Cristiano Ronaldo lika het som solen. Så kan man, tämligen fantasilöst men sanningsenligt, sammanfatta dagens träning med Portugal.
Det var Manchester Uniteds stjärna, vinnaren av Guldbollen, som fick skriva flest autografer och blev fotograferad med småflickorna före och efter träningen på Praia
d’ El Reys pinjeträdskantade plan.
Vi som satt i solen, där jag var enda svenska journalist på plats, tittade och njöt i fulla drag av såväl spelövningar som värme men nu kommer straffet. Jag har ”en redig raggarbränna” som man skulle sagt hemma i Halland.

Dagen började redan vid frukost med flödande sol över serveringen på hotellet som är rena smekmånadsdrömmen och med en personal som faktiskt verkar tycka om att bjuda på service, något som alltför ofta saknas nuförtiden i många sammanhang.
Nåväl, efter svensk vinter med plastig, blek och livlös frukt var det hur som helst en lisa att frossa i ett berg av färsk melon och apelsin, nypressad juice, nybakade croissanter och kaffe värt namnet.

Sedan en kvarts färd ner till Portugals bas vid havet och Praia d’El Rey. Kungligt namn på stranden alltså och det är också ett kungligt boende, även om vi bara fick kika in på det. Den mixade zonen hölls utanför hotellingången och avverkades i raskt tempo med Almeida, Danny med flera och där det var många frågor från de portugisiska journalisterna om vad det betyder att Zlatan inte spelar. Ganska förutsägbart.
Vad övrigt var spar jag till tidningen i morgon.
Förresten är det gott om svenska golfare i faggorna, området är tydligen ett riktigt golfer’s paradise.

Dags att börja skriva nu, medan skymningen faller över Obidos. I eftermiddag har jag gått runt på den gamla stadsmuren som omger hela den pittoreska staden och njutit av svindlande vackra vyer, väldoft och värme.
Med min sjuka (förstås) men sjukt bra Kafka-roman ”Slottet” som sällskap har jag sedan ätit sallad på kyckling och blodapelsin på balkongen. Det enda som saknas är väl egentligen  gourmanden Simon som krydda .

Portugisisk tv från träningen visas just nu, det pumpas på rejält i media här och mer lär det bli ju närmare matchen kommer. Det kommer att bli stort och svårt på lördag. Men det är inte Sverige som har störst press på sig…

/Jennifer

Så, här igen. Jag måste dock erkänna att det var länge sen jag landade här med en sådan förväntan inför en match. Redan på planet ner stötte jag på svenska fans som valt att fira sportlov på det bästa av sätt.
Mötte även Mats Olsson, min före detta kollega som jag gjort många jobb med på Expressen-tiden. Han kom fram på Arlanda då jag satt och kollade på ”vår” Sportpanel i Gomorron Sverige på en vägg-tv Har många minnen med Mats, som då vi 1999 varit på derby i Glasgow som avslutades med att vi irrade runt i skotskt snålt regn och letade taxi en halv livstid…

Här i Milano härskar dock mild vårsol och jag ska ut och luncha med några vänner/kollegor från Gazzettan innan vi går upp på redaktionen och jobbar. Ni får mer rapporter med fokus på fotboll lite senare.
Dock, mitt i all hets och förväntan inför Inter-Manchester United i morgon, är det till en redaktion som har sorg som jag kommer.

 I går morse tystnade en stor penna, stannade ett ivrigt hjärta. Candido Cannavò är död och i dag är det sorge-mottagning på tidningen. Från hela världen strömmar hälsningarna in. Jag har själv bytt om till svart nu och kan inte låta bli att beröras när jag läser om hur Candido dog, in i det sista med tankarna på tidningen. Han som levt ”una vita in rosa”, ett liv i rosa, för sin älskade tidning. Efter den första hjärnblödningen i fredags bad han att få datorn till sjukhussängen så att han kunde skriva klart sin krönika till lördagstidningen.
Men så, klockan 17.15, kom den andra, massiva hjärnblödningen, och Candido Cannavò fick aldrig skriva klart sin sista text.
Han skulle gått på matchen i morgon och jag vill gärna tro att det, var han nu än är, finns en hedersläktare där.

/Jennifer