Vad hände, Brasilien?

Total dominans fram till pausvilan. Kontroll på matchbilden, överlägsna på alla delar av planen. De såg till att utnyttja luckorna i det nykomponerade holländska försvaret och hade Arjen Robben nerstoppad i bakfickan. De borde gjort 2-0, hade mycket väl kunnat göra 3-0.

Men därefter… ingenting.

Någonstans har det väl alltid funnits en liten misstanke om att de inte blivit riktigt pressade såhär långt in i turneringen, att motståndarna visat dem för stor respekt och mer eller mindre förutsatt att det är ett självmordsrecept att gå framåt.

45 minuter från eliminering såg inte holländarna längre något annat alternativ än att försöka. De klev högre upp i planen, ökade intensiteten i presspelet – men även om de ju gjorde det bra så är det omöjligt att komma ifrån känslan av att de fick matchen gratis, att Dungas lag helt enkelt vek ner sig på ett fullständigt okaraktäristiskt sätt.

Felipe Melo funkar ju fint som illustration över ett lag som rätt och slätt tappade greppet. En titan i första halvlek – sedan först det oförklarliga individuella misstaget som tiltade till matchbilden, därefter den idiotiska trippelfoulen krönt med stämplingen som i praktiken skickade ut Brasilien ur VM.

Under detta VM har det varit väldigt svårt att förstå hur Melo gjort sig avskydd i Turin under sin tid i Juventus. Just nu är det tyvärr lite mer begripligt.

Identitetskrisen som följer på detta – ett brasilianskt landslag som vare sig spelar vackert ELLER vinner – kommer att skaka en hel nation i månader.

I Holland – det omvända. Fram till och med nu har ju Holland visserligen burit runt på ett storhetsvansinne gentemot resten av Europa, men samtidigt alltid dragits med ett mindervärdeskomplex gentemot Brasilien. De accepterade förlusterna 1994 och 1998 på ett nästintill resignerat sätt, som en del av en konstant världsordning att tolerera.

Nu har Bert van Marwijk slutligen övertygat de orangea om att det kanske är roligare att vinna än att spela vackert – att det finns en rätt stor poäng med spelare som Dirk Kuyt och Mark van Bommel – och ett långt ifrån komplett holländskt landslag har därigenom nått höjder som klart mer talangfulla förlagor inte varit i närheten av. Egentligen utan att ens imponera sådär överdrivet mycket.

Holland i semifinal mot Uruguay eller Ghana. Supersmurfen Wesley Sneijder och hans Yolanthe kanoniserade. Och Brasiliens första ordinarie-speltids-förlust i ett VM utanför Europa på 60 år.

That was quite something.

/Erik Niva