Vi bodde precis intill den rätt skabbiga floden Kamogawa i Kyoto – vilket tydligen ska ses som något slags vinstlott, men det är bara för att japaner inte listat ut hur en riktig flod ser ut. Utsikten förgylldes dock av att vi hade ett eget litet bonsai-träd i fönstret.

Älskade alla dessa mönster på hotellet – visserligen ett västerländskt sådant, men i varenda detalj reflekterande sina anrika omgivningar, och det snyggaste jag någonsin bott på. Kommer nog åka tillbaka på egen hand och bo här igen nu när jag vet hur enkelt det är att ta sig hit med Shinkansen. Känner mig inte på långa vägar färdig med Kyoto. Om inte annat så för att jag inte hann med ett enda konstmuseum den här gången.

Utsikten från Kyoto Tower, som var fyllt av skolbarn när vi var där. Tydligen är det lite mer exotiskt med utlänningar i Kyoto, för de blev otroligt fascinerade av oss. Och jag av dem, ville adoptera hela bunten.

När vi kom till Arashiyama-stationen utanför Kyoto möttes vi av denna lilla allé kantad av kimono-tyg.

Den som följer mig på Instagram vet att det jag gillar mest med tempel är deras hörn. Här är några favoriter från Kyoto med omnejd.

Torii-port uppe på berget där även templet Kiyomizu-dera är beläget.

På samma berg hittade jag dessutom denna lilla pryl.

Inför färden till Osaka (som tog en hel halvtimme eftersom vi åkte ett lokaltåg istället för Shinkansen #frilanslivet) köpte jag lite proviant i form av nötter. Fotade denna påse eftersom ”butter peanuts” förkortats till ”bata pii”, vilket ju ärligt talat låter mer som ”butter pee”, vilket ju ärligt talat låter som rätt tråkig proviant.

Framme i Osaka! Det första vi gjorde efter att ha checkat in på hotellet var att dricka choklad i solskenet på en Starbucks-uteservering. Då plötsligt såg jag det, det roligaste som ett människoöga eller två kan se: ett par vakter som stövlade fram till entrén med väskor som det stod ”A.S.S.” på. Jag hann aldrig fota väskorna ordentligt, jag var så uppjagad att jag knappt kunde hålla kameran stilla, men medan de var upptagna med annat sprang jag åtminstone fram till deras bil och fotade loggan. Alltså, att Asahi Security på något sinnessjukt sätt förvandlats till ”Ass”, det är fan den bästa förkortningen sedan ”butter pee”.

Som jag skrev i Osaka-inlägget: en cola kostade 100 spänn på vårt hotell. Allt var dock förlåtet när jag hittade min (sällsynta, i Japans ocean av helt random smaker) favvo-Fanta i en konbini några kvarter bort. Inte en enda hundralapp kostade den heller.

Osaka-akvariet.

Utsikten från Osaka-slottet. (Insidan vill du verkligen inte se.)

Grej.

En av de coolare skraporna i Osaka.

Mellan skrapan ovan och dess syskon låg denna besynnerliga lilla glasglob insprängd.

Kung Kirby blickar ut över Super Potato i Osaka. Alltså, fröjden när vi till slut hittade hit, 45 minuter innan de stängde. Jag blev så till mig att jag var tvungen att återvända dagen därpå igen. Det är ju knappast någon hemlighet att jag älskar Super Potato.

Dyraste spelet på Super Potato: ”Dodge ball” till Super Famicom för 34 000. Kronor, inte yen.

De hade förresten gott om andra spel också. (Fotade som en galning med min riktiga kamera. Lägger upp bilderna när jag hunnit gå igenom dem. Och fått tillbaka laddaren jag tydligen glömde på hotellet.)

Universal City-stationens tak.

Tillbaka till ”Tillbaka till framtiden”-åkturen på Universal Studios. (Jag har åkt den i andra länder förut.)

Hotellet.

Objekt.

Osaka-selfie i badrummet på hotellet. Rätt kittlande att borsta tänderna med den här utsikten i spegeln. (Nu syftar jag på skylinen och bergskammen, inte mitt eget ruttna anlete.)

Miyajima utanför Hiroshima. En av de vackraste platser jag, eller någon annan, sett.