Okej då, ett sista nattinlägg innan vi lämnar det här bloggmaniska försöket bakom oss.

Pressrummet på Bernabéu ska just till att stänga, vi har hetsat upp och ner för trappor för att höra José Mourinho säga väldigt lite, och nu ska vi jaga rätt på en bil som kan köra oss till vårt gemensamma tjäll för natten.

Men lite spelarbetyg ska vi väl orka med.

FC Bayern München:

22. Jörg Butt ++

—

21. Philipp Lahm +++

5. Daniel van Buijten +

6. Martin Demichelis +

28. Holger Badstuber ++

—

10. Arjen Robben +++

17. Mark van Bommel ++

31. Bastian Schweinsteiger ++

8. Hamit Altintop ++

—

25. Thomas Müller ++

—

11. Ivica Olic ++

Subs:

18. Miroslav Klose ++

33. Mario Gómez ++

FC Internazionale:

12. Júlio César ++++

—

13. Maicon ++

6. Lucio +++

25. Walter Samuel +++

26. Cristian Chivu +

—

4. Javier Zanetti ++++

19. Esteban Cambiasso +++

—

9. Samuel Eto’o +++

10. Wesley Sneijder +++

27. Goran Pandev ++

—

22. Diego Milito +++++

Subs:

5. Dejan Stankovic ++

11. Sulley Muntari ++

23. Marco Materazzi ++++

/Simon Bank, Erik Niva

Pressrummet, Estadio Santiago Bernabéu, strax efter midnatt:

Vad sa Moratti till dig när han omfamnade dig efter matchen?

– Jag minns inte vad han sa. Jag tror att det var en ohejdbar kram. Mer än ord var det en ohejdbar kram. Ett bröllop mellan oss. Han har velat ha mig till Inter länge, han ville ha mig för flera år sedan när jag var i Chelsea. Sen försökte han igen, och då kom jag. Kanske kände han att jag var den som kunde få hans dröm att gå i uppfyllelse. Han har drömt i många år om att ha samma foto som hans far hade, en bild av sig själv med sitt lag och Europacups-pokalen. Jag är glad att han har det nu.

/Simon Bank

Just i detta nu, i ett presskonferensrum i Madrid:

Louis van Gaal uppfostrar pressen på spanska, tyska och engelska. Ungefär lika bra på alla språk. Han får en fråga om Inters låga bollinnehav överraskat honom, och svarar att ”Nej, varför skulle det? Titta på hur de spelar varje vecka i Serie A. Titta på hur de spelat i Champions league. Det finns statistik”.

Sedan kliver en engelsk journalist in.

– Tycker du att det spelar någon roll hur ett lag spelar? Har man en uppgift att underhålla publiken?

Svaret, med en blick som kan skära väggar:

– Läs min bok. Det står i den. Läs min bok!

/Simon Bank

Och någonstans högt däruppe sitter de tillsammans och fånflinar, Angelo Moratti och Helenio Herrera. Det finns ingen anledning för dem att längta tillbaka ner till jordelivet – det är ju precis på pricken som om de vore här ändå.

Absolut allting med detta mästerliga Inter är som kopierat från 1960-talet och deras ”Grande Inter”, från framgångarna och spelsättet till ägaren och tränaren, de två inkarnationerna av dem själva.

José Mourinho är en överraskningarnas tränare, men den här matchen vann han på precis det sätt han berättat att han skulle vinna den. Han vann den tack vare ett lagbygge som skräddarsytts för just den här kvällen, ett lagbygge som precis som Herreras 60-talslag börjat bakifrån.

Vad var det nu han sa Mourinho, i den där intervjun vi blogglänkade till före matchen för att förklara hur han revolutionerat Inter?! Två starka mittbackar. Ett mittfält som kan kontrollera bollen. Och en center som gör mål på de chanser han får, och inte tjurar över lägen som han tycker att han borde haft.

Ett lag som både kan vinna och som vågar göra det.

Idrottsvärlden är full av mytologi om straffskyttar som först pekat upp i krysset och sedan satt bollen just precis där. Det här är den historien fulländad. Sedan sin första dag i Italien har inte José Mourinho nöjt sig med att berätta att han ska vinna Champions League, han har dessutom redogjort för exakt hur det ska gå till.

Hade det inte varit för att det ligger ett dårhus som heter Real Madrid och väntar på honom hade jag skrivit att fotbollsvärlden inte längre erbjöd honom några utmaningar.

/Erik Niva

Första tio minuterna var lite som ett långdistanslopp på längdskidor där ingen ville dra. Båda de här lagen har gått till final främst genom sitt omställningsspel; sin förmåga att vinna boll i rätt lägen och därifrån slå på virvelvinden raka vägen mot mål.

För att spela det spelet slipper man gärna ha bollen.

Efter en kvart var det tydligt vilket lag som tappade tålamodet och accepterade taktpinnen; inte helt oväntat FC Bayern.

Det innebär såklart fördelar att dominera matchbilden. Bayern fick fram ett par öppningar på Arjen Robbens kant, och etablerade ett spelövertag som färgade av sig på läktarna. Under den första halvtimmen blåste de rödvita horderna bort den blåvsvarta kurvan fullständigt. Känslan var att Bernabéu var deras arena, att finalen var deras match.

Men 67-33 i bollinnehav medför också förrädiska fallgropar. Givetvis är det precis den där känslan av att styra tillställningen som är så förrädisk. Inter behövde inte ens en omställning, utan klarade sig med en vunnen höjdduell och ett tyskt försvarsfusk. Diego Milito skapade sig en chans, och det är också allt Diego Milito behöver.

Hade Wesley Sneijder satt sitt omvända läge fem minuter senare hade den här finalen varit stängd och klar redan i paus. Nu behöver istället José Mourinho ägna halvtidsvilan åt att undsätta en Christian Chivu som hamnat i foulnöd mot Arjen Robben på sin vänsterback. Redan mot slutet av halvleken märktes det hur han fick alltmer defensivt understöd av Goran Pandev, men förmodligen reagerar Mourinho ytterligare.

Stankovic in på innermittfältet, Zanetti ner på vänsterbacken?

/Erik Niva

Tifokampen? 4-3 till Inter, eller?

/Erik Niva

Äh vafan. Matchdags. Vi ska försöka blogga vidare under matchkvällen, men som med allt annat får vi helt enkelt se vad som händer, go with the flow.

Men hörs vi inte förr så hörs vi väl i paus.

Jag lämnar över från Madrid med en bild från Barcelona.

/Erik Niva

En spelare vi – och alla andra – skrivit alldeles för lite om inför den här finalen är ju Diego Milito. Det har sina förklaringar. Trots att ”El Principe” gjort 46 mål på två Serie A-säsonger håller han fortfarande en markant lägre profil än din genomsnittlige AIK-spelare.
– Jag har ett enkelt liv, det är allt, säger han i en intervju med La Stampa.
• När gick du senast på disco?
– Jag minns inte.
•  Förra gången du kom sent till en träning?
– Jag tror inte att det någonsin har hänt.
• Senast du bråkade med någon?
– Jag hatar konflikter.

/Erik Niva

Med mindre än en timma kvar till årets stora baluns: Ett par ord i rätt genus-tid.

Det här balunset toksponsras ju av ett ölmärke, det vet ni. Ni vet också att just det där ölmärket har gjort en hederssak av att cementera könsroller i sina reklamfilmer. Alltså: Kvinna gillar skor och walk-in-closets – Man gillar öl och fotboll.

Har ni undrat varför så behöver ni nu inte undra längre.

Ölproducenten har nämligen siffrorna på sin sida. De behandlar oss män som idioter helt enkelt eftersom vi till rätt stor del är idioter.

I en undersökning som spänner över närapå hela världen (och 5300 män) har de kvantifierat vad män pratar om när de träffar andra män. Och vi pratar alltså om fotboll.

90 procent: Fotboll.

45 procent: Våra partners.

34 procent: Jobb.

I Tyskland och Frankrike ligger jobb-biten före kärleken. I Ryssland och Kina pratar ännu fler om fotboll.

Era utsända i Madrid har hängt stan runt i goda fyra timmar nu. Vi har sett en playoff-final, druckit varsin öl, och pratat om:

Engelska klubbnamn, Gerrards kusin, Manchester Uniteds skandinaviska scoutingverksamhet, taxiresor, spansk sportjournalistik. Och lite om Hugo. Det är mycket möjligt att Erik drabbats av en existentiell depression och att jag just friat till mitt livs stora kärlek.

We just wouldn’t know it.

/Simon Bank

För övrigt så är matchen redan avgjord. De vet redan hur den kommer att sluta.

Vilka vet? Uefa vet.

De har nämligen alldeles nyss provkört sin nya statistiksimulator här nere i Madrid. De matar någon sorts datormodul med alla möjliga upptänkliga uppgifter av allehanda karaktär, och så låter den maskinen frusta, stånka och kruncha siffror ett tag.

Ut på andra sidan kom en detaljerad redogörelse för hela matchskeendet, med slutresultat och allt.

Och hur går det? Jo, 1-1 efter 90 minuter och 1-1 förlängning. Därefter blir det straffar, där Miroslav Klose – som blivit inbytt istället för en tröttnande Bastian Schweinsteiger – slår bollen i ribban.

Inter vinner, 7-6.

Så vet ni. Känn er fria att se ”Jakten på Julia” på ettan istället. Skyll på Uefa om det är något.

/Erik Niva