Just hemkommen från Marseille och Frankrike-Argentina. Och jo, ni har ju sett Messis mål, ni har hört att Mascherano var bäst på mitten och att Maradona togs emot som en kung eller gud av publiken.

Vad ni kanske inte hört är att det lär ha varit den sista franska landskampen i Marseille på ett bra tag..

Nä, inte för förlustens skull – utan för hur den togs emot. De avslutande tio minuterna olé-ade hemmapubliken varje lyckad Argentina-passning, de visslade ut fransmännen så fort de rörde bollen och skrek ”Domenech, démission!” för att få förbundet att sparka förbundskaptenen.

När han, Domenech, gick av planen regnade det in föremål mot både honom och spelarna.

–          Det kändes inte som att spela i Frankrike, sa Bacary Sagna.

Tre av fyra dömmer ut Domenech i en enkätfråga i l’Équipe. Allt talar för att han är en förlorad tävlingsmatch från sparken.

Och trösten? Tja, till att börja med kan han vara nöjd med att han inte bor i Tyskland. Frankrike har ju ingen Bild, ingen skrikig tabloid som slipar knivar på just det sättet.

Efter 0-1 mot ett kraftigt försvagat Norge (eller förstärkt, de hade ju Drillo) skriver Bild att det tyska laget…

…förlöjligats av turistande vikingar (…) en grupp turister som, det erkände till och med deras egen förbundskapten medan han försäkrade att vissa av spelarna han tagit ut inte ens skulle bli igenkända i centrala Oslo.

Hårda bud, hårda Bild. Och sen, för att försäkra sig om att alla liksom hänger med, spårar de ur helt:

”Jogi, inte ens mot Liechtenstein – 151:a i världen – skulle du kunna vinna!”.

Bra sväng där.

Och från tyska träningsmatchtragedier tar vi steget till att ge goda råd i all välmening. Om det nu skulle falla sig så att ni missade sista bussen hem, om alla alternativ är borta, men en finfin sportbil stannar till och föraren erbjuder sig att köra er hem. Då ska ni fråga två saker innan ni bestämmer om ni ska kliva in i bilen eller inte:

–          Är ni månhända kriminell?

Och:

–          Råkar min herre vara spelare i Olympique Lyonnais?

 

Svarar de ja på någon av frågorna så är ni nämligen illa ute.

Lyons spelare har, på rätt kort tid, följande meritlista:

April 2007:
Michael Essien, ex-Lyon, drar ut en sväng med kärran efter att ha varit på nattklubb, samma helg som Lyon vunnit sin sjätte raka ligaseger. Han stoppas av polisen på Old Kent Road, vid femsnåret på morgonen, och åker dit för rattfylla.

Juni 2007:
Dåvarande OL-spelaren Sylvain Wiltord testar krämen i motorn och märker att den med ett lätt tryck på pedalen prickar 135 km/h.

Tyvärr märker polisen det också.

Tyvärr märker polisen dessutom att det är en 50-väg.

Wiltod får betala 15000 i böter. Stackarn.

November 2007:
Milan Baros, då i OL, slår rekord! Inte så att han gör mål eller skjuter hårt eller så. Närå, den gamle speedkulan varvar upp sin finfina Ferrari till 271 knyck och slår därmed regionens fortkörningsrekord, tidigare noterat av en mc-förare som körde i pinsamma 248.

Imponerad? Det var inte polisen heller.

December 2008:

Sydney Govou, OL-veteranen, tar ett par öl kvällen efter matchen mot Marseille. Sen sätter han sig i bilen och kör, ända tills det blinkar blått och han får stanna, blåsa, skämmas och be om ursäkt.

Och varför skriver jag allt det här, just nu?

Jo, förstår ni, för att i måndags svängde en smäcker Lamborghini ut på A1:an, på väg mot Charles-de-Gaulle-flygplatsen. Så smällde det, krock och pang, och vid ratten satt Kader Keita. Han skulle flyga till Turkiet och spela landskamp med Elfenbenskusten.

De dåliga nyheterna är att det gick illa med bilen. De goda nyheterna? Att han inte hade druckit. Och att polisen körde honom till flygplatsen i ilfart.

Apropå inget alls: Kim Källström gillar inte att köra fort. Jag har frågat.

/Simon Bank