Ma-Ma-Madrid
avAt last, lite ordnung på torpet.
Förhoppningsvis minns ni inte hur den här bloggen inledde den europeiska cupsäsongen, men oavsett om ni vill eller inte så ska ni få en påminnelse här.
Det var Supercupfinal, det var Monaco – och det var så jävla fullbelagt överallt att det var delat hotellrum. Men det var okej, det var trots allt balkong och utsikt över Medelhavsmarinan.
Tio månader senare.
Det är Champions League-final, det är Madrid – och det är så jävla fullbelagt överallt att det är delat hotellrum. Och den här gången är det minsann inga soldränkta terasser, den här lördagen är det murriga Sovjetkorridorer och igenmurade fönster.
Tyck synd om oss.
Nu ska vi ignorera den här infernaliskt stekande 35-graderssolen fullständigt, och istället ägna våra två fria eftermiddagstimmar åt att krypa in i det mörkaste hörnet på den mörka irländska puben för att se ett walesiskt lag bli klart för den högsta engelska ligan.
Champions League-upptrappningen pumpar vi igång igen sådär vid sjutiden.
/Erik Niva