Okej, nu kan det vara nog med syrligheter kring den aningen inkonsekventa människan Alex Ferguson, och istället dags för ett inlägg om den fullständigt fenomenale fotbollstränaren Alex Ferguson.

I detta nu pågår nämligen ett mystiskt tränarseminarium på St George´s Park i anslutning till det engelska fotbollsförbundets 150-årsjubileum. Exakt vad som pågår där är höljt i dunkel, men José Mourinho är definitivt där och Pep Guardiola påstås också vara det.

Värd och huvudpedagog? Jodå, Alex Ferguson.

Tyvärr blev jag inte inbjuden för att lyssna, så istället får jag väl ta det som erbjuds. Under det senaste året har ju Ferguson samarbetat med Harvard för en fallstudie runt hans ledarskap, och strax före jul besökte han även prestigeuniversitetet för att hålla ett seminarium.

Nu ska jag väl erkänna att den där fallstudien inte gav mig dussintals nya insikter – det är knappt jag kan rekommendera er att betala de sju dollar det kostar att ladda ner rapporten – men även bland den akademiska gråstenen tenderar det att finnas guldkorn.

Fergusons ledarskap innebär en fascinerande kombination av makro- och mikromanagement. Han lyckas få ihop det långsiktigt visionära översiktsperspektivet med det noggranna detaljstyret på en och samma gång.

Harvard-studien konkretiserar detta genom de D-vitaminmaskiner som Ferguson låtit installera på träningsanläggningen. Manchester har 140 regndagar om året, och nästan alla infaller under fotbollssäsongen. För en spelare uppvuxen runt Medelhavet eller i Sydamerika kan det tydligen leda till både benskörhet (ökad skaderisk, på fotbollsspråk) och depression (en transferbegäran).

Spelare som Chicharito Hernández och Antonio Valencia har specifika avsluts- och inläggsövningar i sina individuella träningsprogram. Numera har alltså veckouppläggen även kompletterats med obligatorisk tid i de solarieliknande maskiner som sprutar ur sig D-vitamin.

I detta nu håller även Manchester United på att färdigställa specialdesignade sömnrum på Carrington. Det var många år sedan Ferguson beordrade en inspektion av alla spelares sovrum – som ledde till att en majoritet av madrasserna byttes ut och att en rad termostat justerades – och nu är det alltså dags att ta nästa steg.

Man United flyger alltid hem direkt efter bortamatcherna i Champions League, oavsett var de spelas. De brukar vara tillbaka i Manchester vid tretiden på morgonen. Så som Ferguson ser på saken finns det då inget behov för spelarna att köra fram och tillbaka till sina hem. Istället kan de slinka in i de optimerade sömnrummen, klämma in en effektiv sextimmarslur och sedan vara pigga och alerta lagom till ett förmiddagspass morgonen därefter.

I ett överspäckat schema kan den extra halvdagen på torsdag mycket väl innebära skillnaden mellan vinst och kryss på lördag – och i förlängningen det som skiljer titelvinnarna från förstaförlorarna när säsongen summeras.

Jag vet att det svenska fotbollsförbundet tillsatt en utredning för att bena ut vad som bygger vinnartraditionen i en klubb som Manchester United. Den bör ha inkluderat både D-vitaminapparaterna och sömnrummen.

/Erik Niva