Nu kom jag på en sak som saknats i den här bloggen: en sorts multimedial prylspalt.

Rätt ofta snubblar jag över en film eller en bok eller något dylikt, känner att det vore på sin plats att uppmärksamma – men saknar formen för det.

No more. Jag försöker mig helt enkelt på en sorts klassisk konsumentupplysning, utan att nödvändigtvis känna mig bunden vid att berätta Den Stora Historien vid varje recension. Det blir en del tips, en del varningsflaggor – framförallt ett sätt att berätta om nya produkter som finns därute.

Vi får se ifall det blir ett regelbundet inslag eller bara dyker upp vid enstaka tillfällen, men från och med nu finns i alla fall recension-av-fotbollskulturell-företeelse som bloggredskap att ta till när jag känner för.

Först ut, ett nytt football-and-lifestyle-magasin från England.

Green Soccer Journal +++

Utseendemässigt en sorts korsning mellan svenska Offside och tyska 11 Freunde, och nystartade Green Soccer Journal utlovar också ”a cultural overview of a sport that involves nostalgia, fashion, travel and art and is a topic of conversation throughout the world” över 130 sidor.

Det borde vara rätt upp i min gränd – även om modekopplingen sätter igång ett alarmsystem – men jag måste erkänna att jag är lite besviken efter genomläsningen. På förhand trodde jag att jag skulle landa på fyra plus, men i slutändan är jag närmare två. Visserligen är tidningen snygg, men för mig är fortfarande innehåll långt viktigare än yta i magasinssammanhang, och de bärande texterna är helt enkelt inte så bra som de borde vara.

Åttasidiga omslagsintervjun med Clarence Seedorf erbjuder inte något som inte kunnat finnas i en dagstidning; bakgrundsinformationen är redan känd och frågorna standardiserade. Sexsidiga reportaget om klockringardåren John Portsmouth Football Club Westwood innehåller egendomligt nog inte ett enda direktcitat från huvudpersonen själv – även om jag uppskattar detaljen om att Stefan the Swede och Lady Watford (huh?) är ”two Pompey fans who regularly travel over from Umeå in Sweden to home and away games”. Historierna om New York Cosmos och Justin Fashnau har vi redan hört berättade på bättre sätt.

Behållningen finns i det segment som är döpt till ”Conversations & People”, där två musiker, en fotograf, en designer och ett tv-ankare berättar om sin plats i fotbollsvärlden och sin relation till den.

För mig gav väl Green Soccer Journal tillräckligt för att jag ska fortsätta plocka upp den, men jag har å andra sidan det här som yrke och konsumerar osunt stora mängder magasin av den här typen. Skulle jag bara prenumerera på två, tre tidningar skulle inte Green Soccer Journal vara en av dem.

Den intresserade har en snabbgenombläddring av numret här.

/Erik Niva