För sisådär ett år sedan satt jag i någon av alla dessa webb-tv-studios och redogjorde för ett snack jag haft med min snubbe i den smutsiga pr-branschen.

Det var nämligen så att han fått i uppdrag att putsa upp den allmänna svenskbilden av Vladimir Antonov, den småskumma ryska oligarken som försökte ta över Saab. Utan att bry mig om bisaker som etik och moral uppmanade jag att råda ryssen att investera i en av de klassiska svenska fotbollsklubbarna, typ Hammarby.

I ett fotbollsekonomiskt u-land som Sverige skulle det ju innebära maximal positiv exponering för ett relativt litet utlägg. Det skulle ju knappt ens krävas 100 miljoner kronor för att förvandla en opålitlig jojoklubb till nationens dominant. Ett par framgångsrika säsonger – med tillhörande medial uppmärksamhet – skulle göra den sjavige gangsterfifflaren Antonov till den visionäre företagsmecenaten Antonov.

Jag tror nu inte att mina synpunkter någonsin nådde fram till Vladimir Antonov, men oavsett vilket så visar han i alla fall vara en tillräckligt kompetent omvärldsanalytiker för att inse värdet av fotbollens rentvättande kraft. Han tänker bara lite större, lite mer globalt.

Samtidigt som den svenska regeringen bjuder in honom och hans pengasäckar till förhandlingsbordet – och han håller på att genomgå metamorfosen från ekobuse till affärsängel – kommer nu nyheten om att Vladimir Antonov är mer eller mindre klar som den nya ägaren av den fallna klassikerklubben Portsmouth FC.

/Erik Niva