För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg som handlade om hur ofta fotbollsspelares prestationer påverkas av faktorer som vi åskådare inte känner till. Den här helgen gick återigen samma princip att applicera, med en lätt modifikation.

Nu gällde det inte nyligen bortgångna familjemedlemmar, utan nyligen skövlade familjehem.

I lördags åkte ligatrean Hannover till serieledande Dortmund, för att spela en väldigt viktig Bundesligamatch och behålla sin skrällartade Champions League-plats. De genomförde matchen med en anfallare som hade tankarna på en helt annan kontinent.

Några timmar före avspark fick ivorianske forwarden Didier Ya Konan beskedet att hans hus hade blivit offer för de inbördeskrigsliknande förhållandena nere i Elfenbenskusten.
– Rebellerna har ödelagt hela huset. Allt är förstört inuti. Möblerna, tv:n, allt… De har till och med slagit sönder mina bucklor och guldmedaljer.
Det var Ya Konans föräldrar som ringde till spelarhotellet och berättade de dåliga nyheterna. Själva flydde de hemmet för en vecka sedan.
– En granne hade berättat för dem vad som hade hänt. Jag lyckades få dem förda till Accra i Ghana, eftersom situationen i Elfenbenskusten är så instabil. Nu bor de på hotell där. Jag har försökt få hit dem till Tyskland, men det har inte gått att komma på något plan.

Didier Ya Konan gjorde inte någon bra insats mot Dortmund. Han slog bort ett par chanser, och gav ett ganska passivt intryck. Förklaringen kom inte förrän efter slutsignalen.
– Jag pratade med min fru om det som hänt, men inte med någon annan. Inte ens med coachen. Men det är inte lätt att koncentrera sig på fotboll just nu. Jag är väldigt ledsen och oroad.

***

Genom åren har vi ju skrivit spaltkilometer om fotbollens betydelse för det krigshärjade Elfenbenskusten, fascinerats av Didier Drogbas position som inofficiell statsman.

Nu är det som om Drogbas politiska energi har tagit slut.
– Vi har gjort vår del. Nu är det upp till dem som bestämmer. Vad mer vill ni att vi ska göra, undrar en smått resignerad landslagscenter i den här BBC-intervjun. 

Det är ju lätt att förstå Drogbas uppgivenhet – som han själv säger, hur mycket kan en fotbollsspelare egentligen åstadkomma – men den har tyvärr mötts av viss ilska på gatorna nere i Abidjan. Förra helgen gjorde Drogba två mål när Elfenbenskustens elefanter slog Benin med 2-1, men trots att det var en hemmamatch så spelades den i Accra.
– Var är Drogba när vi behöver honom, lydde klottret i Abidjan, utan hänsyn för att det givetvis inte är alldeles enkelt ens för Afrikas mest berömda fotbollsspelare att bestämma var kvalmatcher ska spelas.

Det ivorianska folket har väntat på sin frälsare, men den här gången har de inte sett något annat än en vanlig fotbollsspelare.

/Erik Niva