Senast valde Norrköping Dolphins Mario Blazevic Umeås Ninib Masso. Det blev det stökigaste samtalet i fredagsintervjuns historia, men också ganska underhållande.
22-åringen har inte haft en helt vanlig väg till ligan och vi pratar om det, om hans bristande motivation och ligadebuten som han aldrig trodde skulle ske.

Hur hamnade du i Umeå?
– Jag sökte till skolan och håller på att plugga till tandläkare. Jag vet inte hur jag hamnade här, jag ångrade mig lite i början men nu känns det bättre.
Och hur hamnade du i Umeå BSKT?
– Han (Jesper Gustavsson) hittade mig på gatan, i IKSU Basket. På gymmet.
Du hade inga planer på att spela basket seriöst?  
– Nej, det var drinkar varje helg. Han frågade mig, då sa jag att jag inte hade lust för jag rökte mycket och sådant. Jag driver, skriv inte det där! Men jag var ute mycket och jag ville inte spela. Jag valde alkohol och tjejer före, och skolan såklart.
Vad fick dig att ändra dig?
– Under sommaren tänkte jag ”han kan betala min hyra kanske”. Det är faktiskt sant. Och så saknade jag basket och så där så jag körde. Jag frågade han om jag kunde komma på några uttagningar, så sa han ”det är lugnt”. Jag kom dit och han var lugn med mig så jag hamnade där.
Men det tog ett tag innan du fick spela (Masso debuterade i december och har gjort 12 matcher den här säsongen).
– Jag fick inte spela ett skit i början enda tills de skickade hem importerna och några blev skadade. Då fick jag min chans.
Det känns som att du har haft en lite annorlunda väg till ligan, det låter som att det mest var en slump att du hamnade där? 
– Det är sant. Så fort jag vilar från basketen så går jag loss och käkar min mammas mat och går upp i vikt som fan. 17 kilo på fem veckor. Det är lite det jag är dålig på.
Vad har du för mål för basketen nu?
– Kul att se hur långt man kommer. Nu tar jag skolan först egentligen, men annars är jag ändå rätt seriös.
Hur långt tror du att du hade kunnat komma om du hade satsat på riktigt?
– Brorsan, NBA, enkelt! Jag skulle skratta åt Mario. Nu är det lite för sent, jag är 22 och så där och man har många år bakom sig. Min rygg håller inte som den gjorde. Vi får se.
Blir du kvar i Umeå nästa säsong?
– Jag tror det. Jag kommer ju vara här så vi får se hur det blir. Måste du ha kvar det där med alkohol och tjejer? Min mamma kommer att läsa det här.
Hur tycker du att det har gått den här säsongen?
– Jag tycker att det har gått helt okej, rätt så bra. Inte i slutet i fortsättningsserien då hade jag två av elva, men det känns ändå som att jag har visat vad jag kan.
Hur har det varit att debutera i ligan?
– Det var nice, kul. De var inte så bra som jag trodde. Om jag hade satsat från början, ingen hade haft en chans.
Har du alltid varit så här kaxig?
– Ja.
Varför började du spela basket?
– Jag spelade fotboll och basket när jag var liten. Jag satt på bänken i fotboll, så jag valde basket. Min pappa blev lite arg, men det är lugnt.
Varför tandläkare?
– Min pappa sa ”antingen tandläkare eller läkare, annars får du en toffla i huvudet”, så jag bara ”okej”.
När slutade du ta basketen seriöst?
– När jag fyllde 17-18 började man ha hemmafester, upptäcka tjejer och ja, man hamnade i fel sällskap.
Vad menar du med fel sällskap?
– Man hamnade på mycket hemmafester och hade inget annat att göra och sket typ i basketen.
Ångrar du det?
– Lite ändå. Men ändå inte.
Hur många gånger har du slutat?
– Jag spelade ett tag i Södertälje tills jag var 19, då spelade jag bara för skojs skull. Sen slutade jag när jag flyttade till Umeå för 2-3 år sedan och började nyss i augusti igen.
Var det svårt att komma tillbaka?
– Ja, jag vägde typ 115 kilo och var tvungen att gå ner till 100 så det var svårt. Jag kommer inte att gå upp i vikt nu, jag ska ner, så jag får köra själv. Jag kommer att köra rätt hårt. Målet är att få starta typ nästa säsong.
Trodde du att du skulle ta dig till ligan?
– Nej, verkligen inte. När jag spelade som mest då vet jag typ att det inte var så svårt att komma till ligan, men när jag hade slutat hade jag inte en tanke i huvudet, jag orkade inte. Nu tycker jag att det är kul som fan, jag har saknat det.
Är du mer en talang än en träningsprodukt?
– Talang brorsan, ja! Jag har alltid skitit i att springa och sådant och hittat en genväg, det är alltid sån jag har varit. Men nu ska jag ändra på mig till nästa säsong. Det blir en riktig off-season.
Hur har det fungerat med coacher och så när du inte har tagit det så seriöst?
– Om man säger åt mig att göra något så gör jag det. Men jag hatar att springa, det är det värsta jag vet. Men om man ber mig att göra det gör jag det.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag måste komma på något bra nu. Jag är tung på att boxas med en sådan där boxningssäck. En sådan maskin som man stoppar ner en tia och så kommer det ner en grej. Jag har alla rekord i det, Ayia Napa, Zakynthos, O’learys i Södertälje, O’learys i Heron City, var du vill, inte i Magaluf, där har jag inte varit.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Hänger med grabbarna, spelar fotboll, röker vattenpipa. På sommaren bror, inte under säsongen.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Ta alla pengar och kubba.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Nathan (Dawit). Han vet hur vi skulle göra för att ta oss därifrån, eller det vet han inte, men vi skulle garva åt vad han skulle göra.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Maråker är jävligt svår att spela mot, han kan allt. Riktigt bra.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Han den där i Sundsvall, han den skitsmala, Ray Willis. Han snackar skit om alla. Jag vet inte vad han säger, han snackar engelska och så duktiga är jag inte på engelska. Han snackar med lite brytning, det är skitsvårt att hänga med. Men jag vet att han snackar i alla fall.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Filip (Kovacek) i Södertälje för att han är rolig.
– Är du säker på att du måste ta med det där om alkoholen?
Ja, men inte om du absolut inte vill.
– Okej, stryk det inte. Men jag måste prata med mamma först.