Men fy fan.

Vad finns det egentligen som talar för en begränsad generations Danmark i ett VM-slutspel? En avig Kahlenberg? En konstig vinnarskalle som Bendtner? En Christian Poulsen i Sevilla-form?

Jo, ja.

Men mest av allt har de haft ett mittförsvar som skulle kunna växa ut till hjältar. Precis lagom fysiska, galna och övertygade om sin egen förträfflighet. Jag hade verkligen hoppats på Daniel Agger och den underbare Palemmo-keruben Simon Kjær. Kjær är hjärnan av de där två, en genomsympatisk och intelligent mittbackstyp som skulle få spela sitt första VM, på väg mot en status som en av världens absolut mest lovande backar.

Och vad händer? En meningslös täcktackling i en träningsmatch mot Senegal. En kollision, ett vridet knä, en sträckning, något vad som helst som ser otäckt ut och slutar på en bår med händerna över ansiktet.

2–0 mot Senegal, men vem bryr sig? Jag vill se Simon Kjær i VM. Jag vill verkligen inte att det slutar så här.

/Simon Bank