”Fifty shades of Grey” orsakade kaos i helgen – i Florida. När tonåringar inte fick köpa biljetter till en visning eftersom de var för unga slutade det med att uppskattningsvis hundra av dem stormade biografen i staden Ocoee, enligt en lokal nyhetssajt. När det närliggande köpcentrets vakter misslyckades med att få ordning på kaoset kallades polis till platsen. En av tonåringarna greps för misshandel. Enligt Hollywood Reporter blev en del biobesökare så rädda av all kalabalik att de inte vågade lämna salongerna.

”Fifty shades of Grey” är sågad och förlöjligad på de flesta håll. I senaste avsnittet av  satirserien ”Last week tonight” gav värden John Oliver dialogen följande dom:

My penis just yawned.

Det är ju bara personer som inte har sett filmen som blir upphetsade över den. Hade de där tonåringarna i Florida släppts in i salongerna hade de lunkat därifrån två timmar senare djupt besvikna. För de är ju vana vid att sex skildras på ett både grövre och smartare sätt än i Hollywood-rullar nuförtiden. Borta är de dagar då filmer som ”Basic instinct” (1992) och ”9 1/2 vecka” (1986) utmanade censuren på allvar – det mesta i ”Fifty shades of Grey” är för tamt för att få igång ett laddat censursnack. Den lilla BDSM-debatt som filmen väckt är dessutom gammal – det finns ju en väldigt uppmärksammad bok som förlaga.

Allt de där nyfikna Florida-tonåringarna behövde göra för att få sig betydligt mer omtalad sex var att gå hem och slå på tv:n. Det är där all action finns:

Ta bara senaste säsongspremiären av ”Girls” som fick en värld att förenas i Google-sökningen ”anilingus”.

Nyligen nedlagda ”True blood” tänjde på alla gränser och gick så pass långt att de till sist ställde till med vad som bäst kan beskrivas som en ”byorgie”.

”Californication”, även den nyligen nerlagd, hade en rollfigur som blev en slags onanins ansikte. Det fanns en svensk ironi i att hans efternamn var Runkle…

Tv erbjuder förstås mer än bara snabba snuskkickar. ”Masters of sex” skäms inte för något, men här tas sex på allvar, vilket visar att det är även på tv, inte i Hollywood-filmer, som man hittar ett djup i ämnet.

Den som lockas av att se något så ”förbjudet” som lustfyllda piskningar i ”Fifty shades of Grey” kan ju betänka att vi i senaste säsongen av ”Game of thrones” fick oss en incestuös sexscen som äger rum bredvid en död pojkes kropp. Ett mainstreambolag i Hollywood hade aldrig släppt igenom något liknande i sina filmer.

Foto: HBO, Showtime

Biobloggen peppar inför häxfesten ”Cirkeln” som har biopremiär i morgon. Visst blir det spännande att se hur filmen tas emot av bokens fans – samt hur bra den går utomlands. I Berlin lanserades den under parollen ”The magic awakens” och med ABBA-flärd i form av Benny Andersson, som både producerat och skrivit musiken. Hoppet måste vara att få till en succé a la ”Låt den rätte komma in” (2008) som ju till och med fick en amerikansk nyinspelning.

Nöjesbladets Jens Peterson såg och recenserade ”Cirkeln” på Berlins filmfestival förra veckan (läs recensionen).

Biobloggen blir lite häxnostalgisk. Det första vi kan konstatera är ju att upplägget i ”Cirkeln” användes (på ett betydligt ointressantare sätt) i amerikanska ”Den onda cirkeln” (1996). Neve Campbell från ”Scream”-filmerna var med då och så här såg tonårshäxorna ut på den tiden:

Lite mer jordnära i Engelsfors kanske?

Blickar vi bakåt är vi vana vid att de fula häxorna dominerar. De flög omkring på sina traditionella kvastar och festade med Djävulen i klassiska svenska stumfilmen ”Häxan” (1922).

På 30-talet räckte det med lite grönfärg, proteser och Margaret Hamiltons kacklande skratt för att bli en legendarisk häxa i ”Trollkarlen från Oz”.

Desto rysligare och blodigare blev det i skräckklassikern ”Flykten från helvetet” eller ”Suspiria” (1977). Det har ryktats länge om en nyinspelning, men planerna verkar ligga och damma för närvarande.

Bette Midler var på hugget i ”Hocus pocus” (1993).

Men den allra fulaste filmhäxan måste ju vara Anjelica Huston i ”Häxor” (1990). Protes- och maskmakare fick gå helt bananas; det var till och med folk ansvariga för ”Mupparna” som bidrog med effekter.

Vilken som är den läskigaste häxan är kanske en annan fråga. Huvudpersonen i ”Blair witch project” (1999) syns ju aldrig ens men lyckades ändå skrämma livet ur biobesökarna på sin tid…

Har vi missat någon häxa?

Foto: Warner, Buena Vista, SF, Seda Spettacoli, Columbia

Här är filmen som ska sätta ordentlig fart på Alicia Vikanders internationella karriär. ”The man from U.N.C.L.E.” är en spionrulle med frikostiga doser action och humor. Vikander har en framträdande roll som agenten Gaby Teller.

Om hennes stil känns en smula swinging 60s beror det på att filmen är baserad på den klassiska spionserien med samma namn från 60-talet, och filmen utspelas 1963. Medan Tom Cruises ”Mission: Impossible”-filmer i första hand satsar på hejdlösa stunt och spännande intriger blir det här mer åt komedi-hållet. Regisserar gör Guy Ritchie, så den som gillar hans ”Sherlock Holmes”-filmer kan ivrigt börja poppa sina popcorn. Svensk biopremiär beräknas filmen få den 14 augusti. I dag kom första trailern:

Vågar man hoppas på några fler Vikander-repliker i nästa trailer?

Huvudrollerna görs av Henry Cavill och Armie Hammer. Min spontana reaktion är att om man jämför med originalet, där huvudrollerna gjordes av Robert Vaughn och David McCallum, så känns Cavill och Hammer beiga. Snygga, javisst, men för lika varandra i trailern.

Nya agenterna:

Gamla agenterna:

Kan vi vänta oss en ny version av tv-seriens läckra musiktema? Jag hoppas det:

Foto: NBC, Warner

Det kan hända (och händer) den bäste Hollywood-stjärna. Inte ens en Alexander Lukas som Will Smith kan ha eviga kassaframgångar. Men den flopp han levererade 2013 tog väldigt hårt på honom. Så här sa han häromdagen när han mötte journalister under en pr-vända för kommande filmen ”Focus” (enligt The Daily Beast):

Efter misslyckandet med ’After Earth’ var det något som gick sönder i huvudet på mig.

Det är starka ord, ett tydligt tecken på rubbat självförtroende. Will Smith var djupt involverad i ”After Earth”, inte bara som filmens stjärna. Han var även producent och sonen Jaden hade den andra huvudrollen. Att den totalfloppade på bio blev en smäll för Smith, som därefter tackade nej till andra erbjudanden som hade med sci-fi att göra. Nu säger han dock att han har kommit över fiaskot.

Det kändes som att, wow – jag lever fortfarande. Jag är fortfarande jag, även om filmen inte var nummer ett på biotoppen. Vänta, jag kan fortfarande bli anlitad för fler filmer! Allting i mitt huvud, nummer ett åtta gånger på raken – allt det där kollapsade men jag insåg att jag fortfarande var en god människa.

Det är lätt att gilla Will Smith. Men Biobloggen minns fler mörka tillfällen i hans karriär då han var ute på djupt vatten – men flöt vidare eftersom pengarna flödade in:

Wild wild west (1999)

Filmen som fick oss att även tvivla på Kevin Klines, Kenneth Branaghs OCH ”Men in black”-regissören Barry Sonnenfelds omdöme och talang. Påkostad, dum och allmänt utskälld blockbuster.

Ali (2001)

Absolut ingen dålig film. Men ribban lades tokhögt. Här var det ett drama om Muhammad Ali som skulle håva in Oscarsstatyetter. Smith gav sitt allt i sin mest krävande roll hittills. Han är bra – men filmen blev som bäst helt okej. Så luften gick ur som en pyspunka och några Oscars blev det inte.

Bad boys II (2003)

”Transformers”-regissören Michael Bays sämsta film är som allra vidrigast under en total moralbefriad biljakt genom ett slumområde i Kuba där fattigdom blir kul rekvisita som man kan krascha bilar genom.

Hancock (2008)

En avdankad superhjälte som ingen längre tycker om, men som får en chans att göra comeback i allmänhetens ögon – det är ju en kul idé. Men upplägget slarvades bort något oerhört. Någon kom ihåg att lägga alla pengar på maffiga effekter, men alla glömde bort att anlita en rolig manusförfattare.

 Foto: Sony, Columbia, Warner

Den hade premiär på Sundancefestivalen i januari 2014 – därefter har den blivit en ofta tokhyllad skräcksensation världen över. Ingen mindre än ”Exorcisten”-regissören William Friedkin hjälpte till att bygga hajpen med följande tweet:

I’ve never seen a more terrifying film than THE BABADOOK. It will scare the hell out of you as it did me.

— William Friedkin (@WilliamFriedkin) December 1, 2014

Nu kommer ”The Babadook” till Sverige, med biopremiär på fredag. Och för den som inte har möjlighet att pallra sig iväg till en biograf kommer filmen även att finnas tillgänglig på video on demand från den 30 mars. Här är trailern:

Filmen handlar om en ensamstående mor som förlorade sin man i en olycka. Nu lever hon med sin son som är överjävligt besvärlig – och inte blir det lättare när de hittar en skum sagobok hemma, läser högt ur den, och sedan börjar uppleva hur dess huvudfigur, den obehaglige Babadook, antar fysisk form i deras hem…

Jag har sett den i förväg och det är verkligen ett krypande obehag i australisk förortsidyll. Även om sista halvtimmen går lite på rutin är det klaustrofobisk – och smart – skräck, där figuren Babadook blir en nattsvart symbol för sorg och en förälders känslor av vanmakt.

Namnet ”Babadook” är ju lite, eh, udda. Regissören Jennifer Kent förklarar i en intervju med sajten The Dissolve:

Jag skrev filmen i Amsterdam – delvis i Paris – och bodde ihop med en serbisk författare. Jag frågade honom ”hur säger man ’boogeyman’ på serbiska?”. ”Babaroga”, sa han och jag tyckte inte att det lät så bra. Men jag började bolla med ”baba” och sedan kom jag på ”babadook” och det rimmade väl med allt och kändes bra. Men det är också fånigt, bara en påhittad grej.

Filmen i sig är allt annat än fånig dock. Vi får se om även Sverige faller för den.

Glitter, glamour – och en attackkyss. Brittiska filmgalan, som visades på SVT Flow i går, hade det mesta. Den som vill läsa vilka filmer som vann priser kan göra det här. På Biobloggen tänkte vi uppmärksamma några höjdpunkter från galan.

Attackkyssen, var det ja. Den stod Cuba Gooding, Jr för och offret blev galavärden Stephen Fry som hade väntat sig en mild puss på kinden. BBC har lagt upp ett klipp:

Det fanns ett svenskhopp på galan. Hoyte van Hoytema var nominerad för Bästa foto (”Interstellar”), men förlorade. Det var ju trist. Men Noomi Rapace delade ut pris tillsammans med  Jesse Eisenberg. Så här tjusiga var de:

Apropå prisutdelare. Två superhjältar fanns på plats för att dela ut ett pris. Vanligtvis är det inga större problem med att skilja på Superman och Captain America. Men Henry Cavill och Chris Evans har odlat skägg så pass att de nu ser nästan likadana ut:

Steve Carell delade ut priset för bästa regissör och började så här:

”I’m here to suck up to the five best director nominees. Honor them, I mean honor them”.

Vann gjorde Richard Linklater för fina ”Boyhood”. Han var inte på plats utan hade skickat ett tack-meddelande via Ethan Hawke – som lyckades se rätt bladig ut på alla bilder:

Galan i övrigt var tajt. Stephen Fry är ju en makalös begåvning, ljuvligt stabil och hans monolog var rolig. När han pratade om ”The imitation game” lyckades han driva med sig själv också:

”I don’t find it difficult to be a gay man in the 50s at all… oh, the 1950s, I see.”

Kasabian öppnade showen på ett föredömligt sätt – skönt att slippa de traditionella gala-dansnumren som senast gjorde Guldbaggen till en gäspning.

Det är kollegan som Tom Hanks aldrig slipper undan – trots att han förlorade honom i den mest hjärtekrossande scenen i ”Cast away” (2000). Nu, femton år senare återförenades Hanks med volleybollen Wilson på Madison Square Garden under en hockeymatch häromdagen. Ser ut att ha varit en smärre chock för Hanks, som dock fann sig snabbt. Allt fångades givetvis av kameror:

I höstas rapporterades det även att Tom Hanks hade åkt med en taxichaufför i New York som först inte såg vem hans passagerare var. Enligt ABC hade främlingen en keps som delvis skymde ansiktet, men han pratade väldigt mycket och till sist insåg taxichauffören vem det var. Vad tror ni att han skrek åt sin passagerare i det ögonblicket?

– WIIIILSOOON!!

Vilket fick Hanks att börja gapskratta – och senare bjuda taxichauffören och hans fru på en Broadwayshow.

Den som inte riktigt minns ”Cast away”, som ju var en alldeles strålande Robinson Crusoe-historia, kan se trailern här:

Tom Hanks arbetar för övrigt just nu med ”Inferno”, den tredje filmen om Robert Langdon (från ”Da Vinci-koden”).

Benedict Cumberbatch dominerar helt vår bild av Sherlock Holmes nuförtiden, och fler avsnitt av ”Sherlock” är på väg. Men en annan stor stjärna vill ta del av glansen kring mästerdetektiven. Under den pågående filmfestivalen i Berlin kommer ”Mr Holmes” att premiärvisas, även om den inte deltar i tävlingen. En första affisch släpptes för några dagar sedan:

Tjusigt, va? Det är alltså Ian McKellen, självaste Gandalf, som ska spela en åldrad Sherlock i filmen. Den är baserad på en bok av Mitch Cullin som följer en 93-årig Holmes på 1940-talet, då han sköter sin biodling, tänker tillbaka på sin fantastiska karriär och umgås med en hushållerska (spelad av Laura Linney) och hennes unge son. Samtidigt håller han på att förlora sitt skarpsinne.

Ett klipp ur filmen släpptes också för några dagar sedan där vi får se en 75-årig McKellen åldras två decennier…

Förra året skrämdes vi av den här:

Och i sommar är tanken att vi ska tjuta av skräck när vi ser den här:

I går kom första trailern till ”Poltergeist”, en nyinspelning av skräckklassikern från 1982. Som stort fan av originalet var jag allt annat än förväntansfull. Den senaste tidens nyinspelningar av skräckfilmer har mest påmint om hur bra originalen var och att så många av dessa ”nya visioner” är stöpta i samma mall.

Men trailern har en del lovande ögonblick – och inte minst då clowndockan. Filmen försöker förena krypande skräck med storslagna specialeffekter, precis som originalet gjorde. En del av ögonblicken i trailern påminner om nyckelscener i första filmen, andra hittar nya infallsvinklar.

Det enda jag tycker är en direkt besvikelse är Jared Harris som spökjägare. I originalet var det Zelda Rubinstein, en liten beskedlig rund tant, som med en stor portion komiskt allvar gjorde den rollen oförglömlig. Harris tycks vara ett blekare val, tyvärr. Men kanske färgas jag av att han var med i en trist skräckis förra året, ”The quiet ones”.

Här kan du se trailern till nya ”Poltergeist”:

Han må se betydligt valpigare ut i det här klippet. Men annars sitter den sydstatssläpiga charmen intakt i det här nyss släppta auditionklippet med en 23-årig Matthew McConaughey.

Han provspelar för Richard Linklater-filmen ”Dazed and confused” (1993). Han fick rollen, och det blev hans filmdebut. Slog igenom gjorde McConaughey först dock med ”Juryn – a time to kill” tre år senare.

Det här klippet ingår i en ny bluray- och dvd-utgåva av ”Dazed and confused” som ges ut av Criterion.

McConaughey blev förstås stor stjärna så småningom. Filmens regissör, Linklater, går det också bra för. I söndags plockade hans ”Boyhood” hem Golden Globes för Bästa dramafilm, regi och kvinnlig biroll (Patricia Arquette).