”Best flavors” står det på etiketten, men framförallt har denna nya Fanta-variant något som är minst lika viktigt, samt inte minst i Japan: de bästa dofterna. När man skruvar av korken luktar den sommar, bär och socker. När man tar den första klunken smakar den… hårdsockrad artificiell sommar. Med en lite nötigt gräddig eftersmak.

Betyg: tre Fanta Melon Creamsoda-dvärgflaskor av fem möjliga.

Verkligen skitgod, denna! Söt, fruktig, och 豊潤 som satan.

Har ni den i Sverige? Isåfall: köp.

Har ni den inte i Sverige? Isåfall: kom hit och plocka medan den fortfarande är färsk.

Betyg: lika många plus som ”Minecraft” är värt kronor i Microsofts ögon.

I smällheta Kyoto kylde vi ner oss med päron-Fanta (++). I svala Tokyo är det tydligen säsong för Fanta rich and prosperous; luxurious; abundant Pineapple istället. Och det är väl inte så konstigt, tror det är alldeles för kallt här så här års för att päron-Fanta-träden ska blomma.

Smaken? Lite väl svag, men ändå en miljon gånger godare än päron-Fanta.

Betyget, därmed: två miljoner plus.

(För den som håller räkningen innebär det här att Fanta Pineapple är 400 000 gånger bättre än ”Dark souls II”.)

『ファンタ豊潤パイナップル』新発売☆ 　　　ヘ∧∧/ 　⌒＼＼Ｖ／／⌒ 　　＜ヾＷ//＞ 　　 /^{^{^}ヽ 　　{^{^(ゝω･)ノ 　　{^{^ {^}^} 　　ヽ{^{^}ｿﾉ 　　　 ∪~∪ pic.twitter.com/JDv8Mh2Ktl

— ファンタ (@Fanta_Japan) May 20, 2014

Vi bodde precis intill den rätt skabbiga floden Kamogawa i Kyoto – vilket tydligen ska ses som något slags vinstlott, men det är bara för att japaner inte listat ut hur en riktig flod ser ut. Utsikten förgylldes dock av att vi hade ett eget litet bonsai-träd i fönstret.

(mer…)

Japp, den här djäkulen tänkte jag smälla i mig imorgon. Fanta Fruit Punch heter den på ren svenska. Har säkert druckit även denna förut, men tydligen inte bloggat om det, för det här med att blogga, det tenderar jag ju att inte göra.

UPPDATERING: jag föska =( Råkade dricka den idag istället. Fast det är ju tekniskt sett imorgon idag.

Den var iallafall god!

Tre plus.

Egentligen har jag druckit den här förut. Det var åtminstone vad jag trodde tills jag såg att det utöver ”muskat” (druvsorten, alltså) står ”noggrant utvald” och ”rik/överlägsen smak”. Den förra muskat-varianten jag drack (men tydligen inte bloggade om?) hade en betydligt cleanare etikett, så antingen har de brandat om den eller så har jag kommit över en begränsad lyx-batch avsedd för kejsaren och hans hov. Förmodligen det sistnämnda.

Smaskens, hursomhelst.

18 skriljarder plus.

I Japan finns det en Fanta-smak för varje tillfälle. Fanta-smaken för tillfället igår var tydligen Green Apple, som jag inte tror att jag testat förut. Det fick jag bittert ångra när jag insåg att den var väldigt smaskig. Grönt äpple med en pikant hint av kolsyrat vatten, surhetsreglerande medel (E330), stabiliseringsmedel (E414, E445), antioxidationsmedel (E300) och färgämne (E160a).

48 briljorder plus.

Enligt jisho.org betyder ”ume” antingen ”Japanese apricot (Prunus mume); Chinese plum” eller ”lowest (of a three-tier ranking system)”.

Båda definitioner passar rätt bra in på nya Fanta Ume, som:

1. Smakar prunus mume.

2. Mycket väl kan vara den tredje tråkigaste Fanta-smak jag testat i Japan.

Lite backstory: allt du hört om galna japanska varianter av västerländska godis-, läsk- och snabbmatssorter är sant. Allt du inte hört är också det. Gurk-Pepsi, soja-Kit Kat, glass med en hint av rått hästkött, Coca Cola med Sarah Jessica Parker-smak: sant, sant, sant, sant.

Det här gör att det är svårt att bli chockad av lite gammal hederlig husmans-prunus mume. Fanta Ume smakar som en läskande, blaskig variant av umeshu – den intensivt söta plommonkonjak som är den godaste dryck som skapats av människohand (drycker som skapats av djurhand är dock ett annat kapitel). Och med tanke på att riktig umeshu är billigare än Fanta Ume är det lite som om man skulle betala mer för Fanta med Moët-smak än för en flaska Moët. Man måste nog vara riktigt dum, jobba på Aftonbladet och driva en av Sveriges sämsta bloggar för att acceptera den dealen.

Annars gillar jag japansk Fanta som fan. Standardsmaken är inte apelsin, utan vindruva, och inte halvgod, utan SKITgod. (Men ta inte mitt ord för det – den är även Yohios favoritläsk.) Och de introducerar typ en ny smak i månaden också, så det gör inte så mycket att man blir besviken ibland. För då och då får de till en smak som Melon Creamsoda, som är så god att jag blev tvungen att checka in ett extra bagage när jag var här 2006 bara för att jag skulle kunna ta med mig så många flaskor som möjligt hem till Sverige.

Sammanfattningsvis får Fanta Ume ett riktigt uselt blogginlägg av fem möjliga.

(Och nej, jag vet inte varför jag var tvungen att åka till Silent Hill för att ta bilden.)