så är vi på Ellos kontor i Borås. Vi har gått igenom alla kommande trender i både kläder och skor och vi vet till och med hur kläderna sorteras och skeppas ut. Nu flyger vi hem igen och Alex har lovat god mat. Vi får se vad det blir. Hej på er.

Idag träffade jag en kille som sa att vi hade setts förut. För ca 20 år sedan. Vi hade gått i samma skola och plötsligt kände jag igen honom. Jag blev så glad för det för det händer väldigt ofta att jag inte känner igen folk som jag gick i skolan med.

Jag trivdes aldrig i skolan och en stor del av den tiden är faktiskt utraderad. Inte helt, men jag minns inte så många detaljer. Dels för att jag aldrig riktigt ”gav mig in” i att gå i skolan. Jag försökte slippa den så mycket som det bara gick och gjorde bara precis det jag var tvungen att göra och ibland mindre än så. Och dels för att jag tyckte så illa om det så har jag väl sorterat bort mycket av minnena.

Jag blir ofta avundsjuk på dom som rabblar för och efternamn på klasskamrater från fyran eller kan berätta detaljerade minnen från skoltiden. Det är nog det jag ångrar mest här i livet, att jag inte gav mig fan på att det skulle vara roligt i skolan. Men man gör så gott man kan.

Har jag några gamla skolkompisar som läser min blogg? Det vore roligt att veta vilka ni är. Om jag kommer ihåg er…

Hör och häpna! Här kommer en dagens. I’m back!

Skjortklänning: Acne

Kofta:: Zara

Skor: Whyred

Halsband: Top shop

Vilken speciell känsla det är att köpa nya tygskor till våren. Det pirrar nästan i magen när jag trär i snörena i hålen och tar på mig dom för första gången. Det är väl ett minne från barndomen tror jag. Jag tänker på känslan och ljudet av grus under springskorna. Jag tänker på doften av syrener på skolgården och ljudet av en tennisboll som kastas mot en solig stenvägg.

Det finns många saker jag tycker om bara för att påminner om barndomen. Röda mockaskor till exempel. Jag måste fråga mamma när jag fick ett par sådana. Och neon. Det är jag galen i. Samma pirr i magen. Jag tror det var när vi åkte till Kreta en gång och jag fick välja vilken av alla neonfärger jag ville när vi skulle köpa luftmadrass i ståndet vid stranden.

Det måste vara nu jag presenterar färger, mönster och dofter för Charlie och hennes framtid. Kanske kommer det att vara dessa Converse som gjorde det. Hoppas det och att det inte är Hello Kitty som kommer följa med henne i vuxen ålder.

Det blir ingen podcast idag. Hannah har ju typ haft lunginflammation och jag har också varit sjuk. Inen kunde vara stark för den andra och vi vill inte smitta Clara som hjälper oss. Men jag är så glad att ni är många som frågar efter den!

Jag tänkte så här, kan inte ni skriva i kommentarsfältet om vad ni vill att vi ska prata om i Podden? Det vore så roligt att prata om era ämnen.

Jag läser alla mina kommentarer och kommer ofta på mig själv över att vara förvånad av en del kommentarer av män. Så läser jag jag vem som skrivit den och ser att det är en kvinna. Det händer ofta och det var inte förrän idag som jag verkligen förstod varför. Det är ett manshuvud på alla kommentarer som inte lämnar en bild. Det blir alltså automatiskt en man. Det måste bli ändring på det, eller vad säger ni? Antingen får de göra om till en page så det kan vara både och, eller så vill jag bara ha en kvinnlig modell. Så måste det bli.

Det är inte så lätt att ta dessa dagens ska ni veta, men jag kämpar på.

Klänning: Paul and Joe Sister från ttp://www.wakakuu.com/ (Jag var inne där nu, om ni sajnar upp er så får ni 20 % rabatt)

Kofta: Luella

Mickis: Helt klädd i H&M

Jag tittar på Sex and the city på tv och känner att jag blir avundsjuk. Den tiden är förbi, men det är inte det jag tänker på. Jag har aldrig riktigt levt det där singellivet och jag kan ångra det. Har alltid varit upptagen med att ”vara ihop”. Sedan jag var femton har jag ”varit ihop”. Med en massa olika killar, men ändå.

Det är viktigt att kunna vara ensam. En lärdom som jag missade. Jag vet att det finns en massa unga underbara tjejer som läser min blogg. Ni är ju där. I Sex and the cityland. Häng inte upp era liv på någon kille, det kommer ni ändå att göra senare i livet.

Det är så lätt att hamna i att inte vilja göra någon annan ledsen, eller bara låta konflikträdslan hindra en från att göra slut. Gör inte det. Om ni inte har hittat er stora kärlek. Men om inte, koncentrera er på att älska er själva så kommer resten komma naturligt.

Lyssna på en som gjorde tvärtom.

Gud vad jag blir trött på datorer. De är så satans oinspirerande kan jag känna. Jag tittar nu på West Wing och där har de små mycket mappar, folders och papper. De har också såna där som jag alltid velat ha, en brun mapp där det står alla namn som den har gått till. Vet ni vad jag menar?

Jag vill också ha papper. Och pärmar med plastfickor att bläddra i. Och sortera alla papper i olika mappar och göra anteckningar med bläckpenna och stryka över saker med rosa överstrykningspenna.

Jag har bara min Macbook Air. Jag måste byta jobb. Jag vill sortera och räkna något på miniräknare. Jag tror att det är bättre för hjärnan helt enkelt. Bakåtsträvare är vad jag är.

Å herregud vad jag har läst bloggar de senaste dagarna. Och eftersom jag inte verkar ha något intressant att skriva själv så får jag länka till de som har det.

Sanna Lundell om Felicia försvann HÄR. Jag läste ut den i helgen och jag känner så mycket för Felicia. Och på något sätt förstår jag att hon ville att hennes historia skulle bli offentlig eftersom att hennes mamma valt att visa upp hennes bild i alla år. Köp den boken. Jag vill höra era åsikter.

Margret Atladottir om att älska sin kropp. Kände tyvärr att jag inte är där än, men att det är ett mål att sträva efter. HÄR

Är glad att Lina är tillbaka på bloggen. Jag kommer och hälsar på dig nästa vecka! HÄR kan du läsa hennes blogg.

För er som är gravida och vill läsa en förlossningsstory, HÄR har ni systra min.