Jag arbetar just nu dygnet runt med att inte tänka på en match som spelas imorgon, och det är ett mindre helvete ska ni veta. På något litet sätt ska vi väl ta oss an den serien också, men medan vi väntar kan vi lika gärna veckla ut fortsättningen på megaprojektet Fransk Ligaguide, som vi började med förra helgen?

Dagens stora nyhet från Ligue 1 har kablats ut i annan form, här knagglar vi vidare på nedre halvan.

SM Caen

Vilka är de?
Frankrikes Halmstad. Plus en modern arena – minus ligatitlarna.

Vad behöver vi veta?
Tja, att det här är laget som åkte till velodromen och monterade ner Marseille i premiären. Till att börja med.

Mer då? Caen är proffsfotbollens hissgäng nummer ett, på 2000-talet har de åkt ur Ligue 1 två gånger och gått upp tre. Och mitt i allt det där har de lyckats bibehålla en kontinuitet, med tränaren Franck Dumas som varit med på hela resan – i olika roller – utan att vare sig få sparken eller säga upp sig. Caen är alltså inget svänggäng, det är en normandisk mönsterklubb med strävsam ungdomsverksamhet och en president i Jean-François Fortin (en mejerivarumagnat) som inte förhäver sig utan mest vill att folk respekterar Caen som en klubb som inte ställer till med skandaler. När de skulle värva inför säsongen så gjorde de det utan att förhäva sig, eftersom man har en ekonomi som, enligt Fortin, är ”sund men liten”.

Caen hoppas alltså på sina egna, unga, och de har ännu fler på gång. Både Mbaye Niang och Lenny Nangis spelar på topp i U17-landslaget.

Truppen?
Oerhört sympatiskt mercatojobb. Dumas ville ha bättre kantspel, snabba spelare som kan slå inlägg och förstärka kontringsspelet – han lånade in Marseille-pojken/Gignac-kusinen Mollo, köpte loss Romain Hamouma, 23, från Laval (han var Ligue 2:s bäste spelare i fjol) och satsade tungt på Boulognes U21-landslagsman Damien Marcq för att staga upp defensiven. Basen i bygget är egna produkter och unga fransmän, och om ni vill ha ett namn att lägga lite extra energi på så…

…Youssef El-Arabi, 23-årig mittfältare som älskar att gå framåt. El-Arabi har marockanska rötter och har spelat en del med det franska futsal-landslaget. Det märks när han spelar på gräs också. Prognos: Innan den här säsongen är över kommer Eric Gerets att ha tagit ut honom i landslaget.

Tränaren?
Franck Dumas, gammal back som tog bakvägen till tränarjobbet (spelare-sportchef-tränare). Han får inte sparken, för Caen sparkar inte tränare, men frågan är om han kommer att kunna spela samma sorts fotboll som han gjorde i Ligue 2. Caen vill göra det, men lär bli snäppet mer ödmjukt och kontringsinriktat. Tveksamheter? Tja, Caen saknar den där givne tiomålsskytten, en sån som de hade i Savidan för ett par år sen.

Tipset?
När spelprogrammet kom undrade man hur de skulle klara av augusti: Det var Om borta, Lyon hemma, Montpellier borta de tre första. Men det har startat bra, och Caen har en fin chans att hänga kvar och etablera sig den här gången. Frågetecken? Många unga spelare som måste klara ett tuffare klimat. 17:e plats, nytt kontrakt.

 

FC Sochaux

Vilka är de?
80-talets Elfsborg. Beroende av den lokala industrin, lite för små för att slåss med de stora, klar familjär stämpel, ett lyckat cupäventyr då och då. Och gula tröjor. 

Vad behöver vi veta?
Att Sochaux är Peugeots korplag! Lite sämre än Xanthi Skoda, mycket sämre än Wolfsburg. Men den här kärran rullar trots det överraskande bra. De har Frankrikes fjärde bästa akademi (efter Rennes, Monaco och Toulouse) och den lynnige Francis Gillot har plockat halva truppen därifrån. President Lacombe har fått en del kritik för att han håller i plånboken, men det handlar mer om ideologi än om snålhet: Sochaux vill vara en ordnad klubb, och har gjort det sensationellt bra sett över en tioårsperiod. De vann ligacupen 2004, cupen 2007, och de har – med stora besvär – överlevt i Ligue 1 varje år.

Nu går de in i en ny, tung säsong. Är Charlie Davies lika bra/snabb som förr? Har de unga tagit ett steg till? Och hur mycket vikt ska vi lägga vid en usel försäsong?

Truppen?
Det mest akuta är att målvakten/lagkaptenen Teddy Richert är sönder och borta året ut. Det är en tung smäll, och Gillot är ute och letar efter en ersättare. Richerts rutin saknas, särskilt som gamle stjärnan Dalmat dragit till Rennes.

Sochaux är ett rasande ojämnt lag, de var för ojämna i fjol, och Gillot kommer att försöka bli stabilare med ett nytt, enklare system. Det blir 4-4-2 i år, med nye maliern Maïga som en av två spetsar. Ingen vet riktigt när eller om Charlie Davies är tillbaka i gammal form, så mycket ansvar kommer att landa i knät på egenskolade mittfältsduon Marvin Martin/Ryad Boudebouz. De är bara 22 och 20 år, men nu har de varit med tillräckligt länge för att inte vara varannandagsspelare längre.

Tränaren?
Gamle Lens-legendaren Francis Gillot har gått den långa vägen genom Sochauxs akademi – han har tränat flera av klubbens u-lag – och vet hur man arbetar med unga spelare. En god egenskap. Han är urtypen för en gammal ex-spelare som blivit tränare, man känner konstant att han skulle vilja byta ut tränarskapet mot en plats i backlinjen vilken dag som helst. Dessutom får han sina utbrott då och då, både internt (efter de många plattmatcherna) och externt (när han tycker att provinslaget misshandlas mot de stora klubbarna).

Tipset?
Det blir en ny, lång säsong för ett lag som lärt sig spela fin fotboll – men aldrig två matcher i rad. 16:e?

 

OGC Nice

Vilka är de?
Gais…? Javafan, om vi nu måste hitta nåt så. Usel ekonomi, ett 2000-tal som varit sportsligt hyfsat, men som ändå präglats av inre konflikter. De har inte vunnit ligan sedan 50-talet, har svarta ränder, och en guldkalv i anfallet som ska säljas och ordna in kosing (Wanderson-Rémy). Det får duga.

Vad behöver vi veta?
Att det här – mitt franska hemmalag – är en klubb som behöver en renovering, inifrån och ut. De spelar på en usel, men mysig, arena som ägs av kommunen, och gick i fjol igenom en helvetessäsong. Presidenten och tränaren fick gå, supportergruppen Brigade Sud stängdes ner av myndigheterna efter bråk lite varstans (jag hamnade själv mitt i tårgasen och misshandeln på Stade Louis II) och fans spottade på lagets bäste spelare (Rémy). Det är en liten klubb med en stor historia, som står mitt i en ny tid och måste överleva tills de klarat av strukturförändringarna som krävs. Jag hoppas verkligen att de lyckas.

Truppen?
Ja, Rémy-frågan måste ju lösas först. Stora delar av fjolåret var han bara ett störningsmoment, och nu är det dags att sälja honom. Le Gym behöver pengarna. Annars har redan mycket ryggrad försvunnit. Apam (till Rennes) var lite ojämn i humöret, men en riktigt bra försvarsspelare. Mittfältsgeneralen Echouafni var inte så bra på slutet men… han var Le Chouf, en kulturbärare i ett lag som behöver såna.

Nycklar? Ospina är ingen Lloris, men han är definitivt en supermålvakt. Civelli är trög, men en försvarsledare, och framåt drömmer jag om att lille Abeiku Quansah tar steget från bänken in i laget. Han är inte nära än, men han kan bli något riktigt bra. Men frågan är om inte serb-lånet Pejcinović kommer att vara lagets viktigaste spelare i vinter.

Tränaren?
Éric Roy kom från ingenstans och frälste Nice i våras. På slutet vände allt, och ett dödsdömt lag började rada upp matcher utan förlust. Av det lärde vi oss att han är en skicklig psykolog. Han kan klubben, han vet hur spelare tänker och jag tycker om hans utstrålning.

Tipset?
Inget kan bli värre än fjolåret, men om Le Gym klarar en plats en bit över strecket har man gjort det bra. 15:e.

/Simon Bank