Om bara timmar är det premiär i basketligan, men än har alla klubbar inte spikat sina trupper. Och det finns fortfarande spelare som står klubblösa. Här är fyra svenska spelare som kan spela i basketligan kommande säsong.

Erkan Inan (förra säsongen i Solna Vikings)
Fick ett kontraktsförslag från Solna Vikings men valde att tacka nej på grund av ett erbjudande från Turkiet. Det sket sig dock och nu tränar Inan med Vikings.
– Solna är alltid aktuellt från min sida då det är hemma. Jag har intresse från turkiska andraligan om jag skulle behöva ta det. Jag var ju på väg till första ligan. När det inte gick ville jag inte till andraligan därför stannade jag. Jag vet faktiskt inget än. Men det brukar alltid bli bra så jag är inte orolig alls.

Pierre Hampton (förra säsongen i Norrköping Dolphins)
Har fått ett kontraktsförslag från Örebro och ser ut att skriva på för klubben. Vill dock helst utomlands.
– Det här är väl en snabb och bra lösning. Vi får se om jag spelar på fredag. Men det ska vara ett öppet kontrakt så att jag har möjligheten att dra om jag får ett jobb, säger Hampton och fortsätter:
– Det har inte riktigt gått som planerat. Jag hade hoppats få jobb för några veckor sedan, men jag är ny till det här och fått veta att saker kan gå fort och vissa kan få vänta länge. Men målet är att komma i väg och få mer en upplevelse.

Olivier Ilunga (förra säsongen i LF Basket)
Tränar med 08 Stockholm i väntan på att hitta rätt klubb. Det finns intresse från en klubb i italienska andraligan, en tysk klubb och även några svenska.
– Det finns lite saker på gång, men vad vågar jag inte riktigt säga.
Det har snackats om LF, vad händer där?
– Det är inte bara LF som jag småpratat med. Jag har lite saker på g, men jag har inte frågat min agent utan försöker mest träna och hålla mig i form. Jag tänker inte skriva på något förrän jag får något bra. Jag tar inte vad som helst.

Thomas Massamba (förra säsongen i Nymburk, Tjeckien)
Är i Södertälje och sa redan under EM-kvalet i somras att mästarklubben är ett alternativ. Han har, och ska, träna med laget men har inte erbjudits något kontrakt.
– Han ska träna och komma i shape igen för han har en bit kvar. När laget bara tränar fungerar det alldeles utmärkt att han är med. Men vi har inte alls varit konkreta när vi pratat, säger klubbchefen Robert Andersson.

I morgon kickar basketligan äntligen i gång igen och bloggen återuppstår efter världens längsta sommarlov. I morgondagens Sportbladet får ni en intervju med Uppsala Baskets hemvändare Anton Gaddefors, ranking och en liten analys av ligan.
På fredag är även fredagsintervjun tillbaka – men jag behöver er hjälp. Vem ska få äran att vara först ut den här säsongen?  
Rösta i kommentarsfältet och gör det snabbt. Har ni andra tankar, idéer eller förslag på vad ni vill läsa om den här säsongen kan ni alltid slänga iväg ett mail till malin.wahlberg@aftonbladet.se eller höra av er på Twitter (@malinwahlberg_).

Dino Pita har gjort succé i belgiska Liège och är tillbaka från sex veckors skadefrånvaro.
Nu är han på väg mot klubbens första semifinal på flera år – men tar de sig dit har laget ingenstans att spela.
– Ingen har trott på oss så klubben har inte bokat någon hall. Det är lite sjukt, säger landslagsguarden.

Dino Pita lämnade Södertälje Kings efter SM-guldet i fjol och gick till belgiska Liège Basket. Laget slutade sjua i ligan förra året, men den här säsongen tog sig klubben till första slutspelet på flera år.
I den första kvartsfinalen mot Brad Deans Generali Okapi Aalstar blev det seger och nu är Liège bara en match från semifinal. Men tar de sig dit har de ingen hall att spela i.
– De trodde inte att vi skulle gå vidare så klubben har inte bokat hallen. Det är någon volleybollturnering samtidigt så vi har ingen chans att spela där. Det är ganska sjukt, en professionell klubb liksom. De trodde inte på oss, hela laget har överpresterat väldigt mycket, säger Pita.
Landslagsguarden har gjort succé den här säsongen, fått stort förtroende av coachen och snittat 10 poäng. Men en fotskada tvingade honom till sex veckors vila.
– Jag stukade insidan på foten och var dum och fortsatte spela så det blev väldigt illa dagen efter. Jag missade tio matcher och hade min första riktiga match i går. Jag spelar på smärta, men det går ganska bra, säger Pita som trivs bra med livet i Belgien.
– Vi bor jävligt bra. Vi har lägenhetshotell och Kenneth (Simms) bor i en egen byggnad så vi har varsin stor fyra med allting allt man behöver. Jag skypar lite med Elin och Frida (Eldebrink) och har kollat på deras lägenheter, det här är mycket lyxigare än deras så det känns bra.
Hur mycket har du utvecklats den här säsongen?
– Här får man möta individuellt skickliga spelare och möter lag som spelar i Eurocup hela tiden. Det finns väldigt många spelare med NBA-meriter också så det är absolut väldigt utvecklande. Jag har fått en friare roll än i Södertälje där det ju är väldigt styrt, vilket jag gillar. Det är lite svårt att spela för att alla förväntas göra allting, men man har utvecklas på det viset att man fått mer ansvar.
Hur långt kan ni gå i slutspelet?
– Det är det klassiska att vi tar en match i taget. Det är bara jag och Kenneth (Simms) som spelat slutspel tidigare. Trots att vi har spelare som är 30 år är det ett väldigt orutinerat lag när det kommer till det. Jag och Kenneth har fått intala dem att första matchen inte betyder något om vi inte vinner nästa. Man måste vara fokuserade hela vägen, det är något jag lärt mig från Södertäljetiden.
I Södertälje hade Pita nye förbundskaptenen Vedran Bosnic som coach. Pita spelade EM i somras, men trots succésäsongen tar han inte ut någon kvalplats i förskott.
– Det ska bli intressant. Det är väldigt kul för mig och framför allt för Sverige att Vedran är ny förbundskapten, men det betyder ingenting för mig. Det kommer att vara väldigt, väldigt tufft för mig att ta en plats där. Det är extra svårt för folk kommer att tro att jag är garanterad en plats nu när Vedran tagit över, men nu måste jag vara ännu bättre och träna mycket under sommaren som vanligt.
Vad tror du om Sveriges chanser att ta sig till EM?
– Det kommer att bli tufft utan Jonas (Jerebko) och Jeffery (Taylor), det är ett stort avbräck. Jag hoppas att Maråker kommer att vara med i landslaget och sedan får vi se. Vi har många spelare i Europa, Viktor (Gaddefors), Markus (Ericsson), Thomas (Massamba). Det kan bli ett väldigt, väldigt bra år, framför allt med Vedran som tränare, det finns ingen som inte vill det.
– Det kommer att bli jättetufft att ta sig till EM. Lettland är stora favoriter, men jag tror ändå att chanserna är goda. Men det gäller att få ihop ett lag, vilka som vill vara med, det är alltid samma problem. Kjellbom, kommer han att vara med? Vilka centrar har vi? Vi måste börja leta under ifrån nya stora spelare för det är alltid ett problem.
Under EM skakades landslaget om uppgifter om en schism mellan NBA-spelarna och resten av laget, men Pita förnekar att det fanns något missnöje.
– Det var lite komiskt, vi pratade som grupp och vi tyckte inte något sådant där. Vi hade ganska bra kemi hela tiden så det var ganska komiskt att allt kom upp så plötsligt. Det fanns absolut inga grupperingar, vi var ute och käkade och Jonas bjöd alla som vanligt sedan hängde vi och spelade tv-spel. Men det tände mest gruppen och vi vann mot Ryssland.

Säsongen är slut och Södertälje Kings är svenska mästare. Värdiga sådana.
En längre analys av matchen kommer i morgon.
Men en reflektion som inte finns med i den är bilden av Joakim Kjellbom. Han gör sin bästa säsong någonsin och jag är övertygad om att han hade blivit MVP om Norrköping vunnit guldet. Nu fick han i stället avsluta säsongen på bänken utfoulad efter att ha dragit på sig en ”vanlig” och en teknisk.
Det är små marginaler mellan toppen och botten. Men det är ju det man älskar med en sjunde och avgörande match.

Guldfesten hölls precis som senast på Hotel Park. Jag lämnade långt innan stängning men Vedran Bosnic körde ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” på repeat, Mike Joseph klagade över för lite sprit och Toni Bizaca gick runt och mös redan då.
Mesr känslor blev det när Martin Pahlmblad höll ett tal. Det var både en och två och tre spelare som inte kunde hålla tårarna borta när han hyllade sina lagkamrater.
Hur det lät? Ungefär så här (fast på engelska):

”Jag ville säga några saker till laget. Det har varit väldigt speciellt här. Det handlar inte om SM-guldet, det handlar om folket som jag har jobbat med hela året som gör det speciellt. Att vinna är en sak, men att göra det med folk som du älskar och respekterar och har jobbat så hårt med är verkligen speciellt. Jag har spelat i ligan i tio år nu och jag kan säga till er unga killar att det är väldigt sällsynt att du hittar ett lag där du älskar och respekterar alla så mycket, från rookies till coacher. Det kommer inte att hända varje år. Jag ville säga till alla innan finalen att det inte händer så ofta. Det hände i år och jag sa till John före matchen: ”jag är så glad att jag får spela den här typen av match med dig för du är rakt här”. Alla är rakt här. 
Toni… jag har aldrig träffat en kille som Toni. Och jag har aldrig träffat en kille som Vedran. Den här crazy mother fuckern som har gjort mig till en bättre spelare än jag någonsin trodde att jag skulle kunna bli. Jag vill bara tacka alla från djupet av mitt hjärta.” 

Det kändes egentligen som Södertäljes match. Från början – tills det var 31 sekunder kvar. Jermont Hortons trea till 73-70 var blytung och avgjorde matchen.
Södertälje borde ha gjort det innan.
Med sex och en halv minut kvar var ledningen nio poäng. Några små misstag senare var den borta. Pierre Hampton lämnades helt fri två gånger om när Kings dubblade på Joakim Kjellbom och avståndet var bara två.
Vid ställningen 70-67 snodde Edgars Jermanovs åt sig en offensiv retur. Bollen gick till Kjellbom som foulades och satte bonusskottet till 70-70.
Då återstod en minut och sju sekunder av matchen. Toni Bizaca kunde ge Kings ledningen igen men blev blockad när han gick på lay-up.
Det var då Horton klev fram. Han hade missat sex raka treor – men den sista, den satt.
– Jermonts trea, wow… wow! Hatten av för honom, clutch-time, clutch-player, sammanfattade William Walker skottet på presskonferensen efteråt.
John Roberson fick chansen att utjämna i anfallet efter, men den långa trean studsade ring ut. Precis som matchen för Södertälje.
– Jag vet att de känner att de gav bort den i dag, men vi gav bort en här tidigare så enligt mig känns det ganska jämt och det är så hela serien är, jämn, säger Norrköping coach Paul Burke. 
Det har varit jämt. Men nu har Dolphins kopplat ett rejält grepp. Som det här laget har spelat ska de inte förlora två raka matcher. Södertälje har fått förlita sig väldigt mycket på sitt trepoängsskytte och även om man lyckades kontrollera William Walker under korgarna i dag finns ju Kjellbom alltid där.
Frågan är om han någonsin har varit bättre?
En ny stormatch till på torsdag så står han nog där – både som guldhjälte och som MVP. 

Norrköping kvitterade finalserien mot Södertälje Kings.
Men nu tvingas Dolphins klara sig utan lagkaptenen Adnan Chuk – som fått vattkoppor.
– Det har gått över gränsen, nu garvar jag bara åt det, säger 32-åringen.

Södertälje Kings vann den första finalen i torsdags efter en riktig rysare mot Norrköping. Men i går fick Dolphins revansch och kvitterade finalserien till 1-1 efter 72-65 på bortaplan.
Men nu tvingas Norrköping klara sig utan lagkaptenen Adnan Chuk. 32-åringen fanns inte med i går och kommer inte att spela de närmsta finalmatcherna – om ens någon.
Chuk har nämligen fått vattkoppor.
– Du kan tänka dig hur jag reagerade när de sa det. Jag bara: ”Det är ju sådant som barn får”, och så får jag det nu i en finalserie. Herregud alltså, vad är oddsen, en på miljonen?, säger lagkaptenen och fortsätter:
– Jag har funderat på om jag ska avsluta karriären och gå över till coachrollen nästa år. Jag kan vara den enda i idrottens historia som slutar karriären med vattkoppor. Inte en bruten fot eller något vanlig skada utan något som händer på 300 miljarder.
Det låter inte som att du räknar med att spela mer under finalserien?
– I bästa fall, om jag har tur, vilket jag inte verkar ha, tar det fem dagar. Men kroppen är helt sönder så det tar ju fem-sex dagar till innan man kan spela några minuter. Jag vet inte alltså, jag tar det dag till dag.
Chuk spelade i torsdags, men hade feber redan då.
– Jag tänkte att det bara var att svettas igenom det, men jag fick byta varannan minut. I sista quartern fick jag panik när jag satte mig på bänken för att de andra satt för nära. När jag lugnade ner mig kände jag att det inte var vanlig feber, säger lagkaptenen som följde segermatchen från tv:n.
– Det var kul att se, men jobbigt att kolla på det och inte kunna vara där.
Norrköpings coach Paul Burke hoppas att Chuk kommer tillbaka, men räknar inte med det.
– Det är tufft, vi saknade honom i dag. Vi behöver hans erfarenhet i fortsättningen, men om han inte kommer tillbaka – kan vi vinna utan honom? Ja. Men samtidigt blir det väldigt tufft.

Var det säsongens bästa match som spelades i Täljehallen ikväll? Det måste det ha varit. För vilken jävla match det var.
Inför den sista perioden var det Södertälje som hade greppet. Kings sköt magiskt från trepoängslinjen medan Uppsala fick ta betydligt svårare, ibland dumma, avslut.
Men den fjärde perioden är historisk. Det fanns så många sekvenser, så mycket magi, så många hjältar. Men vem skulle bli den störste? 
Liam Rush? Superstjärnan, som värvades för att fixa Uppsalas första guld men som varit direkt dålig under slutspelet, stod för en jättematch.
Eller kanske Dee Ayuba? Forwarden höll på egen hand kvar Uppsala i matchen med steals, treor och returer.
Eller varför inte Tobias Borg? 20-åringen fick vingar och sänkte treor meter utanför trepoängslinjen.
Svaret blev Toni Bizaca. Och Martin Pahlmblad.
När Uppsala ledde med 77-71 klev Bizzie Izzie (som Vedran Bosnic kallade honom på presskonferens efteråt) fram och sänkte två raka treor och plötsligt var det 82-80.
När Pahlmblad sedan satte den sanslösa trean till 85-82 fanns var den tredje raka finalen hemma för Kings. Det är bara att lyfta på hatten.
Även för Uppsala. De 500 tillresta supportrarna eldade fram en magisk stämning i Täljehallen och spelarna gjorde precis allt för att ta sig till den första finalen på 35 år.
Uppsala var så bra. Kings var lite bättre. 
Men heder, cred och ett stort tack till Uppsala för en magisk semifinalserie. Den kommer många att minnas länge.

Redan på torsdag är det dags för den första finalen mellan Södertälje Kings och Norrköping Dolphins. Kan Norrköping stå upp lika bra mot Södertälje i finalen som Uppsala gjorde i semifinalen har vi en magisk matchserie framför oss.
Norrköping har fått smyga under radarna hela säsongen och kommer nu utvilade mot ett Södertälje som fått slåss mot Uppsala i sju raka matcher. Dolphins största vapen blir storleken och Kings måsta hitta ett sätt att stoppa Joakim Kjellbom. De regerande mästarna har dock ligans bästa coach, några ruggigt vassa spelare och en hemmaplansfördel. Södertälje visade återigen i går hur mycket den betyder och det är fortfarande bara Borås som lyckas vinna i Täljehallen.
Det talar för andra raka guldet till Södertälje.
Jag tippar 4-2 till de regerande mästarna. Vad tippar ni?

Det händer saker i basketligan. Efter gårdagens enpoängsförlust mot Södertälje Kings gick Uppsala ut och krävde omspel. Klubben lämnade in en protest eftersom Kings fått två straffkast i slutet av matchen på grund av en charge på Andreas Pearson. Förbundet avslog dock protesten eftersom den var ogiltig, men förtydligade också att Uppsala hade fel i sakfrågan. Domaren ändrade sitt beslut på väg till sekretariatet från charge till ”knuff eller charging utan boll”, vilket ska resultera i två straffkast.
Hur som helst lär det här ha fungerat som tändvätska inför morgondagens semifinal. Frågan är bara vilka som tänts mest?
Mer om det här. 

Under kvällen har Sportbladet även kunnat avslöja att ligan skakas av en ny misstänkt spelskandal. Förbundet har fått uppgifter om ett tiotal matcher med avvikande spelmönster. I de flesta av fallen är det en och samma domare som dömt matcherna. Informationen har lämnats vidare till polisen och Svenska Spel.
Tyvärr tror jag dock att det kommer att bli extremt svårt att bevisa något i det här fallet. Till skillnad mot fallet med de två andra domarna då förbundet hade betydligt mer att gå på.

Roope Ahonen har inte stått för någon vidare insats i de tre senaste semifinalerna mot Norrköping Dolphins. Boråsstjärnan har totalt bara gjort 13 poäng och varit skuggan av sitt forna jag. Nu berättar han varför.
– Min farmor gick bort under kvartsfinalserien mot LF. Hon var som en andra mamma för mig så det har varit svårt för mig. Hon ska begravas på onsdag och jag kan inte vara med, det har tyngt mig. De senaste veckorna har jag inte varit mig själv och det har påverkat mitt spel, säger han.

Men efter att ha pratat med familjen och klubbledningen släppte en sten från Ahonens axlar.
– Vi ska ha en ceremoni i sommar så det gjorde mig lättad. Nu känner jag mig rätt bra för första gången på veckor. Det är skönt att kunna le igen, säger 23-åringen och fortsätter:
– Jag har fått ett bra stöd av laget, coachen och Jonas (Larsson, sportchef, klubbdirektör och assisterande coach) så nu känner jag mig lugn och det är skönt.
Borås måste vinna mot Norrköping i morgon annars är säsongen över. Och Ahonen kommer att spela för sin farmor.
– Jag har spelat för henne sedan Luleåserien och kommer att göra det i morgon också.

Det blev ett guld till Northland till slut. Ett mer välförtjänt sådant.

Lika stor som glädjen var i Northland var besvikelsen i Norrköping Dolphins. Johanna Källman var kanske mest besviken av alla, framför allt på domarna.
– Det är för dåligt. Förbundet måste tänka till. Jag vet att jag säger fel saker och kommer att få äta upp det här, men jag är förbannad. Det är inte bara den här matchen. Vi har spelat med dåliga domare i alla tre matcher, sa hon.
Även om domarinsatsen knappast avgjorde finalserien kan jag förstå Källman. I den andra finalen i Norrköping tilläts det mesta och matchen var nära att spåra ur. I kväll blåstes det på allt och det kunde knappt spelas basket i de två första perioderna.

Efter slutsignalen käkade Northland middag tillsammans och sedan fortsatte festen i Luleå Energi Arena. Och det var rätt bra drag. Men inte på Jens Tillman. Guldcoachen lämnade haltande festen redan före klockan elva. Anledningen till haltandet? En mystisk fotskada som blev värre och värre under kvällens gång. Men innan Årets coach lämnade arenan avslöjade han att han varit med i landslaget för dataspelet Quake. Han hann också med att tävla i SM-guld med legendaren Håkan Larsson. Tillman vann med sina åtta (fem som coach och tre som spelare). Larsson kunde ”bara” kontra med sex som spelare.

Basketbloggen lämnade festen efter midnatt, men räkna med att den pågår många timmar till.