Hur trevligt vi än tycker att det är med Erik Nivas inlägg på temat ”Dagens Outfit” så finns det ju annat, mer journalistiskt tungrott, som förtjänar utrymme här i bloggskvalet.

Ni vet ju att det är stora dagar för alla laziali, som står på toppen av världen och tittar ner, glatt förnekandes att de hittills mött Lecce och Bari i varje omgång. Det finns, även utöver spelprogrammet, saker som oroar dem. Efter fjolårets Lotito-orgier i kontraktsbråk (ni kan mejla till goran.pandev@inter.it om ni vill veta mer) är örnarna förstås livrädda för en upprepning den här säsongen. Det är därför de störs lite av att vänsterbacken Stefan Radu nu placeras i en massa andra klubbar.

I förra veckan sa hans agent att han var redo för Juventus. Den här veckan påstår samme agent att det finns ett konkret bud från Manchester City. Och eftersom vi normalt inte brukar ägna en massa tid åt vilda agentrykten här i bloggen så har ni all rätt i världen att fråga varför vi gör det nu.

Svaret?

Att Stefan Radus agent heter Victor Becali.

Vi har sedan tidigare satt en heder i att följa upp allt som händer kring Steaua-presidenten Gigi Becali (oavgjort i Utrecht igår. ”Vi tackar gud för den poängen” sa Gigi, betalade ut en bonus och snackade runt med spelarna under den två timmar långa flygresan hem) , vi har berättat hur det går till när kusinen Giovani Becali spelar poker – och när nu näste kusin Becali ger sig ut i rubriksvängen kan jag känna att vi har förtjänat en liten Becali-bonanza.

Så här ser det ut när Giovani gör tv.

Så här ser det ut när Giovani kommer till domstolen för att stötta en åtalad Gigi.

Så här ser det ut när Gigi dansar, sjunger, krökar, stretchar, lirar lite fotboll, binder blodsband och ger journalistjävlarna vad de förtjänar.

Det finns så många aspekter av fenomenet Becali som är värda vår tid (politik, maktkoncentration, privatiseringen i Östeuropa et cetera), men det främsta skälet till att vi återvänder till det om och om igen är ren och skär avundsjuka. Becalis görs inte i storpack, men de få som finns gör satiren så mycket enklare att lyckas med.

Jag talar inte rumänska, jag kan knappt ens läsa ihop ett vettigt sammanhang ur en tidning – men jag förstår exakt vad det är som är roligt när rumänsk tv placerar ”Giovani”, ”Gigi” och ”Victor” vid ett bord och testar vad som händer.

Hähähähähä.

/Simon Bank