En vanlig dag i Vinterland? Jodå, men det betyder ju inte att det är samma dag för alla.

För de iransktalande är det här inte mitt i mars, utan början på något nytt. Idag firas nouroz, nyår, och vi har fler skäl än det att prata om Iran.

Vi har ju fotbollen, till exempel.

Den som undrar över fotbollens betydelse i Iran får en god vägledning av bilderna från de klassiska Teheran-derbyna mellan Persepolis och Esteghlal, som alltjämt spelas inför över 100 000 hyperengagerade åskådare. En kompletterande bild gav den förre förbundskaptenen (2009-2011) Afshin Ghotbi i en färsk intervju med Al-Jazeera:

– Min erfarenhet från tiden som förbundskapten är att fotbollen spelar en stor roll i de politiska, sociala och ekonomiska vägval som landet gör, och att de som styr den riktningen konstant utnyttjar fotbollen för sin politiska agenda.

Ghotbi, som är amerikansk-iranier, är inte helt okontroversiell, men bilden han ger av den politiserade fotbollen är det.

Tack vare Wikileaks läckor från amerikansk ambassadskorrespondens kan vi ju faktiskt göra en ganska välriktad analys av hur viktig fotbollen är, inte bara för det iranska folket utan också för president Ahmadinejad, som…

…”har investerat ett stort politiskt kapital i iransk fotboll”. ”Som supporter och tidigare spelare har Ahmadinejad vid ett flertal tillfällen deltagit i offentliga träningar med Team Melli (landslaget)… i ett försök att dra nytta av fotbollens stora popularitet”, hette det i rapporten.

Den skrevs inför det iranska valet 2009, där fotbollen antogs ha en roll att spela hela vägen in i vallokalerna. Med ett par dygn kvar till valet spelades ju en delikat placerad kvalmatch.

”Resultatet i fotbollslandslagets VM-kvalmatch mot Förenade Arabemiraten kan öka väljarnas missnöje med Ahmadinejad, med bara 36 timmar kvar till valet. President Ahmadinejad har arbetat hårt för att koppla sig till Irans älskade landslag, en taktik som slog tillbaka i mars när han anklagades för att ’jinxa’ laget när de förlorade i slutminuterna mot Saudiarabien, precis efter att Ahmadinejad kommit in på arenan”.

Det gick som det gick sedan, som bekant. Den fortsatta händelsekedjan gav en bra bild av hur komplext förhållandet mellan Team Melli, folket och politiken egentligen är.

Mittfältslegendaren Ari Karimi ordnade tre poäng mot Förenade Arabemiraten med ett mål tidigt i andra halvlek, men valet blev blodigt och Teheran stod och skakade mitt i en grön revolution när landslaget ett par dagar senare fortsatte kvalet med match mot Sydkorea.

Till den matchen bar Ali Karimi och ett par av hans lagkamrater gröna armband, till stöd för revolten.

Och sedan dess?

Mahmoud Ahmadinejad sitter fortfarande vid makten, han slåss fortfarande mot en inhemsk kritik – och han följer fortfarande fotbollen.

Tre år efter symbolmatchen 2009 möttes Iran och Sydkorea på nytt i oktober, inför matchen passade presidenten på att avlägga besök bland spelarna.

– Det är min fasta övertygelse att Iran hör hemma i världseliten, vi har både talangen och kunnandet för att göra det, förklarade han.

Afshin Ghotbi är ersatt som förbundskapten, portugisiska tungnamnet Carlos Queiroz har tagit över och ett av hans mest märkbara drag har varit att dammsuga europeisk fotboll på jakt efter iranska spelare.

Ett exempel: Ifjol knackade Queiroz på en dörr i skånska Vintrie för att försöka övertyga Omid och Amin Nazari om att spela för Iran. Omid har redan debuterat, och gjort det bra. Amin har debuterat för Sveriges U21.

Iran är inget enkelt land att förhålla sig till, inget enkelt landslag heller. Idag är det nyår, vi önskar alla iranier gott nouroz och noterar samtidigt att det iranska fotbollsförbundet just presenterat en nyhet på sin hemsida.

William Atashkadeh, 20 år och anfallstalang i Örebro SK med ett förflutet i IFK Göteborg, har besökt landslagslägret och förklarat att det alltid varit hans dröm att spela för Iran. William har varit lite skadad, men på tisdag spelar Iran kvalgruppfinal mot Kuwait i asiatiska mästerskapen. Det sägs att det finns en liten chans att han tar en plats i truppen.

/Simon Bank