blir kvar.

Igor Armas var en trevlig bekantskap i Hammarby, en riktig hänsynslös fighter. Nyförvärvet från Husqvarna, Vlado Zlojutro, visade riktigt fina takter första 20 minuterna men försvann sedan ur matchbilden. Sebastian Castro-Tello var annars den som var mest konstruktiv i det offensiva spelet.

Det blir en tuff höst som väntar och det blir en riktig nagelbitare nu på söndag, då det är derby mot Djurgården! Jag träffade för övrigt en hel del idrottsprofiler igår på Söderstadion,J-O Waldner, Mikael ”Äpplet” Appelgren, Magnus Wislander, Thomas Ravelli, Patric ”Bjärred” Andersson och Jonas Björkman som hade tagit med sin son på sin första Bajen match.

Jag själv kommer göra debut för Saturnus på måndag i division fyra södra Stockholm mot Vendelsö på Trollbäckens IP. Om nu min muskel på vänster baksida lår håller förstås. Jag har senaste månaden spelat två jippomatcher och båda gångerna har denna muskel visat tendenser på att gå sönder och jag har fått dra ner på tempot. Nu har jag dock kört baksida lår på gymmet i fördärvelse med förhoppningar om att det ska räcka. Williot 5 år har dock svårt att förstå varför jag ska spela för Saturnus och inte Hammarby. Jag försökte förklara att jag inte är tillräckligt bra för att spela på den nivån längre. Han ville dock inte höra på dessa förklaringar utan han sa med allvarlig min att Hammarby kommer nog att köpa upp dig när de ser dig spela igen! Skönt med någon som verkligen tror på en!

Juli månad blev en vinstmånad vad beträffar pokern men endast en +1 månad. Två pissdagar i slutet av månaden förstörde vad som såg ut att bli en riktig bra månad. Dumt dock att klaga när det ändock blir en plusmånad men de tre senaste månaderna har ändå varit min sämsta period i pokerlivet.

En av veckans absoluta höjdare var när Micke Norinder kom och plockade upp oss i sin båt ett stenkast från där vi bor nu i Hammarby sjöstad. Han tog med oss på en rundtur efter att vi hade lunchat och jag påmindes hur vackert Stockholm är. Vi åkte bland annat ut mot Sandhamn och därefter Djurgårdskanalen. Fascinerande att man kan åka båt i de centrala bitarna av en huvudstad. Det är väl endast Amsterdam som är i närheten av det men Stockholm står sig ändå i en egen klass med alla öar och holmar. Mäktigt!

 Äntligen framme vid slutmålet efter cirka 400 mil i bil från Valencia. Vi befinner oss nu hos mina föräldrar i Östersund där jag är uppväxt. Vi ska vara här fram till den 1 augusti och sedan blir det Stockholm ett tag. Vi har hyrt en lägenhet i Hammarby Sjöstad till och med den 10 oktober. Vad som händer sedan står skrivet i stjärnorna men jag hoppas på att vi flyttar till Valencia igen efter den 10 oktober och bor där över vintern. Det kanske krävs en förklaring till detta ”zigenarliv”. Anledningen är att vi sålde huset förra året och skulle flytta in i ett nytt hus som skulle vara klart i juni i år. Företaget som skulle bygga har dock fått stora problem och är på väg mot konkurs. Bygget har därför fördröjts men nu kanske allt löser sig i och med att nya ägare är på gång. Men huset blir klart tidigast någon gång till våren och vi får fortsätta lösa vårt boende med att hyra in oss någonstans fram tills huset är klart. Det är dock värt att vänta på huset som jag tror blir en riktig höjdare. Huset ska nämligen byggas på en ponton och ligga ute på vattnet bara 5 km från Slussen i Stockholm. Perfekt tycker jag eftersom jag vill bo i hus men jag vill inte ha någon tomt att sköta om, bekväm som jag är! (låter bättre än slö)

När det gäller pokern är det också lite som i dagsläget är ovisst. Iallafall när det gäller liveturneringar och vad som kommer hända till hösten. Jag får vila på svaret men meddelar självklart så snart jag vet. Pokern på nätet har det blivit lite sparsamt med senaste tiden eftersom jag inte haft så bra tillgång till uppkoppling. Men de gånger jag har kunnat spela så har det fortsatt att gå bra. En annan som jag reflekterade över när det gäller pokern är att hur kul jag tycker det är. Trots att jag nu livnärt mig på pokern i fem år så har inte lusten avtagit det minsta utan jag tycker fortfarande det är lika kul att spela. Att ha den känslan för sitt jobb är ett privilegum och jag har haft dubbelt tur eftersom jag kände likadant för fotbollen.

Resan upp till Sverige blev mer en extra semester än bara en transportsträcka. Vi tog det lugnt och passade på att se en massa städer. En del repriser blev det men även del nya upptäckter. Resrutten och vad som avverkades blev som följer: Valencia, Andorra La Vella, Toulouse, Bordeaux, Rochefort, la Rochelle, Nantes, Rennes, le Havre, Boulogne-sur-Mer, Calais, Dunkerque, Brugge, Rotterdam, Delft, Den Haag, Amsterdam, Volendam, Groningen, Lübeck, Travemünde, Höllviken, Växjö, Linköping, Borensberg, Stockholm, Hudiksvall och till sist Östersund.

La Rochelle var en repris eftersom det var där fångarna på fortet spelades in. Om ingen minns att jag var med där kan det bero på att jag satt inlåst i en cell mest hela programmet. Innan dess hann jag med att misslyckas med att svara rätt på en enkel gåta uppe hos fader Fourah. Ingen succé från min sida alltså!

Brugge var också en favorit i repris som jag kan rekommendera. Hela innerstaden är beverad från äldre tider och är oerhört vacker. Några fotbollsarenor avverkades förstås men det var bara Volendams som jag kom in på insidan av. Det var en sanning med modifikation eftersom jag var på Höllvikens idrottsplats när vi hälsade på hos Christer och Birgitta Johansson på hemvägen. Vi sov över där en natt och det börjar bli en sommartradition att hälsa på dem. Vi hade också äran att få träffa Christers föräldrar som också var där på besök. En annan som fick besök var Daniel Andersson i MFF som bor bara ett stenkast ifrån Christer och Birgitta. Jag var fräck nog att plinga på dörren och hälsa på honom som hastigast. Jag känner honom bara lite flyktigt eftersom vi har spelat mot varann några gånger. Men det är det som är lite kul med fotbollsvärlden att man alltid har en del gemensamt och kan surra lite. På vägen till Östersund blev det också ett depåstopp i glada Hudik där Tomas Brolin och hans Katrin befann sig. De har precis fått barn så det var kul att få se deras lilla tös. 　

Om kroppen håller så är det snart dags för spel i Saturnus. Deras ”president” Tuben bjöd mig på veckans garv med denna historia:

Tom hade bjudit hem sin mor på middag. Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt stor och ståtlig. Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar. Så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar. Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom: -Har du sett den vackra soppsleven i silver? Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon har tagit den? Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull:

Kära mor, jag säger inte att du ”tog” eller ”inte tog” soppsleven men det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på middag. Hälsningar Tom

Några dagar senare fick han svar från sin mor:

Kära Tom, jag säger inte att att du ”ligger” eller ”inte ligger” med Per, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan. Hälsningar Mor.

Veckans visdomsord blir därför: Ljug inte för mamma!

Jag tänkte avlägga en snabbrapport vad som händer för tillfället. Vi (familjen) har varit en vecka på Mallorca och är nu på väg hem till Sverige. Vi bilar och tar det ganska lugnt genom europa. Just nu befinner vi oss i Andorra. Jag gick precis igenom min anteckningsbok där jag har skrivit ner alla resor som jag gjort och noterade att Andorra blir det 59:de landet som jag besökt. Mellanlandningar på flygplatser i länder som jag inte varit i är inte inräknade eftersom man måste ha sett lite mer än så för att det ska räknas enligt dom benhårda Eskilssonska reglerna. Det kan ju tyckas lite fjantigt att samla länder men som tur är har jag märkt att jag långt ifrån är ensam om denna lilla hobby. Jag vill inte bara besöka länder utan vill också ha en uppfattning om platser och städer. Därför står Toulouse och Bordeaux på planeringslistan senare idag. Andorra är för övrigt det land som har högst medellivslängd i världen.

 Mallorcaresan var ren semester ihop med familjen och jag har inte spelat någon poker alls förutom två små sessioner på totalt 30 minuter (som båda gick åt rätt håll). Kanske det hade blivit lite mer om jag hade haft mer tillgång till internet men nu har det mesta handlat om bad och sightseeing av ön. Jag hade varit på Mallorca fem gånger tidigare men inte sett något annat än Magaluf. Nu såg jag nästan varenda kvadratmeter efter att ha fått utsökt guidning av Malins pappa som bor på ön sedan två år tillbaka. En sak till gjorda jag och det var att nästan sträckläsa den första av Stieg Larsson böckerna. Jag har av någon outgrundlig anledning väntat med att läsa dem och nu är jag bara glad att ha två kvar att njuta av. Fruktansvärt bra men eftersom jag lär vara en av de sista som läst hans böcker så lär det inte komma som någon nyhet.

Nu ska vi vara ute från hotellet om 30 minuter så det får bli ett kort inlägg denna gång. Jag ser genom fönstret att vår bil är omringat av ett staket eftersom de har börjat förberedda inför tour de France som går igenom Andorra om två dagar. Apropå sport så var jag och Malin ute och joggade igår kväll här i Andorra la Vella och jag tyckte det var en bra idé att springa förbi deras fotbollsarena där deras landslag spelar (de stora matcherna spelas dock i Barcelona pga säkerheten). Då när vi kommer dit så pågår en fotbollsmatch. Arenan är liten men läktaren är helt fylld och det är uppskattningsvis 700-800 på matchen. Jag blir något snopen då jag får höra att det är en Championsleague match eller iallafall kval till Championsleague. Det är en match mellan mästarna från Andorra och San Marino. Jag får snabbt en redovisning från en portugis som jag träffar på läktaren och han informerar mig om att det är fem minuter kvar av förlängningen eftersom båda matcherna hade slutat 1-1. Så snacka om flyt! Jag och Malin får helt plötsligt av en slump se en dramatisk avslutning på en ”Championsleague” match. Matchen går till straffar och hemmalaget vinner. Det blir ”TV-pucksfirande” och vi bara står och njuter av skådespelet.

Taktiskt av mig att skriva in i sista sekund för nu slapp jag packa, på återseende!

Sällan eller aldrig har jag varit så nöjd med mig själv när det gäller pokern som just nu. Jag lyckades nämligen vände denna riktigt tuffa månad som började med en rekordförlust till en mycket liten plusmånad men ändock plusmånad. Jag undvek därmed också två raka förlustmånader vilket hade varit en ny negativ erfarenhet. Jag är mest nöjd att jag lyckades behålla lugnet efter i mitt tycke en osannolik massa bad beats och att jag kunde fortsätta nöta på och till slut besegra månaden juni. Pengamässigt var det som sagt ingen succémånad men sättet jag genomförde det på gjorde det nog till min skönaste pokermånad så här långt i mitt pokerliv. Det var ju första gången som jag hade en liten längre motgång och att kunna vända den var en ruskigt skön tillfredsställelse.

Idag flyttar vi ur lägenheten och flyger till Mallorca och hälsar på Malins pappa en vecka. Därefter bilar vi tillbaka till Sverige. Tanken är att jag som ”samlar” länder tänkte klippa Andorra, som står på listan för obesökta länder, på hemvägen. Att lämna Valencia känns dock vemodigt. Det har varit sju fantastiska månader och vi har trivts ypperligt. Det har varit så bra att vi planerar att flytta tillbaka igen i mitten av oktober om det fungerar med en del praktiska saker. Förutom anledningen att vi trivs så bra så är ju också tanken att få barnen att bli två språkiga och ett år till här vore bra också för den saken. De pratar redan mycket spanska och det är en häftig upplevelse att följa deras utveckling.

Efter tre raka somrar i Las Vegas så blir det inget deltagande i WSOP i år. Lite trist att missa pokerfesten men samtidigt så är ju tidpunkten den ligger på helt fel. Det lär hur som helst bli fler resor dit i framtiden. Men vi är nog rätt många som skulle bli glada om WSOP flyttades tillbaka till vårkanten som förr i tiden!

Krocken med U-21 landslagets match mot England och min egna jippomatch löste sig inte riktigt. Jocke Björklund hade till skillnad mot mig varit smart nog att inte lova att han skulle spela jippomatchen. Jocke skulle se matchen på sin satellit-tv men hans DVD fungerade inte(alternativt han visste inte hur den fungerade). Jag åkte hem till Jocke och för att se första halvlek eftersom jippomatchen började senare. Nu när det stod 0-3 i halvtid kändes det avgjort och jag åkte iväg för att spela min match. Om matchen hade varit jämn hade det känts riktigt tungt att missa semin men lovat var lovat. I andra halvlek av min egna match får Malin rapporter via Jocke att Sverige vänt till 3-3. Fort som fan byter jag ut mig själv efter att ha förklarat dilemmat och hinner hem till Jocke för att se straffläggningen. Trots den grymma utgången så var jag återigen stolt över detta gäng som gjort en fantastisk turnering.

Wimmo tittade på när jag spelade heads up mot en irländare. Jag förklarade lite hur jag tänkte och sa mig hittat en lucka i irländarens spel. Wimmo följde spelet med stort intresse och släpper till slut följande kommentar: -Vad lättlurad han är!

Det kan nog bli en pokerspelare till i familjen så småningom!

Ni känner vid det här laget till mitt starka motstånd till rökningen som jag tycker är en helt förkastlig företeelse. Häromdagen satt jag och Malin på ett utefik en tidig förmiddag. Vid borden bredvid oss satt fem spanska kvinnor i 30-35 års åldern. En kvinna var höggravid och de övriga fyra kedjerökte föga överraskande eftersom det röks ursinnigt i detta annars så underbara land. Vi var dock glada att den gravida kvinnan verkade ha förståndet att inte röka. Det var samtidigt en marknad på gatan där vi satt och Malin gick i väg för att titta lite vad som fanns. Jag satt kvar och ser till min förskräckelse att nu röker alla fem kvinnorna. Vid sådana här tillfällen när någon gör något som är helt fel kan jag inte bara se på passivt. Det enklaste vore ju bara att låta det vara men då tycker jag att jag själv sviker i min strävan att försöka bidra till en bättre värld. Jag går fram till sällskapet och frågar hur hon tänker och förklarar på mitt bästa pedagogiska sätt att hon skadar fostret. Reaktionen från gänget blir förstås taggarna utåt och en massa intelligensbefriande försvarstal om att allt är farligt och att man ändå ska dö och att hon bara röker en om dagen etc. En i gänget kör med den överlägsna stilen och skrattar bara hånfullt till mina synpunkter. Jag behåller dock lugnet och förklarar att det bara gör mig ledsen att se att de inte kan/vill förstå allvaret. Jag konstaterar bara att det fortfarande 2009 finns alltför många människor med ett tänk som stått still i många, många år.

Desto roligare var det när jag läste ett blogginlägg från Tobbe Holm på nätet. Det var bland det bästa jag läst på länge och jag stjäl denna underbara text.

Så här skrev Tobbe:

Jag vill inte slå mig själv för bröstet, men jag är en relativt påläst grabb.
Kan lite om oerhört mycket.
En av mina starkare sidor tillsammans med utseendet och sångrösten.
Men det finns en sak här i världen jag inte förstår och har funderat på varje sekund sedan jag föddes.
Exakt. Och nu menar jag EXAKT vad gör en förbundskapten i friidrott?
Jag är tacksam för svaren som inkluderar hans samtliga arbetsuppgifter.

Tack på förhand.

/Peter Koskenkorva

Några av svaren höll också världsklass eller vad säger ni om följande:

– Förhoppningsvis inte samma sak som Sveriges förbundskapten i fotboll… det vill säga FÖRSTÖR…

– Mycket berättigad fråga. Förmodligen är det samma som i frågan om vad Markus Rosenberg gör på en fotbollsplan. D.v.s ser på när andra jobbar för laget…

– Man snackar känslor och mens med damerna och håller koll på vilka afrikaner som kan byta pass för en bunte $$

– De måste väl ha nån som kokar kaffe och skär upp apelsinklyftor. Taktiken är väl solklar. Klüft, du hoppar längre, Thörnblad, hoppa högre, Kronberg, spring fortare. Det tror jag tom jag skulle kunna fixa

Nu är det packning som gäller och jag vet inte hur uppkopplad jag kommer att kunna vara på nätet de närmsta veckorna. Jag nämner det som en gardering om det blir tyst på min blogg ett tag!

Matchen med papporna i Godella förra veckan var en riktig höjdare. Jag hade inte spelat fotboll på mer än ett år och jag riktigt njöt av att vara på en fotbollsplan igen. Det var ruskigt kul och det kändes förvånansvärt bra också. Det förväntade gubbsteget och pingislungan lyste till min glädje med sin frånvaro. Direkt efter matchen blev jag inbjuden att delta i ett allstar team som ska möta Godellas tränare i en utannonserad match som går ikväll. Jocke Björklund är också inbjuden så jag räknar med att vi ska utgöra ett mycket svårforcerat mittbackslås.

Men denna match har ställt mig inför ett stort dilemma. Samtidigt som vi ska spela så går U-21 landslagets semifinal mot England. Detta visste jag förstås inte när jag tackade ja till min match. Och jag vill för allt smör i småland inte missa att se denna semifinal. Min lösning på problemet blir förhoppningsvis att jag ordnar med någon som kan spela in matchen och att jag ser på den i efterhand.

Jag har sett att detta landslag har blivit rejält hyllade hemma i Sverige och jag kan inte annat än att hålla med. Jag verkligen älskar sättet de spelar fotboll på. Jag både hoppas och tror att svensk fotboll har något stort på gång med detta landslag. Jag verkligen njuter av att se dem spela. Det är länge sedan jag kan minnas att jag sett så underhållande matcher som detta landslag bjudit på.

Men att bara spela underhållande är ju inte så mycket värt om man inte samtidigt presterar resultat också. Och det är precis vad detta landslag har lyckats med, att prestera på ett mycket underhållande sätt. Det finns en vilja hos alla spelarna att hela tiden vilja komma fram i plan, alla är beredda att ta uppoffrande löpningar. Teknik och snabbhet är ingen bristvara längre. Allt detta samtidigt som man lyckats bevara det som varit svensk fotbolls stora styrka såsom stark fysik, gedigen organisation och en enorm inställning. Titta bara på spelarna varje gång som de tappar bollen. Inte ett enda hänghuvud som är så vanligt på kontinenten utan precis alla tar maxlöpningar hem för att komma på försvarssida.

Jag är oerhört nyfiken hur detta landslag skulle stå sig mot vårt A-landslag. Hur kul skulle det inte vara se en match dem emellan. Det är väl mer eller mindre omöjligt att få in en sådan match i dagens pressade fotbollsschema men förr i tiden fanns det ju pressens lag mot landslaget. Jag undrar dock hur många i A-landslaget som skulle vara beredda att ställa upp på en sådan match.

Jag kan emellertid se i min kristallkula att de flesta i dagens U-21 landslag snart är A-landslagsmän. Många är ju redan 23 år så det är ju inga ”fjunisar” vi pratar om. Faktum är att jag redan nu tycker att det är en riktigt jämn konkurrens situation bland flertalet om platserna i en svensk startelva. Ärligt talat tycker jag bara att det är Zlatan som är riktigt given och det säger jag inte för att undervärdera dagens A-landslag utan mera för att jag imponerad av de nya spelarna och vad de visat. Jag undrar hur Lagerbäcks tankar går. Jag är mer eller mindre säker på att han inte kommer att göra några stora förändringar så länge chansen finns till VM-avancemang men han måste ju också vara oerhört nyfiken på många av dessa spelare hur de skulle prestera på en högre nivå.

Jag såg att Patrick Ekwall skrev att intresset bland övriga nationer inte var så imponerande vad beträffar U-21 EM. Här i Spanien visar de dock alla matcher och det sitter fyra män i studion vid varje match. En annan sak som jag såg var att det diskuterades om de hade tränat straffar inför Englandsmatchen. Min bestämda uppfattning är att det är så gott som bortkastad tid såsom det hittills har tränats på straffar. Vem som helst kan sätta en straff under träning utan press. Det är en helt annan sak när det kommer till allvar. Allt handlar till 99% om psykologi. Jag ska nu avslöja det enda sättet att träna straffar på som kan likna den situation som man kommer att ställas inför på riktigt. Det är att man får böta ett riktigt kännbart belopp i förhållande till inkomst om man missar straffen när man tränar. Beloppet kanske är 10000 kr för en division ett spelare och ett sjusiffrigt belopp för ett proffs. Hiskliga summor förstås men det är det enda sättet att på ett konstgjort sätt få fram den press som spelaren kommer att känna vid en riktigt straffsparkstävling. Sedan återstår det att se om någon tränare någonsin kommer att ta till sig detta råd. Men visst vore det kul om Barcelonas spelare inför en Champions League final tränade straffar och om den som missade fick ge bort sin Ferrari!

Mycket fotboll den här gången. Pokern har gått riktigt bra den här veckan och inga minusdagar så långt ögat kan nå. Faktum är om den fortsätter så de sista dagarna så kan jag till och med vända denna ”skitmånad” pokermässigt till en plusmånad.

Slutligen: Igår var jag och Malin på stranden. På vägen hem åkte vi på en liten mindre väg. Då såg vi några tjejer som satt på stolar i bikini under parasoll på ungefär samma sätt som i Sverige när man ibland kan köpa jordgubbar vid vägkanten. Men jag förstod ganska snabbt att här fanns det inga jordgubbar till salu. En liten annorlunda syn när en äldre herre på moped plockar upp en av tjejerna i bikini och handväska och vilken sedan sätter sig upp på mopeden och de båda åker iväg. Man kan ju bara hoppas att de skulle åka iväg och plocka jordgubbar!