Man jobbar och man sliter – men vad får man för det? Några tröjor med sitt namn på? Några banderoller? Några pubar eller söner döpta efter sig?

Inte då.

På vägen mot Irland funderade jag på vilken irländare jag skulle skriva några rader om. Nyligen Everton-flyttade James McCarthy? Symboliskt intressant med sin Irish Heart, Scottish Blood-bakgrund. Robbie Keane? Av den enda anledningen att han är och förblir Robbie Keane.

Men nä, man får ju lov att ha fingret på pulsen och konstatera att det finns en irländare i fotbollsvärlden som är hetare än någon annan just nu. Han heter Emmet Malone, och har så vitt jag vet inte sparkat på en boll i hela sitt liv.

I förra veckan var det ju tombolatumling nere i Monte Carlo. Champions League skulle lottas, Europa League skulle lottas och diverse annan Uefa-logistik skulle administreras. Fenerbahce skulle kastas ut, och några andra skulle kastas in. Och det var alltså här Emmet Malone kom in i bilden.

Uefa hade fått för sig att en neutral journalist skulle lotta in en klubb i Fenerbahces ställe, och eftersom organisationens kommunikationschef är irländare tillfrågades Irish Times-korrespondenten, Emmet Malone.
– Först trodde jag att han skämtade, men det kunde jag väl göra. Det var en intressant erfarenhet, bara det där med att själv göra något som vi alla har sett så många gånger. För mig spelade det ingen roll vilka som ersatte Fenerbahce. Konsekvenserna för den inblandade klubben var inget som slog mig.

Trettio klubbar hade sina namn i urnan. Malone sänkte ner sin hand och drog upp… APOEL Nicosia. Och sedan var ingenting längre sig likt. När Emmet Malone återvände till sitt hotell var han redan en hyllad berömdhet på Cypern.

Kraften i mejl- och twitterfloderna fick honom att häpna. Ändå var det bara början. När Emmet Malone summerade efter några dagar hade han blivit all inclusive-inbjuden till APOELs gruppspelsmatcher av klubbledningen. Han hade fått hundratals erbjudanden om olika semesterresor. Han hade sett supportrar trycka hans namn på sina matchtröjor, och informerats om att de börjat rita på en banderoll till hans ära. Han hade fått drivor av mat och dryck skickat till sig med posten. Han hade fått löfte om att en irländsk pub i Nicosia skulle döpas till ”Malone’s”. Och jodå, han hade blivit kontaktad av en man som skulle döpa sin son efter honom.
– Puben var en fin idé, men det var nog faktiskt banderollen som jag gillade allra mest. En banderoll – det är det verkliga tecknet på respekt inom fotbollen.

Den ekonomiska krisen har ju slagit hårt mot Cypern och fotbollen som spelas där. APOEL hade sin succévända i Champions League för ett par år sedan, men pengarna från det äventyret har sinat och klubben har nu tvingats acceptera att spelare som Aílton Almeida hellre flyttar till Tjetjenien än stannar kvar. Europa League-platsen beräknas vara värd minst 30 miljoner kronor för en klubb som kämpar för att hålla sig flytande.

Och för Emmet Malone? Ett stort stycke halloumi på posten och en plats på jorden där ölpumparna framöver alltid flödar till hans ära.

Ifall livet som sportjournalist blir bättre så har i alla fall inte jag hört talas om det.

/Erik Niva