Sanningen om ”Näthatare” är att det är personer som inte mår bra…
När Ken var på Malta för att spela poker och möta ”Näthataren” i boxning valde jag att istället ta med mig Coco till Warszawa.
Malta är ett riktigt tråkigt ställe och med en barnvagn är det svårt att röra sig på denna ö. Fullt med bilar och trottoarkanter som får en lina att kännas säkrare att balansera på.
Denna gång var det ändå ”Näthataren” som mest fick mig att avstå resan. Finns nämligen risk för att han skulle kunna åka på box av mig. Jag ville helt enkelt inte se honom. Jag njöt av att han skulle åka på spö av Ken i boxningsringen. Men det blev ingen boxningsmatch då ”Näthataren” var i sämre skick en flera av de som redan är i graven.
I sin helhet slutade mötet med ”Näthataren” ändå bra. Finns ett videoreportage ni kan se om hur det hela trappades upp genom att det satt en galning och kallade mig prostituerad och som skulle göra Coco faderslös. Det är faktiskt väldigt bra och intressant och ett bevis på att de flesta ”Näthatare” är ”Näthatare” för att de inte mår bra och spyr galla över andra istället för att ta tag i sina egna liv.
Familjespel finns antagligen i 99% av alla hushåll. Hemma hos mig finns det inte så många spel. Vi spelar inte spel. Kan inte komma på ens en gång då Ken och jag har spelat Monopol eller liknande. Någon sen julaftonskväll har det dykt upp en kortlek för att någon vill spela poker med Mr Poker Ken.
Spel är ett kul fenomen och om jag får gissa en manlig uppfinning. Jag är helt säker på att det var en kvinna som kom på yrket hora och att det var en man som kom på att man kan spela. Både kvinnan och mannen förstod att här fanns det antagligen pengar att hämta. Jag håller inte med om att jag finner pengar i samband med sex så lockande men pengar gör självklart spel mer spännande.
Här är en kul informationsbild om spelets födelse och historia:
Coco Pops och jag är i Orlando och hänger med Mickey Mouse hela dagarna. Vi har årskort på vattenparkerna och Coco är så lycklig att om det gick så skulle vi sova över i parken.
Modig som få är hon den lilla loppan och åker alla slides made for children alldeles själv. I dag blir det en till dag i vatten och i morgon är det dags för en stor dag. Vi ska hem till Mickey Mouse. Coco kommer inte tro att det är sant. Kanske kommer jag få kidnappa Mickey eller det kanske går att adoptera honom. Alternativt fixa en dräkt till Ken att spendera livet i.
Jag kliver ut på terrassen varje morgon och andas in somrig havsluft. Sträcker lite på mig och tänker att detta är ju helt magiskt. Det är som min favoritgata i Los Angeles – fullständigt Beverly Glen.
Min charm tilltalar inte alla och vissa människor älskar mig medan andra blir helt galna bara av att se mig. Det är som att jag är en gående knapp för dårar. Vissa ser mig och så börjar de gapa. Oftast handlar det hela inte om mig utan om att de kanske är sura på sin fru eller sig själva. Jag är liksom droppen som gör att de spyr ur sig all skit. Känns som att det varit en vecka full med sådana trevliga händelser faktiskt.
En kärring hade sagt till badvakten att hon får hudutslag för att jag badar med kläderna på. Men liksom kom och snacka med mig istället kärring. Ett av det sjukaste jag har hört. Jag var på gränsen till hudcancer och har speciella badkläder gjorda för bad. Precis sådana som man ofta ser barn i. Badvakten sa att kärringen är korkad. Kärringen är inte bara korkad utan har tydligen inget liv. Hur kan hon ens tro något sådant.
Kärringen behöver nog uppsöka en doktor för både koll av hud och hjärna. Solen är helt galet stark och ligger man och pressar med olja kan det bli så att man kokar och huden blir förstörd. Det är klorin i poolen som inte alla tål.
Att deras 6 åriga barn kissar i poolen framför allas ögon är tydligen inga problem.
Mig ska hon inte ge sig på för att hon är avundsjuk för att jag har en social dotter som pratar med alla vid poolen och delar ut kramar till höger och vänster. För mycket kärlek för den kalla kärringen tydligen.
I övrigt är det här med knappen bra för folk som gillar mig har förtroende för mig och jag får höra fantastiska historier, ibland ledsna historier men jag får folk att öppna upp sig på gott och ont.
En snubbe med namn James Bryan från Philadelphia blev en spelgalning. Han spelade på allt som mer eller mindre fanns att spela på; blackjack, spelmaskiner, lotter, sports betting o.s.v.
De senaste två åren finansierade han spelmissbruket med koppar. Inte gammal koppar han hittat i förfallna byggnader utan ny skinande koppar.
Några gånger i veckan körde han till Accurate Metals på East Baltimore Pike i Lansdowne i hans svarta Chevy pickup som ägdes av hans jobb Wescott Electric. Där tömde han bilen på nya skinande kopparvajrar.
Skrothandlaren vägde kopparn som han sedan betalade för kontant. James kände sig förmögen och lämnade alltid snällt och glatt USD20 i dricks.
I over 17 månader gjorde James inte mindre än 164 resor till skroten där han sålde koppar till ett värde av USD750.000.
Problemet var bara att kopparn han sålde inte var hans. Han stal den på jobbet. Bilen han körde med var också jobbets. James hade jobbat på Wescott I 27 år.
Enligt spelindustrin spelar de flesta för att det är kul. De är så kallade nöjesspelare. Av 100 personer går 97 in på ett casino och vinner eller förlorar utan att det är något mer med det. Men sedan finns det de 3 som är som James. För de här personerna blir spel ett sådant missbruk att det kan leda till brott.
James började med att stjäla pengar från jobbet 2003 genom förfalskade checkar. Första året stal han USD40,497,00. Stölderna trappades upp och år 2010 stal han över USD538,000.
2011 kände han att någon kunde vara honom på spåren så det året stal han “bara” närmare USD173,000.
2012 gick han istället over till att stjäla koppar och stal under det året och under 2013 koppar för USD750,000.
Polisen uppskattade först stölderna till USD1 miljon, sedan till 2 och slutligen närmare 3.
Det är ju faktiskt helt sinnessjukt hur man kan stjäla USD3 miljoner och det värsta av allt; lägga pengarna på luft. Det är verkligen tragiskt.
Han riskerar nu mellan 3,5-7 års fängelse för brotten och i väntan på den slutgiltiga domen fick James komma hem genom att lösas ut för en borgen på USD500,000. Han har fotboja och med det utegångsförbud.
Joe McColgan visar upp en kopparvajer som hans forna anställde James stal.
Dagarna flyter på in i varandra känns det som. Är det söndag eller tisdag spelar liksom ingen roll. Mycket att göra. I helgen slutade Ken på 13:e plats i en stor pokerturnering i Marbella. Nu har han slutat på 11:e plats två gånger och på 13:e i de senaste turneringarna. Dags att han får lite flyt nu då next time så att han kommer över bron till finalbordet.
I morgon är det Midsommar. En dag som vi inte har firat riktigt de senaste åren. Kanske ger vi oss ut på en tur till Svenska Kyrkan i morgon där ett traditionellt firande väntar. Det är fint att fira livet men sedan vänder det igen och dagarna går mot mörkare tider. Jag får lite ångest av det. Midsommar borde vara i augusti och inte veckan efter att sommarlovet börjat. Då är det lättare att låtsas att Midsommar inte finns och fira sedan när man känner att det är okej att ljuset försvinner snabbare.
Vi älskar att bada!
Märks på Facebook och andra forum att politik är ett hett ämne i Sverige. Allt för många tycker tyvärr massa saker utan att ha tagit reda på fakta och sprider massa skit.
Mycket snack om allt som är rasistiskt hela tiden med helt obefogat. En kille skriver att han blev rånad av en kille från Rumänien som utgav sig för att vara Italienare. PANG! så var både ”Italienaren” och mobilen borta. Killen som blev rånad är Italienare och hörde att tjuven var från Rumänien. Genast blev bl.a. jag kallad för rasist för att jag sa att det som händer på våra gator är helt oaccepterat. I mina ögon är allt för många svenskar naiva och för många invandrare missbrukar ordet rasist för att få som de vill. Kommer inte in på krogen så skriker de, ”RASIST!”. Vad ska svensken som inte kommer in på krogen skrika?
Det har blivit löjligt. Folk skriver att de gillar olika MEN det gäller tydligen bara om man tycker LIKA. Folk tar bort folk från FB p.g.a delade åsikter. Personligen så är jag helt säker på att det är farligt att försöka tysta ett parti då det är ett hot mot demokratin. I en demokrati måste alla få säga vad de tycker för annars är det inte en demokrati. Jag vänder inte ryggen till någon som inte tycker som jag utan väljer istället att lyssna för att jag är intresserad av vad alla har att säga.
Uppenbarligen så har Sverige stora samhällsproblem. Något jag redan påpekade i programmet Debatt på SVT för fyra år sedan. Jag sa att Sverige har en åt helvete idiotisk invandringspolitik som Sossarna skapat och att de brinnande förorterna är en konsekvens av den. Jag sa att vi måste lägga resurser i de brinnande förorterna för annars kommer det bli inbördeskrig. Jag som ville sätta stop och att det inte skulle gå så långt som det har gjort idag blev kallad för Hitler. Jag som ville att vi skulle hjälpa folk blev kallad för Hitler?!? Helt obegripligt.
Man kan inte bara ta in tusentals invandrare i ett land och sedan inte ta hand om dem och inte hjälpa dem ut i samhället. Det blir kaos. Man måste ta hand om de som redan är i Sverige innan man kan ta in fler.
Hela samhället är upp och ner.
Om våra politiker inte hade varit så jädrans fega så hade inte folk blivit provocerade till att visa sitt missnöje genom att rösta på SD.
När våra politiker tror att de kan sopa problem under mattan så provocerar de befolkningen. Fattar de inte det.
Själv sitter jag och väntar på att allt som har med monopol i Sverige ska dra åt helvete. När ska jag få köpa en starköl i kiosken till min man?
Här är en artikel som jag har skrivit om spelmonopolet och Svenska Spel:
Magiska dagar i Monte Carlo. Vi är dock inte där men skrattar gott när jag läser att en vän som är där och spelar poker verkligen uppskattar det ”billiga” utbudet i staden. En coca cola €7, en micropizza €20, en liten mineralvatten €6 eller en kaffe för €5. Ja Monte Carlo är magiskt även när det gäller att alla som åker därifrån minns att plånboken snabbt blev tom.
Det finns en vik med en strand i byn där det faktiskt är helt okej priser. Så det rekommenderar jag för de som vill lapa lite sol.
Stranden Larvotto
I övrigt har jag funderat en del på det här med utgången av en hand beroende på vilka kort man har på handen i vilken position. Det liksom bara händer… Min käre man har garanterat 100 olika förklaringar om den här läran men jag orkar inte ta in allt utan bara accepterar att det är som det är. Det är liksom magic matematik.
Jag tror att saker händer som man önskar och det är förutbestämt hur det ska bli men då krävs att energierna runt omkring en är rena. En negativ tanke åt fel håll och så PANG! Energifältet smutsas ner och just i den sekunden hugger fru Fortuna dig med en kniv i ryggen och det kort du absolut inte vill se på rivern ligger där. PANG! Som att en magnet dragit dit kortet från något annat bord för att jävlas.
Jag vet inte hur mycket som är tur/ otur eller hur mycket som är våra tankar där vi bestämmer hur det ska bli. Omedvetna tankar som bara kommer. PANG!
Hur mycket styr vi egentligen omedvetet. Jag styr ganska mycket medvetet men ibland är jag inte stark nog. För mycket negativa energier över Kens motståndare vid bordet och jag har svårt att bryta igenom med min woodoo. LOL eller inte. Är Kens fru knäpp på riktigt eller spelar hon bara eller är det hon säger sant.
Såg filmen Number 23 som handlar om en snubbe som blir besatt av numret 23. Känns som att jag skulle kunna linda in mig i samma bana som han om jag inte redan innan bestämt mig för att inte gå dit.
Har du inte sett filmen så se den. Här är en trailer:
Jag är i övrigt väldigt bra på att välja rätt siffror. Liseberg har aldrig haft en chans mot mig då jag är som en magnet. Jag har redan bestämt att jag ska vinna och så vinner jag på deras lyckohjul.
En gång var det smygpremiär på Gröna Lund och jag såg ett hjul med stora Pingu-figurer. Stora så de hade fötter att stå stadigt på marken med. Killen bakom hjulet sa att det var stängt men då han såg hur mycket mina ledsna ögon tindrade så gav han mig en chans.
”Du får välja ett nummer och trycka på stopknappen själv. Om du träffar rätt så får du en!” sa han.
Jag valde nummer 18 och spände min tanke i hjulet. Tryckte och PANG! Nummer 18!
Snacka om att killen bakom hjulet blev förvånad och den vunna pingvinen bor fortfarande hemma hos oss:
Allsvenskan förvandlades under en timma från en nyuppblåst färgglad badboll en solig dag på stranden till en gammal sprucken ballong på sopphögen. För några veckor sedan spelade Ken poker med Djurgårdens A-lag; ett gäng glada, förväntansfulla grabbar som ger upp mycket för sin kärlek till fotbollen. De tar sig inte ens en öl till middagen.
Samtidigt finns det dårar ute i samhället som påstår sig älska fotboll när de egentligen bara gillar att slåss dyngraka. De har uppfostrats till att man inte får slåss utan anledning så då söker de sig till att ha en anledning. En annan färg på tröjan räcker väl… Jävla as som har på sig andra färger än vi… De ska dö…
Grejen är den att det är synd om de här killarna om sanningen ska fram. De mår ju fan inte bra. Antagligen så har de mått dåligt mest hela livet utan att någon har sett det och försökt hjälpa dem. Antagligen är de fulla av ilska p.g.a. tråkigheter som de råkat ut för i livet. Grabbar som behöver få ut sin ilska och då ingen har hjälpt dem med att visa hur man kan göra så finner de en egen väg att lösa situationen på.
Alla människor vill tillhöra någon form av grupp; en grupp där de känner en gemenskap och där de känner att de umgås med likasinnade. Nu är det arga killar som missbrukar folks kärlek till fotboll och slåss i fotbollens namn som de handlar om. Det kunde lika gärna varit vänsterungdomarna som satte eld på avenyn för att de var förbannade på att hyrorna i Oslo var så dyra. Eller arga extremfeminister som kastar eldbomber på horhus för att de är förbannade på att de blev sexuellt utnyttjade av pappas bästis som barn.
Vi måste se det här med fotbollsbråkarna på ett annat sätt än att det bara är killar som slåss. Vi måste ställa dem frågan om varför de slåss och varför de är så arga. Problemet är att det är något som inte fungerar i vårt samhälle. Vuxna människor borde redan ha frågat de här grabbarna för länge sedan om varför de är arga; varför de inte mår bra. Då kanske de hade sluppit bära ilska i sig långt upp i vuxen ålder.
Visst vissa grabbar och tjejer bara gillar att slåss men jag är säker på att de flesta inte är arga utan anledning.
Kanske ska man bjuda in de här grabbarna på gratis seminarium där det pratas om ilska och där de får slå på plastdockor tills de inte orkar mer. Innerst inne kanske de skulle må bäst av att sätta sig ner och gråta.
Hur planen än tänks bli för de här grabbarna så är i alla fall jag helt emot att straffa Allsvenskan och lagen. Sjukt lågt att lägga skuld på fotbollsgrabbarna som tränar röven av sig för något som de älskar.
En sak är i alla fall säker och det är den att vi måste försöka ta reda på och få förståelse för varför de slåss. Det är den svåra biten men det är den biten man måste ta tag i.
Joe Hachem vann WSOP 2005 och kammade hem ett förstapris på 7.5 miljoner USD. Nu har han tröttnat på alla pokersnorungar under 25 år som vinner WSOP utan att förstå och respektera titeln. Joe tycker att en person som vinner VM har ett ansvar som ambassadör; ett jobb som han tycker att han själv, Greg Reymer och Chris Moneymaker har skött utmärkt.
Joe tycker inte att smågrabbarna är tillräckligt mogna och att de egentligen inte vet vad poker handlar om. Det håller jag med om. Detta är även något som Ken har påpekat; tidigare var det 450 riktiga pokerrävar som spelade VM. Nu kan vilken dåre som helst vara med som betalar. Dårar som kan lyckas ha tur hela vägen till armbandet. Sedan tror de att de är världsmästare när de i själva verket inte kan spela poker på riktigt.
Som en vinst i ”Pokermiljonen”; programmet spelades in snabbt och det var mer lotteri än poker. Alltså vem som helst kan vinna VM så som det ser ut idag utan att egentligen kunna spelet.
Jag förstår Joes ord och tankar och det kanske borde göras ett alternativt VM. Ett VM för folk som älskar poker på riktigt och som är med för titeln och inte pengarna. Kanske ska spelarna castas av proffs som Ken och Joe. För poker är en sport och inte ett lotteri.
Tänk att VM i fotboll ska spelas och så kommer det några dårar som knappt kan träffa en tåpaj och ska vara med för att de har köpt in sig i tävlingen. Hur många fotbollsproffs hade gått med på det.
Joe påpekar även att han har skänkt 1 miljon USD av sina egna pengar till välgörenhet och även samlat in 800.000 USD till välgörenhet genom en fond. Inget av snorungarna har gjort något sådant då de inte förstår vad det hela handlar om.
Han blir ledsen när han ser smågrabbarna sitta och spela utan att ge ifrån sig ett ljud. Att se dem spela är lika kul som att se färg torka.
Det är så för att de tror att de redan är världsmästare allihopa. De är för coola för att bjuda på sig själva. Tar inte råd av de riktiga proffsen som i deras värld bara är avundsjuka.
Poker måste vara kul och man ska inte spela VM bara för pengarnas skull. Eller det kan man väl om man vill men inte om man är en riktig pokerspelare. För en riktig pokerspelare handlar det om ära och en fin titel att stolt bära livet ut.
