Helgen bara försvann. Vi (Alex) har skruvat ihop IKEA-byråer, vi har varit på middag hos vänner, ätit lunch i solen, haft fredagsmys och idag blir det barnkalas. Efter förra veckans inspelning kan jag inte tänka en enda intelligent tanke och det går tyvärr ut över bloggen. Jag har glömt bort hur introvert och pantad man blir sista tiden av graviditeten. Vilket jag tycker är ganska skönt. Jag bryr mig bara om min familj, min bebis i magen och ytliga saker. Som inredning och skönhetsprodukter.

Låg i badet och tittade på badkarskanten med ett flin i säkert en halvtimme. Bara nöjd. Över liljor, badskum och fina saker. Nöjd och glad och gravid.

Nu börjar en vecka med inspelningar som slutar med mitt bästa väns bröllop.

Veckans poddavsnitt är nu ute! Säg som vanligt vad ni tycker så blir vi glada! HÄR hittar ni det!

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, men jag tror att det har med graviditeten att göra. Jag kan egentligen dela upp det i två delar.

Det första är att jag rensar. Alltså, jag rensar ut allt. Jag har bestämt mig för att inget fult ska få vara i vårt hem. Det första jag gjorde var att slänga hela min och Alex underklädeslådor. ALLT slängde jag. Och köpte nytt.

Sedan gick jag på Charlies leksaker och nu är jag precis färdig med min garderob. Jag slängde typ allt som jag inte använt på länge och som jag inte gillar. Och varje gång jag gr in i sovrummet tar jag en klänning till och slänger i slänghögen. Jag har tidigare sparat allt som var dyrt av någon anledning. Men nu, nu har jag blivit så bra på detta att jag blir inspirerad av mig själv.

Det andra som har hänt mig är mindre sunt. Jag har blivit tokig i att inreda mitt hem. Jag bryr mig mer om kuddar till soffan än någonting annat. Jag tänker på gardiner och heltäckningsmattor och överkast precis nästan hela tiden.

Det här med att ”boa” som man ofta gör när man är gravid har helt enkelt gått överstyr.

Vi är inne på den fjärde inspelningsdagen den här veckan och börjar bli väldigt trötta som ni ser.

Men jag är nu i vecka 31 och det är jag så glad för. Nu är bebisen färdig och ska bara växa till sig i princip. Härlig känsla.

Blus: Anine Bing. Vill ha hela hennes kollektion!

Byxor: Svarta gravidbyxor från glammom.se.

Kofta: Day

Läppstift: Mitt favorit från Chanel

Såhär ser det ofta ut. Jag äter nu magnesium, men ”kliet i benen” tar knäcken på mig.

Det ni ser här är min ”quick fix”. Då fyller jag bara upp iskallt vatten till anklarna och så står jag där tills att jag inte längre känner mina fötter och då går jag och lägger mig.

Jag kan också fylla på lite till och sätta mig i badet. Då har jag en isvak som går upp till magen.

Det tredje alternativet är att jag fyller ett helt bad med kallt vatten, ej iskallt, och sitter där i en halvtimme eller så.

Ja, imorse brast det för mig. I mitt samtal med en kvinna som jobbar på Tre skrek jag så rösten brast. Jag kommer knappt ihåg när jag skrek så till någon annan sist. Det kanske var en del gravidhormoner inblandat, vad vet jag, men låt mig förklara.

Jag har alltså varit kund hos Tre i många många år. De två sista åren märkte jag att jag hade högre fakturor än alla jag kände, men det kanske var för att jag hade fel abonnemangstyp eller nåt.

Men det började med att det var någon i deras butik som lurade på mig ett bredband. Jag bestämde mig för att jag inte ville ha det efter ca tre dagar och avbeställde då tjänsten eftersom jag hade två veckors ångerrätt. Sedan dess har jag betalat för detta bredband varje månad. Jag har ringt och sagt upp det ett tiotal gånger och de säger alltid att det inte finns några anteckningar på att jag sagt upp det och att jag inte kan säga upp det. Förrän i våras, då kunde jag säga upp det för att tiden gått ut. Och då gjorde jag det. MEN JAG FÅR FORTFARANDE FAKTUROR PÅ BREDBANDET.

I januari ringde jag och frågade när jag kunde säga upp mitt telefonabonnemang. Jag fick svaret att det var i april och ringde då när april kom och sa upp abbonemanget. Jag flyttade över numret till Telia och var glad för att slippa detta helvete.

Men fakturorna fortsatte att komma. Idag när jag ringer till Tre för att fråga varför jag får fakturor för mitt abonnemang så säger de att jag aldrig sagt upp det.

Jag talade med denna tjej i säkert tio minuter och jag bad henne gång på gång koppla mig till en chef som kunde hjälpa mig med mitt ärende. Hon sa att jag fick dröja och kom sedan tillbaka och sa att chefen inte hade något att säga mig, jag fick tala med abonnemangsavdelningen om jag ville något. Jag bad henne om och om igen om hjälp att få prata med chefen – om och om igen bad hon mig vänta och återkom genom att säga att chefen inte ville prata med mig och bad mig ringa abonnemangsavdelningen SOM OM JAG INTE GJORT DET TUSEN GÅNGER.

Jag måste ändå säga det att av allt trubbel jag råkat ut för så var ändå dagens samtal värst. Jag vädjade till henne. Jag bad henne att få tala med någon som kunde ta hand om hela mitt ärende. Hon vägrade gång på gång. Alltså, jag nästan grät.

När jag sedan skrev på twitter fick jag ett tillbaka att jag var välkommen att kontakta dem. IGEN?

Jag vet att ni är många som varit med om liknande. Den totala maktlösheten som konsument. Detta inlägg var för oss.

Han har börjat blogga igen! He’s on fire! Gå in HÄHÄRR och läs.

Blus: COS

Byxor: Filippa K

Miljö: Hannahs matsal

Hår: Fönat!!!

Byxorna!

Eyeliner: Lila!

Innan jag fick barn fick jag höra om det där fruktansvärda som kunde hända – förlossningsdepression. Det hände väldigt få, men fy så hemskt det var.

När jag födde Charlie var det mycket som hände med mig. Först och främst var det omvälvande att bli mamma. Men det var också en massa andra saker som jag tyckte var jobbigt. Såhär i efterhand kan jag säga att det var som en känslomässig berg-och-dalbana och det tog tid för mig att finna mig i rollen och bli stark igen. Med detta menar jag inte att jag fick en förlossningsdepression, men alla känslorna, tröttheten och omställningen påverkade mig.

När jag ser mammor med nyfödda kan jag lätt känna igen blicken. Den tomma, trötta blicken som inte bara är lycka – men ack så förbjuden. Och med denna blick ska mammorna också sitta och säga att dom aldrig varit lyckligare. Det kanske de är, men blicken säger att det också finns en massa andra känslor där. Och jag förstår att de säger att de aldrig varit lyckligare, något annat är ju fult, skamfyllt och förbjudet. Stoltheten hos en nybliven förstagångsmamma är stark – och grym.

Men ibland när jag träffar mammor som har flera barn eller har fått barn för längesedan kan vi istället skratta åt denna mini-depression som drabbar en. Jag har en vän som på något sätt bestämt sig för att de ska äta tårta och dricka champagne när de kommer hem från bb. Men hon kan samtidigt erkänna att det aldrig varit trevligt. Hon sitter där och äter tårta och storgråter – varje gång.

Men det är inte förrän långt efter man kan erkänna dessa känslor. När man vet att kärleken till ens barn är starkare än allt.

Jag vet att ni som är gravida och läser denna text tycker att den är fruktansvärd och avfärdar den så fort ni förstått vad den handlar om. Men jag vill bara säga det, att det är ingen fara om ni känner tusen känslor när ni får barn. Det går över. Och det är inte så konstigt, amningshormonerna är dubbelt så starka som graviditetshormonerna så lite knäpp är man som ammande.

Och att få barn är det bästa som kan hända dig – oavsett alla andra känslor du känner den första tiden. Det om något lovar jag dig.