Mitt nya simkort har fortfarande inte kommit och jag måste säga att jag njuter. Idag var jag i parken med Charlie och vanligtvis är det en bra stund för att kolla mail, twitter och annat på telefonen. Nu hade jag ingen så det var bara att gilla läget. Och så mysigt det var. Jag satt där i sandlådan och öste in sand i olika hinkar och var nöjd med det – för jag hade inget annat att göra. Och så tittade jag mig omkring och såg alla de andra föräldrarna med neråtböjda huvuden över den lilla svarta manicken i handen. Helt tomma i blicken. Såklart, det är ju bara nonsensinformation som finns där i. Snabbt in och lika snabbt ut.

Och imorgon eller när jag får mitt simkort kommer jag att vara där igen. Och jag tänker på att den här lilla generationen som växer upp nu med föräldrarna som är helt maktlösa inför deras telefoner. Och mår dåligt över det. Aja, det är väl inte mer än att man få försöka ta bort telefonen så mycket som möjligt när man är med sina barn. Det får bli min ambition.

Det är en sak som jag retar mig på och har gjort en lång tid. Det här med att Vi är gravida, både jag och min partner. Låt oss klargöra en sak. JAG är gravid, inte Alex.

Det var det enda vi kvinnor hade kvar som bara var för oss. Men till och med där skulle männen ha en plats. De är underbara och hjälper och stöttar och kan serva oss på alla sätt. Men det är JAG som mår illa, jag som har moodswings från helvetet, jag som har lågt blodtryck, jag som avstår från alkohol och god mat i typ ett år, jag som kommer att bära på alla tunga kilon, jag som måste gå upp och kissa fem gånger per natt och det är JAG som kommer att genomgå en förlossning med smärtor som ingen man ens varit i närheten av. Och det där är bara förnamnet på vad som kan tillkomma. Så kom fan inte och säg att mannen ska åka med på ett bananskal och kalla sig själv gravid.

Jag mår dåligt varje gång jag hör en man säga att stolt att ”vi är gravida”. I fan heller att du är, vill jag skrika tillbaka. Din tjej är, inte du.

Glöm det!

Det är inte klokt. Men vi har kanske bestämt oss för att slå till på både heltäckningsmatta och sänggavel till vårt sovrum. Ni måste förstå att det här är stort för mig. Dels med min hippiebakgrund då vi hade madrasser på skivbackar och kanske en plansch med motivet Demonstrera Mera eller något sådant. Så ordnat som en heltäckningsmatta och sänggavel har jag aldrig sett röken av. Ja, och dels så har jag ett jätteprobem när det kommer till min beslutsångest. Jag kan inte ens välja plommontomater eller cocktailtomater på Ica, hur ska det här gå?

Familjen åt burgare på fantastiska de Ville. Den lilla familjen som snart ska bli en till. Vi diskuterade namn och var oerhört långt ifrån varandra. Alltså, vi möttes inte överhuvudtaget.

Nails by Charlie. Jag tycker att hon har något. Hon ska precis ge sig på Alex tånaglar.

Jag kan verkligen beundra hemmafruar. Alla ni som är hemma och fixar allt och är bäst på det. Få eller många barn. Stort eller litet hem. Men att få ihop städning, hämtning och lämning av barn, handling och lagandet av mat är tufft för vem som helst. Men att vara bäst på det och också nöja sig med det tycker jag är imponerande. Min självkänsla skulle inte klara av att inte få bekräftelse från jobbet och mitt humör skulle inte vara roligt utan en paus från hemmet.

Kan inte ni som är hemmafruar beskriva er situation och varför ni är så bra i kommentarsfältet så ska ni få en riktigt fin present. GLÖM INTE ATT SKRIVA MAILADRESS!

Vet ni vad som hände mig. Jag är mitt emellan mobilabonemang och helt plötsligt på väg till Arlana så fungerade inte min mobil. Jag har varit utan mobil sedan dess och det känns som att jag är på rehab. Först var det jobbigt att inte kunna ringa, smsa, kolla mail och twitter. Men nu tycker jag att det är det bästa som hänt mig.

Men detta gjorde att jag inte kunde ta egna bilder och maila till mig själv från London. Jag har därför snott tre stycken av Alex där jag var med.

Jag har nog aldrig bott så fint. Kan man återskapa hotellsäng hemma? Förstår inte hur man lyckas.

Efter en god middag på Nobu gick vi hem till hotelet för att äta efterrätt. En blueberry cheescake to die for.

Frukosten. Jag skulle kunna betala vad som helst för dessa koppar, men de var inte till salu. Alla som känner mig vet att det där är mina koppar. Randigt, ljusgrönt och guldkant i ett.

Vi pratar om att bo ihop med någon. Flummigt ämne, men det blev nog ganska bra ändå. Ha nu en riktigt härlig helg och glöm inte att ladda ner podden.

Nu sitter ni på jobbet eller så och dricker en kaffe och försöker starta igång dagen. Det tror ni att jag också gör, men det gör jag inte. Jag sitter i en taxi på väg till Arlanda för att åka en dygn till London. Alex överraska mig med denna lilla trip och jag är så lycklig för det. Löjligt lycklig faktiskt. Jag tror att detta kom väldigt lägligt efter inspelningar, illamående, förkylningar och lite för mycket soffliggande.

Jag kommer till och med att njuta av planet. Av Arlanda. Av frukosten. Av tidningar, god mat, hotellbadkar och helt nya vyer. Superdygn ska vi ha!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/cohannahoammanda/article14737695.ab

Ni måste titta vilket fint bord Lars Wallin dukar åt oss. Om ni dukar hemma och skickar in en bild till flora@aftonbladet.se så kan ni vinna de fina tabletterna och ett presentkort på porslin. Perfekt för helgen.

Jag och Hannah sitter i juryn och vi ser fram emot att se hur ni dukar!

Skjorta: Acne

Mammajeans: H&M

Skor: Catarina Martins

Kula på magen: Bebis