Arsenal–United på ingång, Premier League-erans klassikermöte är bara ett par timmar bort.

För the Arsenal är det alltså lika mycket krismatch som möjlighet.

Varför?

Tja, man kan förklara det med projektets skavanker, med bristen på tung ryggrad och ledarkaraktärer. Man kan vidröra det dystopiska perspektivet och fråga sig vad som händer med spelare som Cesc Fabregas om det blir en säsong till utan pokaler.

Men man kan också säga det med siffror.

Under 2000-talet har inget mästarlag förlorat mer än fem matcher mot mitten- och bottenlag (lag utanför topp-fyra, för enkelhetens skull). Arsenal har redan förlorat mot Fulham, Hull och Stoke – och de möter i sina fyra kommande matcher Manchester United, Villa, Man City och Chelsea.

Där är det skarpa läget konkretiserat.

Och så siffrorna, då. Här är antalet matcher mot mitten- och bottenlag som mästarna förlorat de senaste nio åren:

2000: United 3 (Chelsea, Tottenham, Newcastle)
2001: United 2 (So’ton, Derby)
2002: Arsenal 2 (Leeds, Charlton)
2003: United 5 (Bolton, Leeds, City, Blackburn, Boro)
2004: Arsenal 0
2005: Chelsea 1 (City)
2006: Chelsea 4 (Boro, Fulham, Blackburn, Newcastle)
2007: United 3 (West Ham, Pompey, West Ham)
2008: United 4 (City, Bolton, West Ham, City)

/Simon Bank

Underbart är kort och en av de diskussioner som klipptes bort i Laul Calling på grund av tidsbrist var den inför Arsenal-Manchester United. Vi fokuserade, förstås, på Arsenals problem och diskuterade hit och dit om vacker fotboll kontra deras problem med att spela fysiskt och cyniskt när det krävs.

Man kan tycka en massa om detta och när Arsenal gnäller över att motståndarna spelar fult, både bildligt och bokstavligt, blir det bara löjligt. Jag kan också se vad folk retar sig på hos Wenger, den arrogante, intellektuell fransosen.

Men ingen kan samtidigt ta ifrån honom vad han uträttat med Arsenal, hur sklicklig han varit på att fånga och sälja spelare i rätt tid, rentav rätt ögonblick, och att det är oerhört viktigt och roligt med lag som vill spela vacker fotboll.

Så många goda stunder Arsenal bjöd på mig under åren i London, då fortfarande på kära gamla luggslitna Highbury.
Men, även på senare år, har det varit ljuvligt ibland:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1080692.ab

Vem som vinner i helgen? Well, då det mesta talar för Manchester United så blir det väl just därför Arsenal. Ska bli härligt att bänka sig framför, hur som helst.
Och så Inter-Udinese på söndag, inte fel den heller. Valde den framför HBK-Kalmar, känns lite kallt i och med att det, i princip, mer eller mindre är avgjort.
Samtidigt är det aldrig fel, i och för sig, att komma hem till Örjans Vall. Min barndoms allsvenska arena och kanske allsvenskans vackraste.
Men liksom Highbury lär den också snart vara fotbollshistoria.

/Jennifer

PS: Och ni behöver inte mejla eller kommentera något om formuleringen kring Vintergatan  i krönikan som jag länkar till ovan. Den ger inte stora A i astronomi. Men man lär sig hela tiden. Och tänka sig att som barn var astronaut drömyrket för mig…

Märkliga tider i England.

Dagens tragokomiska notis är förstås den om domaren Mark Clattenburg, som inte bara har problem med ett par miljoner fotbollsfans.

Hans syndigt svarta 600 000-kronors Porsche Boxster har vandaliseras. Vit målarfärg har hällts över fronten och förstört själva estetiken.

Och på vilket jävla sätt är det här komiskt, undrar vän av ordning.
Jo, den som stått för vandalismen är en högoddsare.
Inte Sir Alex Ferguson.
Inte en upprörd Everton-supporter.
Inte ett Sunderland-fan som stört sig på hans Newcastle-sympatier.

Närå, den som förstört bilen är hans ex-flickvän.

Hell has no wrath like a woman scorned. Indeed.

Annars då? Jo, det finns väl skäl att fördjupa sig lite till i det där famösa Cesc Fabregas-uttalandet före derbyt mot Tottenham. Ni vet, när Loaded undrade hur Arsenals damlag skulle klara sig mot Spurs.
– De skulle klara sig väldigt bra. Jag är säker på att de skulle ta en poäng, sa Cesc.

Och, tja, fan vet om han inte hade rätt. De verkar ju i alla fall kunna tackla, tjejerna.

Ja, det är det humöret jag är på i dag, om ni undrar. I går slog Spurs Dinamo med 4–0, Bent har börjat göra mål och… nä, det finns faktiskt ingen hejd på framgångarna och glädjeämnena för Harry Redknapp just nu.

Ni ser ju själva:

/Simon Bank