”Jag skäms inte för att jag är en schlagernörd”
avFörra veckan valde BC Luleås Christopher Ryan Borås Baskets Fredrik Andersson. 22-åringen har precis gjorde comeback efter en korsbandsskada som höll honom borta från spel i 14 månader. Vi pratar om den tunga vägen tillbaka, om turbulensen i Borås, om hemliga Kobe-moven, Anderssons schlagerintresse och varför han kallas ”Mr Perfect”.
Du vet vad som väntar va?
– Både ja och nej. Jag är nervös. När jag såg att Christopher Ryan hade valt mig kände jag: ”Neeej, vad fan, sjukt onödigt”.
Är det så illa?
– Både ja och nej. Jag är nervös. När jag såg att Christopher Ryan hade valt mig kände jag: ”Neeej, vad fan, sjukt onödigt”.
Är det så illa?
– Nej, vi kör.
Du har varit tillbaka i en månad nu efter skadan, hur har det varit?
– Det är sån jävla lättnad. Man har liksom jobbat för detta så länge och äntligen är det klart, det är bara så skönt. Det är basket man vill spela så det är väldigt skönt att rehabprocessen är klar.
Hur tycker du att det har gått?
– Jag tror att jag har ställt lite höga krav på mig själv. Jag tycker att det har gått rätt uselt vissa matcher, men det är väl bara att intala sig själv att det kommer. Jag har inte spelat på över ett år, så det är kanske inte så konstigt att det är ringrostigt.
Du kanske blir lite av en slutspelsjoker för Borås?
– Ja, exakt. Det är det som är planen. Det är bara att försöka gå in och göra vad man kan och se hur det går. Jag hoppas att man kan hjälpa laget.
Hur har den här skadeperioden varit?
– Det har varit så jävla upp och ner hela tiden, men man har lärt sig väldigt mycket. Det kanske är en klyscha, men jag har lärt mig så mycket mer om mig själv. Det är på det viset jag har gått framåt. Jag sattes på prov för det var så tufft och mycket motgångar hela tiden. Men man har lärt sig att ta sig ur dem.
Vad är det som har varit tuffast, bakslagen?
– Framför allt det. Man sätter upp vissa bilder och vissa mål, ”I oktober ska jag kunna göra det här” och så är man inte ens nära i oktober. Man vet att man jobbat så jävla hårt, men på något sätt är man ändå inte där. Det är klart man går ner sig, det blir tungt. Jag fick väldigt mycket bakslag under hela hösten i princip. Första bakslaget var jävligt tufft, då var man deprimerad i två veckor och gjorde ingenting. Men sen sista gången tog det bara någon dag.
Vad har du lärt dig?
– Hur jag tar mig ur mina svackor. Jag stängde ute lite och behövde vara för mig själv och hämta min kraft och energi. Där i juni var det tufft, då bara låste jag in mig lägenheten i två dagar och prata inte med någon och sådana skumma grejer. Men det hjälper mig så då får det vara så.
Du har kommit ur det här starkare med andra ord?
– Jag tycker det, det gör jag. Sen har jag inte presterat så som jag har velat, men jag känner mig ändå starkare. Sen känner jag mig inte helt återställd än heller. Knät är helt återställd, men kroppen är inte där jag var när jag skadade mig. Då tyckte jag att jag spelade rätt bra och gjorde bra ifrån mig. Det var lite synd att det kom då.
Du har ju haft en del skador, vilken har varit svårast att komma tillbaka från?
– Den nu senast, lätt, på grund av alla motgångar. Det har tagit sådan tid och varit jävligt besvärligt. Plus att den låg lite dumt i tid. Tanken vara att jag skulle vara tillbaka någon gång i november, då hade det varit bra, nu blev det lite senare. Det är svårt att komma in med bara några månader kvar av säsongen.
Vad har du för mål med karriären?
– Som alla andra, man vill se hur långt man kan gå. Jag har alltid sagt att jag vill testa på att spela utomlands, men jag känner inte pressen av att göra det nu. Jag vill nå så långt som möjligt. Sen måste man ha realistiska mål också, jag fattar att jag inte kommer att kunna spela i NBA, men jag vill testa på Europalivet någon gång också.
Du gör din sjätte säsong i ligan, men du har väl bara spelat två slutspel på grund av alla skador?
– Jag diskuterade det med någon som sa att jag började bli veteran i slutspel, men jag har bara spelat två. Jag känner mig absolut inte som en veteran. Slutspel känns så nytt och det känns som att alla situationer har varit olika och man har gått in på olika sätt. Vi har haft en liten dipp nu innan och det har varit lite turbulent.
Vad menar du med turbulent?
– Jag tror att innan säsongen när alla såg vilka spelare vi hade värvat förväntade sig alla att vi skulle vara där uppe i toppen. Alla hade så höga förväntningar inklusive oss själva, det är nog mycket det. Vi vet vad vi kan men har inte presterat så bra som vi vill. Fyra är väl lite för dåligt kanske, sen ska man ge cred till dem ovanför, men vi i laget känner att vi borde vara bättre. Därför det har varit turbulent tror jag.
Hur har det påverkat er i laget?
– Man försöker och försöker hela tiden att hitta lösningar. Man har bara varit lite förvirrad ibland och det är klart att det är lite frustration ibland, men inte mer än normalt. Vi försöker fortfarande hitta rätt saker vad vi ska göra, lite så vi har känt.
Samtidigt har ni gjort det väldigt bra ute i Europa.
– Det är det som fått fram det lite. Vi vinner hemma mot ett Serie A-lag med 20 poäng och veckan efter förlorar vi mot ett bottenlag i svenska ligan. Då har man känt ”Hur lyckas vi? Hur är detta möjligt?” och så försöker man hitta de spelen hela tiden.
Vad går ni in med för känsla i slutspelet nu?
– Vi har haft en jävligt bra vecka. De senaste två veckorna har vi spelat rätt bra även fast vi förlorat tajta matcher. Vi går ändå in och är förhoppningsfulla och tror på det vi gör just nu. Men nu är vi inte favoriter alls. Vi är fyra och det är Södertälje och Luleå som har pressen på sig. Tidigare år har det varit lite tvärtom. Men bara vi kan göra en bra match mot Nässjö första matchen så tror jag att det kan bli bra.
Vad hoppas du på för egen del?
– Ja, vad fan hoppas man på? Man hoppas på att man vinner, typiskt svar. Men alltså att jag kan ta för mig lite mer, att jag kommer till lite mer lägen, lite mer avslut. Jag ska vara ärlig, ibland har man en tendens att försvinna lite. Men man måste vara lite aggressiv och framåt. Jag tycker att jag är det på träningar och så där, men har inte fått ut det på match, men det kommer väl.
Var det tuffare att komma tillbaka än du hade trott?
– Ja, jag tror det. Jag har väl alltid under den här perioden tänkt att när jag är tillbaka så är jag tillbaka där jag var innan, men jag har märkt att så enkelt var det inte. Det blir bättre hela tiden, men det går långsamt.
Hur går det med den här Kobe-moven som du jobbar med på träning?
– Haha! Det är bara Magnus Ståhle (pressansvarig i Borås) som har fått för sig något. Han älskar Kobe och saknar lite Kobe-moves, jag ska försöka ge honom det. Det blir den här klassiska stride stop och sen spin move och skjuta. 360-skottet.
När ska du våga göra den på match?
– Ah, shit. Sjunde avgörande SM-finalen, vi ligger under med två poäng och i Vedrans (Bosnic, coach i Södertälje) ansikte. Nej, jag vet inte. När vi leder med 30 i sista minuten kanske. Kobe-moven den kommer om det finns läge för den.
Jag har hört rykten om att du är en schlagernörd.
– Ta inte upp det här också! Det har blivit lite fel bild.
Du får försvara dig här då.
– Jag kan stå upp och säga det, jag skäms inte för att jag är en schlagernörd, men det är mer old school-schlager. Jag kommer inte att sitta bänkad, nu vet jag att finalen är i morgon, men jag kommer inte att sitta bänkad från klockan sju. Men det är klart, det vet ju alla, om du sitter på en förfest och är extra i gång då sätter man på en schlagerlåt.
Det är allmänt känt att du gillar schlager alltså?
– Det är jättemånga som tar upp det, framför allt ni journalister. Men jag får skylla mig själv. Jag ställde upp på ett stort schlagerreportage, efter det var det kört. Men vad du än gör, länka inte till det nu. Förlåt Fredrik.
– Det är sån jävla lättnad. Man har liksom jobbat för detta så länge och äntligen är det klart, det är bara så skönt. Det är basket man vill spela så det är väldigt skönt att rehabprocessen är klar.
Hur tycker du att det har gått?
– Jag tror att jag har ställt lite höga krav på mig själv. Jag tycker att det har gått rätt uselt vissa matcher, men det är väl bara att intala sig själv att det kommer. Jag har inte spelat på över ett år, så det är kanske inte så konstigt att det är ringrostigt.
Du kanske blir lite av en slutspelsjoker för Borås?
– Ja, exakt. Det är det som är planen. Det är bara att försöka gå in och göra vad man kan och se hur det går. Jag hoppas att man kan hjälpa laget.
Hur har den här skadeperioden varit?
– Det har varit så jävla upp och ner hela tiden, men man har lärt sig väldigt mycket. Det kanske är en klyscha, men jag har lärt mig så mycket mer om mig själv. Det är på det viset jag har gått framåt. Jag sattes på prov för det var så tufft och mycket motgångar hela tiden. Men man har lärt sig att ta sig ur dem.
Vad är det som har varit tuffast, bakslagen?
– Framför allt det. Man sätter upp vissa bilder och vissa mål, ”I oktober ska jag kunna göra det här” och så är man inte ens nära i oktober. Man vet att man jobbat så jävla hårt, men på något sätt är man ändå inte där. Det är klart man går ner sig, det blir tungt. Jag fick väldigt mycket bakslag under hela hösten i princip. Första bakslaget var jävligt tufft, då var man deprimerad i två veckor och gjorde ingenting. Men sen sista gången tog det bara någon dag.
Vad har du lärt dig?
– Hur jag tar mig ur mina svackor. Jag stängde ute lite och behövde vara för mig själv och hämta min kraft och energi. Där i juni var det tufft, då bara låste jag in mig lägenheten i två dagar och prata inte med någon och sådana skumma grejer. Men det hjälper mig så då får det vara så.
Du har kommit ur det här starkare med andra ord?
– Jag tycker det, det gör jag. Sen har jag inte presterat så som jag har velat, men jag känner mig ändå starkare. Sen känner jag mig inte helt återställd än heller. Knät är helt återställd, men kroppen är inte där jag var när jag skadade mig. Då tyckte jag att jag spelade rätt bra och gjorde bra ifrån mig. Det var lite synd att det kom då.
Du har ju haft en del skador, vilken har varit svårast att komma tillbaka från?
– Den nu senast, lätt, på grund av alla motgångar. Det har tagit sådan tid och varit jävligt besvärligt. Plus att den låg lite dumt i tid. Tanken vara att jag skulle vara tillbaka någon gång i november, då hade det varit bra, nu blev det lite senare. Det är svårt att komma in med bara några månader kvar av säsongen.
Vad har du för mål med karriären?
– Som alla andra, man vill se hur långt man kan gå. Jag har alltid sagt att jag vill testa på att spela utomlands, men jag känner inte pressen av att göra det nu. Jag vill nå så långt som möjligt. Sen måste man ha realistiska mål också, jag fattar att jag inte kommer att kunna spela i NBA, men jag vill testa på Europalivet någon gång också.
Du gör din sjätte säsong i ligan, men du har väl bara spelat två slutspel på grund av alla skador?
– Jag diskuterade det med någon som sa att jag började bli veteran i slutspel, men jag har bara spelat två. Jag känner mig absolut inte som en veteran. Slutspel känns så nytt och det känns som att alla situationer har varit olika och man har gått in på olika sätt. Vi har haft en liten dipp nu innan och det har varit lite turbulent.
Vad menar du med turbulent?
– Jag tror att innan säsongen när alla såg vilka spelare vi hade värvat förväntade sig alla att vi skulle vara där uppe i toppen. Alla hade så höga förväntningar inklusive oss själva, det är nog mycket det. Vi vet vad vi kan men har inte presterat så bra som vi vill. Fyra är väl lite för dåligt kanske, sen ska man ge cred till dem ovanför, men vi i laget känner att vi borde vara bättre. Därför det har varit turbulent tror jag.
Hur har det påverkat er i laget?
– Man försöker och försöker hela tiden att hitta lösningar. Man har bara varit lite förvirrad ibland och det är klart att det är lite frustration ibland, men inte mer än normalt. Vi försöker fortfarande hitta rätt saker vad vi ska göra, lite så vi har känt.
Samtidigt har ni gjort det väldigt bra ute i Europa.
– Det är det som fått fram det lite. Vi vinner hemma mot ett Serie A-lag med 20 poäng och veckan efter förlorar vi mot ett bottenlag i svenska ligan. Då har man känt ”Hur lyckas vi? Hur är detta möjligt?” och så försöker man hitta de spelen hela tiden.
Vad går ni in med för känsla i slutspelet nu?
– Vi har haft en jävligt bra vecka. De senaste två veckorna har vi spelat rätt bra även fast vi förlorat tajta matcher. Vi går ändå in och är förhoppningsfulla och tror på det vi gör just nu. Men nu är vi inte favoriter alls. Vi är fyra och det är Södertälje och Luleå som har pressen på sig. Tidigare år har det varit lite tvärtom. Men bara vi kan göra en bra match mot Nässjö första matchen så tror jag att det kan bli bra.
Vad hoppas du på för egen del?
– Ja, vad fan hoppas man på? Man hoppas på att man vinner, typiskt svar. Men alltså att jag kan ta för mig lite mer, att jag kommer till lite mer lägen, lite mer avslut. Jag ska vara ärlig, ibland har man en tendens att försvinna lite. Men man måste vara lite aggressiv och framåt. Jag tycker att jag är det på träningar och så där, men har inte fått ut det på match, men det kommer väl.
Var det tuffare att komma tillbaka än du hade trott?
– Ja, jag tror det. Jag har väl alltid under den här perioden tänkt att när jag är tillbaka så är jag tillbaka där jag var innan, men jag har märkt att så enkelt var det inte. Det blir bättre hela tiden, men det går långsamt.
Hur går det med den här Kobe-moven som du jobbar med på träning?
– Haha! Det är bara Magnus Ståhle (pressansvarig i Borås) som har fått för sig något. Han älskar Kobe och saknar lite Kobe-moves, jag ska försöka ge honom det. Det blir den här klassiska stride stop och sen spin move och skjuta. 360-skottet.
När ska du våga göra den på match?
– Ah, shit. Sjunde avgörande SM-finalen, vi ligger under med två poäng och i Vedrans (Bosnic, coach i Södertälje) ansikte. Nej, jag vet inte. När vi leder med 30 i sista minuten kanske. Kobe-moven den kommer om det finns läge för den.
Jag har hört rykten om att du är en schlagernörd.
– Ta inte upp det här också! Det har blivit lite fel bild.
Du får försvara dig här då.
– Jag kan stå upp och säga det, jag skäms inte för att jag är en schlagernörd, men det är mer old school-schlager. Jag kommer inte att sitta bänkad, nu vet jag att finalen är i morgon, men jag kommer inte att sitta bänkad från klockan sju. Men det är klart, det vet ju alla, om du sitter på en förfest och är extra i gång då sätter man på en schlagerlåt.
Det är allmänt känt att du gillar schlager alltså?
– Det är jättemånga som tar upp det, framför allt ni journalister. Men jag får skylla mig själv. Jag ställde upp på ett stort schlagerreportage, efter det var det kört. Men vad du än gör, länka inte till det nu. Förlåt Fredrik.
Kan du berätta något annat som folk inte vet om dig?
– Nej, det tror jag inte. Det är skitsvårt att svara på sådana här frågor. Men jag har liksom inget, inte serietidningar som Bartonbröderna, det är väl schlagerintresset.
När jag frågade Magnus (Stråhle) om dig sa han bara ”Mr Perfect”.
– Men det är nog bara för, det är klart att man måste fjäska för dem på kontoret. Jag vet inte vad han syftar på. Det är väl att man alltid är i tid och gör saker man blir tillsagd.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag är väldigt sportintresserad. Det blir mycket fotboll, ofta Premier League lördag klockan fyra. Jag önskar att jag kunde säga att jag läser mycket och så där, men det gör jag inte. Jag har blivit lite av en fantasynörd. Vi har en liga i laget så jag hänger på den hela tiden. Jag är inte så bra, men det är typ det jag gör.
Vem är bäst i laget?
– Mattias Göransson leder just nu. Han spelar ju inte i laget, men det är lite sådana gamlingar med också.
Vem är tuffast i ligan att möta?
– Shit, jag har alltid jävligt svårt mot beasten i Uppsala, Axel (Nordström). Just nu tar jag nog Axel, vi mötte Uppsala senast också. Han är en bra lirare alltså.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Alla säger Omar (Krayem), men jag har inte upplevt det. Jag tror det är rätt lite i ligan, men det är klart att (Jaraun) Burrows snackade lite senaste när vi mötte Luleå.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jävligt tufft. Man vill ju ha någon som man kan överleva med. Antingen någon man har bra snack med eller en survivor, men jag känner ingen sån survivor så jag får väl tar Hajzer (Ismaili) i Nässjö, vi har känt varandra länge och vet var vi har varandra. Alltid hitta bra diskussioner.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Det här har jag tänkt på hur länge som helst. Det är så många av dem jag kan tänka mig som har typ blivit tagna. Har du tagit Mario (Blazevic) i Norrköping? Ta honom. Vi var på ett ungdomslandslagsläger i fem dagar och antingen är det han som är schyst, han kanske är så mot alla, men det är en fett skön kille.
– Nej, det tror jag inte. Det är skitsvårt att svara på sådana här frågor. Men jag har liksom inget, inte serietidningar som Bartonbröderna, det är väl schlagerintresset.
När jag frågade Magnus (Stråhle) om dig sa han bara ”Mr Perfect”.
– Men det är nog bara för, det är klart att man måste fjäska för dem på kontoret. Jag vet inte vad han syftar på. Det är väl att man alltid är i tid och gör saker man blir tillsagd.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag är väldigt sportintresserad. Det blir mycket fotboll, ofta Premier League lördag klockan fyra. Jag önskar att jag kunde säga att jag läser mycket och så där, men det gör jag inte. Jag har blivit lite av en fantasynörd. Vi har en liga i laget så jag hänger på den hela tiden. Jag är inte så bra, men det är typ det jag gör.
Vem är bäst i laget?
– Mattias Göransson leder just nu. Han spelar ju inte i laget, men det är lite sådana gamlingar med också.
Vem är tuffast i ligan att möta?
– Shit, jag har alltid jävligt svårt mot beasten i Uppsala, Axel (Nordström). Just nu tar jag nog Axel, vi mötte Uppsala senast också. Han är en bra lirare alltså.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Alla säger Omar (Krayem), men jag har inte upplevt det. Jag tror det är rätt lite i ligan, men det är klart att (Jaraun) Burrows snackade lite senaste när vi mötte Luleå.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jävligt tufft. Man vill ju ha någon som man kan överleva med. Antingen någon man har bra snack med eller en survivor, men jag känner ingen sån survivor så jag får väl tar Hajzer (Ismaili) i Nässjö, vi har känt varandra länge och vet var vi har varandra. Alltid hitta bra diskussioner.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Det här har jag tänkt på hur länge som helst. Det är så många av dem jag kan tänka mig som har typ blivit tagna. Har du tagit Mario (Blazevic) i Norrköping? Ta honom. Vi var på ett ungdomslandslagsläger i fem dagar och antingen är det han som är schyst, han kanske är så mot alla, men det är en fett skön kille.