Well, are you not hänryckta?! Nähä. Då får vi väl ta och göra något åt det då.

Vi kan, till exempel, berätta lite om Lydia Nsekera.

Nsekera är en rätt ung kvinna, uppvuxen som dotter till en ordförande i en av Burundis lokala fotbollsklubbar och arvinge i en av Burundis mäktiga familjer. När hon var liten vande hon sig vid att hänga med sin pappa på fotbollsmatcher, hon vande sig vid att vara någon i en värld som styrdes av män. Hon startade ett eget företag, var chef för tjugo anställda som reparerade bilar. I dag är hon änka med två unga söner. Och väldigt mycket mer än det.

– Jag arbetar i garaget och hjälper barnen med deras läxor. Jag har ett kontor hemma, och helgerna är vikta för fotboll och familjen. Mina två grabbar älskar fotboll, har hon berättat.

Själv höll hon på med basket och höjdhopp som liten, men det var fotbollen som drog i henne och det var fotbollen som blev hennes liv. För tolv år sen började hon som viceordförande i en förbundskommission för damfotboll, sen fortsatte hon i tävlingskommittén.

Under tiden rasade allt. Fifa såg att förbundet var korrupt, att pengar försvann och att ledningen var falsk. Ligan låg nere under tre år, unga spelare lämnade landet, och 2002 stängde Fifa av Burundi från allt spel i två år.

Burundi behövde en ny ledning, en ärlig ledning, och utlyste nyval. 2004 hölls valet, och tre kandidater lanserades. En var förbundets egen man, en var förbundets generalsekreterare, och en hette Lydia Nsekera och var 34 år gammal och kvinna.

– Mitt mål var inte att bli ordförande, för jag tänkte precis som alla andra att vi skulle ha en man som ordförande.

– Jag ställde upp för val till slut, men på ett villkor: att de skulle vara förberedda på förändring om jag tog över.

Hon tog över. Och hon förändrade.

Lydia Nsekera rensade ut i förbundet, förändrade regelverket, byggde om ligan och normaliserade reletionerna till Fifa. Ett år efter valet var Burundi accepterat igen, och Fifa finansierade nya kanslibyggnader för förbundet, tre år senare hjälpte de till att stå för en träningsanläggning för Burundis ungdomsfotboll.

I fjol utsågs Nsekera till Afrikas främsta idrottsledare av en organisation för kvinnliga, afrikanska journalister.

– Jag är glad för det. Det är en ära för både mig och min familj. Det är tack vare min familj som jag kunnat bli en stark ledare.

Har lyft fotbollen i Burundi. Och inte bara männens.

– Vi har redan börjat lyfta damfotbollen. Vi har haft en damliga i två år, med tio lag.

Hon har startat kampanjer för att locka kvinnliga domare, för att få in kvinnor i ledande ställningar, för att se till att utbilda kvinnliga tränare.

2009 fick Lydia Nsekera en utmärkelse av IOK för sina ”utmärkta bidrag för att stärka kvinnors och flickor deltagande på internationell nivå”, under dam-VM i fjol höll hon ett anförande om damfotbollens utveckling på plats i Frankfurt. Häromdagen blev hon, efter 108 års fotbollshistoria, den första kvinnan i Fifas exekutiva kommitté.

– Det är en ära för Afrika, säger hon. Och en ännu större ära för mitt land.

/Simon Bank