Jaha, så var det roliga över. Inga mer morgontåg genom Piemonte, inga mer italienska luncher, ingen europafotboll. Istället ska man hem och sitta i hemliga möten med Erik Niva. Ni hör ju själva. Men innan planet lyfter kan vi väl ge oss tid åt en liten spaning?

Ni som kan era Spanarna (det är ett radioprogram, kids – som blue-ray fast utan bild och med sämre ljud) vet att en spaning innehåller minst tre små noteringar från samtiden, som sedan ska mynna ut i en prognos för framtiden.

Den här ska handla om Italien, kvinnor och fotboll. Jo, jag står mitt i med kliché-struten på, men det får vara som det vill med den saken. Den senaste veckans tre mest uppmärksammade kvinnor i det italienska nöjesspektrat har alla med fotboll att göra. Mer eller mindre.

Först har vi 2009 års Miss Italia, Maria Perrusi från Kalabrien (Gennaro Gattusos hoods, där har ni en tanke som svindlar), hann inte mer än att få på sig sin lite överdesignade skönhetsmiss-krona innan hon ställdes inför den fråga som alla unga kvinnor måste ställas inför:

– Vicka hålleru på?

Det visade sig att hon höll på Juventus, och här har ni allt ni behöver inte ville veta om den saken. Frågorna är ställda i sporttidningen Tuttosport (skämt undanbedes).

På vilken nivå är ditt supporterskap till Juve?

– Jag hade en Juventus-plansch på rummet för några år sen, och några planscher av spelare också.

Vilken egenskap är det du gillar bäst hos Juve?

– Jag har alltid tyckt om elegansen, dess ”essere Signora”.

Har du någonsin sett en match live?

– Visst. Förr, när Juventus kom till Reggio Calabria tog min bror David, som är 21, med mig flera gånger.

Vilken juventino gillar du bäst?

– Fram till i fjol var det Nedved och Del Piero. Nu, när tjecken sagt adjö, håller jag bara på il capitano.

Ett passande adjektiv om Nedved?

– Fascinerande.

Och hur skulle du definiera Del Piero?

– Symbolen för klass och fantasi.

Så där går det på. Miss Perrusi erkänner att hon gärna skulle spela in tv-reklam med Diego, men att Del Piero för alltid kommer att vara hennes favorit. Och om det finns något som motiverar att jag berättar det här (as if we ever needed that) så är det en kuriös detalj

Här har ni de sex senaste årens Fröken Italien, komplett med lagsympatier:

2009: Maria Perrusi (håller på Juventus).

2008: Miriam Leone (håller på Juventus).

2007: Silvia Battisti (håller på Juventus).

2006: Claudia Andreatti (håller på Juventus).

2005: Edelfa Chiara Masciotta (håller på Juventus).

2004: Cristina Chiabotto (håller på Juventus)

Jag vet ärligt talat inte vad ni ska göra med den informationen. Börja hålla på Juventus, kanske. Det gör inte Ilary Blasi, ity hon är Roms första dam.

I veckan kom det nya numret av italienska Vanity Fair, och det är ju sånt ni har mig till. Där har nämligen Francesco Totti och Ilary poserat för en modefotograf tillsammans med sina barn för första gången.

Bilderna är naturligtvis så fina att man kan skära upp sina handleder med dem, men jag läste tidningen för artiklarnas skull. Särskilt andra gången. Uppslagen och intervjun kommer efter att det frossats en del i strandbilder av Totti i sällskap med en annan kvinna. ”Kärlekskrisen”. Den sortens rubriker. Nu slår Er Pupone näven i bordet, och han gör det med så mjuka händer:

– Ju längre tiden går, ju bättre blir vi tillsammans. Vi blir mer medvetna, starkare. Det är skönt att se att ett förhållande kan fortsätta växa. Jag skäms inte för att säga att jag älskar Ilary djupt, men jag tycker att det är pinsamt att behöva göra det som svar på ett rykte. Som om jag behövde rättfärdiga mig som make och far.

•••

Då har vi gett oss på Juventus och kärnfamiljen. Vad återstår?

Jo, det är klart. Sex. Eller sexsymbolen, rättare sagt.

Häromveckan skrev den enastående Kristina Kappelin om José Maria Lopez, en före detta fotbollsspelarflickvän som hade fått jobb som kuttersmycke i Controcampo, en fotbollsshow i en av Berlusconis Mediaset-kanaler. Jag skriver inte ”kuttersmycke” för att vara elak, jag skriver det för att det är det närmaste en faktisk arbetsbeskrivning man kan komma.

Maria var där för att dansa exotisk dans runt gamla gubbar i en väldigt kort klänning. Att den var för kort är nu inte heller en värdering, utan ett konstaterande. Ett bröst syntes nämligen, vilket fick producenterna att sparka henne. Sexsymbolen kom dit för att bjuda på en dröm om sex, men bjöd på sex och då fick hon kicken. Hård värld.

Den officiella versionen var att José Maria Lopez lämnat programmet frivilligt. Men Lopez bet tillbaka.

– Skitsnack, hälsade hon. Att de tog bort mig från programmet är något som jag fortfarande försöker förstå. Det är inte som att jag dödat någon. Jag har en restaurangkedja hemma i Chile och kan försörja mig utan att jobba för italiensk tv.

Så. Fröken älskar Juventus, Drottningen är trygg med sin trogne kung och Venus räcker fingret åt de kladdiga tv-gubbarna. Och dessutom har italiensk fotboll visat att de kommit längre än Sverige på åtminstone ett jämställdhetsområde. I tisdags slog Sassuolo Triestina med 2–1 i Serie B. Båda de assisterande domarna var, för första gången i italiensk historia, kvinnor. Både Cristina Cini och Romina Santuari fick höga betyg.

Så ser alltså noteringarna ut, och med det så återstår bara att ställa diagnos för framtiden.

Men, äh, jag vet redan hur framtiden ser ut.

Jag ska hem och sitta i hemliga möten med Erik Niva, det är vad jag ska göra.

Kära nån.

/Simon Bank