Om nu Erik Niva ägnat morgonen åt att a) ironisera över människors klädstil och b) åt att dissa östestetik så känns det ju som att fältet ligger öppet för att skriva om lite vad som helst.

Men eftersom vi nu har en lottning på väg in så tänkte jag ta ett steg tillbaka och reprisera en smula.

Med andra ord: Bosnien, igen.

När bollarna värmts klart i Krakow ska fyra danspar vara klara, Kroatien, Portugal, Tjeckien och Irland kommer att lottas mot Turkiet, Bosnien, Montenegro och Estland. Det finns inga genuina jättar i de där skålarna, men det är lätt att tänka sig att Uefa håller tummarna för två saker:

1. Att Cristiano Ronaldo får åka till Östeuropa i sommar.
2. Att de slipper matchen Kroatien–Bosnien.

Det har bara gått lite mer än en vecka sedan jag skrev om det uppblossande våldet runt den bosniska fotbollen, med kravallerna, krutröken och de avbrutna matcherna i Banja Luka och Mostar.

Och vad har hänt sedan dess?

Jo, först och främst har ju Papes pojkar åkt till Papes Paris och förlorat med 1–1 mot Frankrike i en ren gruppfinal. Safet Sušić sa inför matchen att det inte kändes något särskilt att återvända till just Paris, där han spelade och lyckades under så många år. Efter matchen var han upptagen med att peka på straffsituationen som gav Frankrike 1–1 och en EM-plats.

– Jag skulle inte vilja gå vidare som Frankrike gör, sa han.

Vill ni veta hur matchen såg ut – jag var själv upptagen med Sveriges – så kan ni lägga ett par minuter på vanligtvis trovärdiga analytikers bild. Jag ska ju säga att jag är ungefär lika häpen inför att (ett i och för sig groteskt skadedrabbat) Frankrike periodvis satte hoppet till en ensam Loïc Rémy på topp som jag är glad åt att Blanc lyckades styra undan från ett totalt taktiskt fiasko. Dessutom är det ju fascinerande att den briljante lille passningskungen Marvin Martin verkar bli kvar i lilla Sochaux. Jag älskar det, men undrar hur länge det kan förbli så. Han är för bra, för stor.

Hur som helst. Medan landslaget enade ett folk bakom sig i Paris sopade andra upp resterna av en fotbollstragedi till på hemmaplan.

90-årsfirande Željeznicar, en klubb med ett historiskt multietniskt arv, hade bjudit in kroatiska jättarna Hajduk Split till en vänskapsmatch i torsdags, en returmatch från fjolårets möte i Split.

Men det blev ingen match alls, det blev ingen vänskap.

Samma dag som tankesmedjan International Crisis Group la fram en rapport med grundtesen att Bosnien alltjämt bara är en gnista ifrån att kastas in i en ny sönderslitande konflikt brakade bosniaker och kroater samman på gatorna i Sarajevo.

BiH:s premiärminister Nermin Nikšić var bara en av alla som menade att det här var något annat än good old football ultra violence, att det fanns politiska motiv bakom, mörka krafter i bakgrunden.

– Jag minns hur det var för 20 år sedan, när supportergrupper användes i politiska syften.

– Det finns mäktiga grupper som vill förstöra allt som leder mot integration och försoning, fyllde gamle Zeljo-legendaren/nuvarande ordförande i normaliseringskommittén som leder bosnisk fotboll Ivica Osim i.

– Det kan vara slutet inte bara på fotbollen utan på det normala livet i vårt land.

Matchen mellan och Hajduk skulle, bland annat, bli en hyllningsföreställning för ett par pensionerande Željeznicar-spelare, med mittfältaren Bulend Biščević i spetsen.

Istället fick de stå och se på när gatorna blev ett slagfält och säkerheten inne på arenan var för dålig för att matchen ens skulle kunna börja.

– Mina största ögonblick upplevde jag med Zeljo, det var där här jag växte upp. Sen kom jag till Hajduk som en erfaren spelare och vann titlar. Det här är fruktansvärt, jag känner mig tom, vill inte ha med det här att göra längre, suckade Biščević.

Zeljo-backen Edis Mulalić ställde sig framför kamerorna och såg precis lika tom ut.

– Det här blev något som ingen hade väntat sig. Vi ville få ett fint avsked, att tacka fansen som alltid varit med oss, genom framgångar och motgångar, men det blev något helt annat.

När Hajduk kom hem till Split dementerade klubben officiellt att det skulle ha varit deras önskemål att bryta matchen.

– Varför skulle vi ens komma till Sarajevo om matchen inte skulle spelas?

Laget åkte hem till Kroatien dagen efter den inställda matchen. När polisen summerade kvällen var flera lindrigt skadade, en allvarligt skadad. Fjorton bilar hade totalförstörts utanför arenan – nio av dem hade kroatiska registreringsskyltar.

Bosnien har fortfarande ett land att hålla ihop. Och under tiden har Uefa ett kval att lotta.

Bill: Prepared? Bull: Prepared.

/Simon Bank