Who run this mother?

Äh, det är väl Sepp och Pep och alla dom, idag också, men om det nu är internationella kvinnodagen så kan vi väl försöka lägga två strån i kors i alla fall. I all enkelhet – och med den ödmjukhet som jag normalt bara lyckas uppbringa när jag äter pizza bredvid Robert Laul – tänkte jag alltså ge mig på en liten presentation av kvinnorna som är med och gör den moderna herrfotbollen. Teresa Rivero, La Sensi och Lorraine Rogers har lämnat in, men de här brudarna är fortfarande kvar där besluten fattas:

1. Patrícia Amorim, president, Flamengo.

En OS-simmare som sadlar om och blir historiens första president i Brasiliens största klubb? Jodå, gigantiskt. Och det tog ju inte slut där. Amorim har manövrerat klubben genom en av de mest turbulenta perioder någonsin, med spelare som är inblandade i mord, sexorgier och knarkskandaler – och vänt en lika stenhård som tvivlande opinion.

Patrícia Amorim är en av de mest imponerande ledare vi hört talas om. Punkt.

2. Margarita Louis-Dreyfus, ägare, Olympique de Marseille.

Den briljant extravaganta Margarita Bogdanova träffade multimiljarären Robert Louis-Dreyfus på en flygning under sent 80-tal, de blev kära och gifte sig strax efter. Robert vräkte in miljarder i sitt älskade OM, men när han gick bort 2009 hade han inte fått en enda titel i utbyte. Margarita ärvde ägarposten, tillsatte Vincent Labrune som president och förlängd arm – och efter ett år kunde hon fira att OM var franska mästare igen.

3. Karren Brady, vice ordförande, West Ham.

En 23-årig, ambitiös affärskvinna lyckas övertyga sin chef att köpa en fotbollsklubb. Chefen kontrar med att säga ”jo, men då får du styra den”. Karren Brady vände Birmingham från konkursens rand till att vara en solid och framgångsrik förening, värderad till nära en miljard. För två år sedan utsågs hon till vice ordförande i West Ham, efter att ha radat upp utmärkelser och hedersuppdrag.

4. Gisela Oeri, hederspresident, FC Basel.

Nallebjörns-fantasten Gigi klev ner från sin presidentpost vid årsskiftet (hon är hederspresident numera), men det hindrar ju inte att hon är en av de absoluta nyckelfigurerna bakom Basels magnifika renässans under 2000-talet. Det är hennes pengar (familjen Oeri står bakom den gigantiska läkemedelsjätten Roche) som möjliggjort alltihop, och själv skrev hon historia som den första kvinnliga presidenten i Champions League. Ett kompetent ledarskap, kombinerat med en speciell klädstil och det där vadet som tvingade henne att fira en cupseger i lagets bubbelpool, har gjort henne till en av Schweiz mest kända och uppskattade klubbledare.

5. María Victoria Pavón, ordförande, CD Leganés.

Det kommer att dröja länge innan en presidenta får samma status i spansk fotboll som Dona Teresa hade och har i Rayo – men i Segunda B-klubben Leganés har ex-mäklaren MVP klivit in och städat upp i en hårt ekonomiskt plågad förening. Hon är, alltjämt och trots att Leganés sladdar i tabellen, den enda kvinnliga klubbledaren i spansk proffsfotboll.

6. Valentina Mezzaroma, vicepresident, Siena.

Pappa Pietro tog med henne till Olimpico för att se Roma när hon knappt ens lärt sig gå, nu sitter hon en trappa ner från brorsan Massimo och styr Siena. Idrottstjej i grunden (hon har samma viceroll i Roma Volley) som har en egen solglasögonkollektion och dyrkar Zlatan Ibrahimović. Siena är en intelligent styrd familjeklubb, och även om Mezzaroma-familjen är romare i hjärtat så går det inte att undgå att se precis hur genuint engagerad Vale är på läktaren. Eller att hon springer ungefär lika snabbt som Antonio Conte.

7. Barbara Berlusconi, styrelseledamot, Milan.

Barbaras papparevolt var väl inte av det tyngre slaget, men hon vågade i alla fall skaffa en tungpiercing som tonåring och hon har av och till distanserat sig från Silvios politiska hållning. Barbara har naturligtvis haft alla möjligheter – men hon har också sett till att använda dem till att följa sin egen väg och sina egna visioner. Hon skaffade sig en gedigen utbildning, startade konstgalleri, genomförde egna hjärteprojekt. När hon till slut, som tvåbarnsmor, klev in i Milan så var det egentligen första gången sedan de tidiga utbildningsåren i Fininvest som hon så tydligt gick i pappas fotspår.

8. Carolyn Still, vd, Mansfield Town.

Ja, det är klart att hon var en perfekt storm för tabloidhjärnorna på Fleet Street när hon klev in i styrelserummet hos the Stags. Nyhetsvärdet i att en kvinna tog över en maktposition var liksom bara början. Hon var yngre än någon annan (29), hon såg inte ut som en vanlig fotbolls-vd, hon kom från modeindustrin (hade jobbat för Bulgari och Gucci), the Sun avslöjade att hon arbetat som eskort, och det visade sig att hon var tillsammans med Mansfield ordförande (de är gifta nu). Ett halvår senare sitter Still fortfarande kvar, the Stags har hankat sig upp på kvalplats – och i veckan köpte klubben tillbaka klassiska Field Mill, precis som Still lovat när hon fick jobbet.

/Simon Bank