Ja, inte för att jag vill avbryta er mitt i era bryderier om vilken idrottare ni vill skänka era inre organ till, men det har ju hänt saker som är värt att kortkommentera.

– Vad fan glor du på?! fräser Zlatan Ibrahimović till Vera Spadini, mitt under en Mediaset-intervju.
– Gå hem och laga mat! påstås han ha sagt till henne.

Vi pratade om det här – om det som var känt där och då – i tv-studion igår. För att vara en begränsad diskussion på uppstuds är jag väldigt nöjd med den, eftersom den inte landade i världens tröttaste Zlatan-positionering.

Ni vet hur det alltid brukar vara med pojken:

A. Man hatar honom, och tycker allt han någonsin gör är värdelöst.

B. Man älskar honom, och tycker att allt han någonsin gör är underbart.

Det har hänt att jag vill skära av mig båda armarna och använda dem som vapen när den där debattgeografin återkommit för hundrade och tusende gången.

Det är ju, nämligen, fullt möjligt att kunna tycka att Zlatan Ibrahimović är en mycket speciell person, att han har drag som gör honom dels till det bästa människa vi har i det här landet och dels till en stundtals rätt obehaglig persona. Sakerna hänger ju dessutom ihop: Han är inte normal, det är därför han uppfinner saker som vanliga spelare inte ens drömmer om – och det är därför han beter sig på ett sätt som vanliga människor inte ens kan tänka sig.

Be mig bedöma sakerna Zlatan gör så kommer jag försvara honom ibland och kritisera honom ibland. Be mig döma vad han, på ett bredare plan, representerar och ÄR för Sverige 2012 så kommer jag att försvara honom härifrån till evigheten.

Det är fullt möjligt att hålla de två spåren i huvudet samtidigt.

Det är inte ens särskilt svårt.

Hur som helst. Vera Spadini. Intressant 1: De nervösa journalistskratten under tv-intervjun är plågsamma; här står en megastjärna och förnedrar en av deras kollegor direkt i tv. Och dom skrattar åt det. Intressant 2: Ibrahimović och Spadini talade ut under kvällen, grälet är begravet. Bra så, snyggt löst. Bravo.

Intressant 3: Matlagningen. När Suarez vill såra Patrice Evra (vi utgår nu ifrån exakt den versionen, det är ett exempel här) så kallar han honom svarting. För det är det första han kommer på, det första nedsättande han i en maktrelation med en svart man tänker på.

När Ibrahimović vill såra Spadini riktar han in sig på att hon inte hör hemma i fotbollsvärlden, i mansvärlden, att hon borde stå i det jävla köket istället. För det är det första han kommer på, det första nedsättande han i en maktrelation med en kvinnlig reporter tänker på.

Jag tycker att vi funderar lite på vad det säger, på alla nivåer från den yttersta Suarez-Ibra-nivån och ner till ett omklädningsrum i division fyra. Om vi antar att människor är ungefär likadana överallt, till syvende och sidst.

Sedan tycker jag att vi undersöker vad den på alla sätt fantastiska och imponerande Alessandra Bocci, Milan-chef på Gazzetta dello Sport, twittrade alldeles nyss:

 

Goddag, allihop. Eftersom jag inte jobbar idag ska jag ägna mig åt matlagning. Måste laga ett par rätter till Ibrahimovic. #tårtaiansiktet

Kockar 1. Kukar 0. Che cazzo guardi?

/Simon Bank