Glitter, glamour – och en attackkyss. Brittiska filmgalan, som visades på SVT Flow i går, hade det mesta. Den som vill läsa vilka filmer som vann priser kan göra det här. På Biobloggen tänkte vi uppmärksamma några höjdpunkter från galan.

Attackkyssen, var det ja. Den stod Cuba Gooding, Jr för och offret blev galavärden Stephen Fry som hade väntat sig en mild puss på kinden. BBC har lagt upp ett klipp:

Det fanns ett svenskhopp på galan. Hoyte van Hoytema var nominerad för Bästa foto (”Interstellar”), men förlorade. Det var ju trist. Men Noomi Rapace delade ut pris tillsammans med  Jesse Eisenberg. Så här tjusiga var de:

Apropå prisutdelare. Två superhjältar fanns på plats för att dela ut ett pris. Vanligtvis är det inga större problem med att skilja på Superman och Captain America. Men Henry Cavill och Chris Evans har odlat skägg så pass att de nu ser nästan likadana ut:

Steve Carell delade ut priset för bästa regissör och började så här:

”I’m here to suck up to the five best director nominees. Honor them, I mean honor them”.

Vann gjorde Richard Linklater för fina ”Boyhood”. Han var inte på plats utan hade skickat ett tack-meddelande via Ethan Hawke – som lyckades se rätt bladig ut på alla bilder:

Galan i övrigt var tajt. Stephen Fry är ju en makalös begåvning, ljuvligt stabil och hans monolog var rolig. När han pratade om ”The imitation game” lyckades han driva med sig själv också:

”I don’t find it difficult to be a gay man in the 50s at all… oh, the 1950s, I see.”

Kasabian öppnade showen på ett föredömligt sätt – skönt att slippa de traditionella gala-dansnumren som senast gjorde Guldbaggen till en gäspning.

Det är kollegan som Tom Hanks aldrig slipper undan – trots att han förlorade honom i den mest hjärtekrossande scenen i ”Cast away” (2000). Nu, femton år senare återförenades Hanks med volleybollen Wilson på Madison Square Garden under en hockeymatch häromdagen. Ser ut att ha varit en smärre chock för Hanks, som dock fann sig snabbt. Allt fångades givetvis av kameror:

I höstas rapporterades det även att Tom Hanks hade åkt med en taxichaufför i New York som först inte såg vem hans passagerare var. Enligt ABC hade främlingen en keps som delvis skymde ansiktet, men han pratade väldigt mycket och till sist insåg taxichauffören vem det var. Vad tror ni att han skrek åt sin passagerare i det ögonblicket?

– WIIIILSOOON!!

Vilket fick Hanks att börja gapskratta – och senare bjuda taxichauffören och hans fru på en Broadwayshow.

Den som inte riktigt minns ”Cast away”, som ju var en alldeles strålande Robinson Crusoe-historia, kan se trailern här:

Tom Hanks arbetar för övrigt just nu med ”Inferno”, den tredje filmen om Robert Langdon (från ”Da Vinci-koden”).

Benedict Cumberbatch dominerar helt vår bild av Sherlock Holmes nuförtiden, och fler avsnitt av ”Sherlock” är på väg. Men en annan stor stjärna vill ta del av glansen kring mästerdetektiven. Under den pågående filmfestivalen i Berlin kommer ”Mr Holmes” att premiärvisas, även om den inte deltar i tävlingen. En första affisch släpptes för några dagar sedan:

Tjusigt, va? Det är alltså Ian McKellen, självaste Gandalf, som ska spela en åldrad Sherlock i filmen. Den är baserad på en bok av Mitch Cullin som följer en 93-årig Holmes på 1940-talet, då han sköter sin biodling, tänker tillbaka på sin fantastiska karriär och umgås med en hushållerska (spelad av Laura Linney) och hennes unge son. Samtidigt håller han på att förlora sitt skarpsinne.

Ett klipp ur filmen släpptes också för några dagar sedan där vi får se en 75-årig McKellen åldras två decennier…

Förra året skrämdes vi av den här:

Och i sommar är tanken att vi ska tjuta av skräck när vi ser den här:

I går kom första trailern till ”Poltergeist”, en nyinspelning av skräckklassikern från 1982. Som stort fan av originalet var jag allt annat än förväntansfull. Den senaste tidens nyinspelningar av skräckfilmer har mest påmint om hur bra originalen var och att så många av dessa ”nya visioner” är stöpta i samma mall.

Men trailern har en del lovande ögonblick – och inte minst då clowndockan. Filmen försöker förena krypande skräck med storslagna specialeffekter, precis som originalet gjorde. En del av ögonblicken i trailern påminner om nyckelscener i första filmen, andra hittar nya infallsvinklar.

Det enda jag tycker är en direkt besvikelse är Jared Harris som spökjägare. I originalet var det Zelda Rubinstein, en liten beskedlig rund tant, som med en stor portion komiskt allvar gjorde den rollen oförglömlig. Harris tycks vara ett blekare val, tyvärr. Men kanske färgas jag av att han var med i en trist skräckis förra året, ”The quiet ones”.

Här kan du se trailern till nya ”Poltergeist”:

Det är snö och kallt i Berlin. Men öppningsfilmen ”Nobody wants the night” är en kallare upplevelse.
Juliette Binoche spelar Josephine Peary som vi möter 1908 i nordligaste Kanada. Hon är på väg att möta sin make upptäcktsresanden som hon hoppas är på väg tillbaka från Nordpolen.
Alla säger till henne att det är vansinne att ge sig ut, men hon kör över alla invändningar. Hon är en överlägsen rik person från Park avenue i New York. Hon tror hon står över väder och experter och inuiter.
Hon får lära sig att naturen är brutal.
”Nobody wants the night” är en rörigt berättad och tungsint film. Drar bitvis åt pekoral.

Han må se betydligt valpigare ut i det här klippet. Men annars sitter den sydstatssläpiga charmen intakt i det här nyss släppta auditionklippet med en 23-årig Matthew McConaughey.

Han provspelar för Richard Linklater-filmen ”Dazed and confused” (1993). Han fick rollen, och det blev hans filmdebut. Slog igenom gjorde McConaughey först dock med ”Juryn – a time to kill” tre år senare.

Det här klippet ingår i en ny bluray- och dvd-utgåva av ”Dazed and confused” som ges ut av Criterion.

McConaughey blev förstås stor stjärna så småningom. Filmens regissör, Linklater, går det också bra för. I söndags plockade hans ”Boyhood” hem Golden Globes för Bästa dramafilm, regi och kvinnlig biroll (Patricia Arquette).

Det var väl lämpligt att nya trailern för tredje säsongen av ”House of cards” fick premiär under en reklampaus i Golden Globe-galan. Strax innan hade Kevin Spacey plockat hem en statyett för Bästa manliga huvudroll i en dramaserie. Detta efter åtta tidigare nomineringar genom åren. Nu kan jag inte tänka mig att Spacey har legat sömnlös för det – han har ändå två Oscars hemma och det smäller högre än Golden Globe. Men han skämtade efter galan om att han nu slapp vara Golden Globes Susan Lucci, en referens till en såpaskådespelare som nominerades till en Emmy sammanlagt 18 (!) gånger under några decennier innan de slutligen gav henne statyetten.

Nya trailern till ”House of cards” är så mörk som vi förväntar oss. Men kan det vara så att samvetet börjar pocka på framför allt Robin Wrights karaktär? Ett replikskifte mot slutet av trailern speglar det.

Apropå Kevin Spacey. Den bild vi annars ivrigt förväntar oss att få se är av honom och Michael Shannon som Richard Nixon och Elvis Presley. De ska snart börja spela in filmen ”Elvis & Nixon” som handlar om giganternas möte i Vita huset 1970.

”House of cards” gör comeback på Netflix den 27 februari.

”Boyhood” och ”Birdman” lär få en fin segerkväll. Men det blir större fajt om skådespelarpriserna. Biobloggens Sandra Wejbro (SW) och Stefan Hedmark (SH) dammar av spåkulorna och berättar vilka som vinner i natt – i alla kategorier.

FILMER

Film (Drama):
SW: ”Boyhood”. Unik film som hyllats till döds både i USA och Europa. Men konkurrensen i kategorin är tuff.

SH: ”Boyhood”. Hela historien bakom detta massiva, mångåriga projekt imponerar – liksom filmen själv.

Film (Musikal/komedi):
SW: ”Birdman”. Alejandro González Iñárritus surrealistiska teaterfresk är både rolig och tragisk. Den handlar dessutom om självupptagna skådespelare och Hollywoodtragedier – två ämnen som den egna branschen nog röstar på.

SH: Min favorit är ”The grand Budapest hotel”. Men ”Birdman” är också helt överväldigande och kommer att vinna kategorin.

Regi:
SW: Ava DuVernay, ”Selma”. Både hon och hennes film verkar ha vind i seglen, även om både Richard Linklater (”Boyhood”) och Alejandro González Iñárritu (”Birdman”) är svåra konkurrenter.

SH: Jag tror på Richard Linklater, denna mångsidiga hantverkare.

Manlig huvudroll (Drama):
SW: Eddie Redmayne, ”Theory of everything”. Hans kroppsliga och psykologiska gestaltning av Stephen Hawkings liv är extraordinär. Filmmagi.

SH: Jag kan tycka att Benedict Cumberbatch (”The imitation game”) är lika bra som Redmayne, fast utan det skamlösa flörtandet med Oscarakademin. Så jag skulle rösta på honom, men det lär bli Redmayne.

Kvinnlig huvudroll (Drama):
SW: Julianne Moore, ”Still Alice”. Precis som Redmayne skildrar hon en människa som drabbas av sjukdom, här Alzheimers. Sådant brukar prisas.

SH: Julianne Moore, ”Still Alice”.

Kvinnlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Amy Adams, ”Big eyes”. Känns som den mest unika prestationen i denna grupp.

SH: Emily Blunt (”Into the woods”) är Adams farligaste konkurrent och jag tror att hon tar hem statyetten.

Manlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Michael Keaton, ”Birdman”. Känns som årets mest självskrivna vinnare i en precis så storstilad comeback som Hollywood älskar att hylla.

SH: Michael Keaton, ”Birdman”. Den här kategorin har varit given i ett halvår nu.

Manlig biroll:
SW: JK Simmons, ”Whiplash”.

SH: J K Simmons är en sådan där birollsskådespelare som har kämpat på i ur och skur och så en dag kommer den där perfekta rollen. Och då älskar Hollywood att uppmärksamma det och belöna den gamle räven.

Kvinnlig biroll:
SW: Patricia Arquette, ”Boyhood”.

SH: Det är lite samma argument för Patricia Arquette som för J K Simmons.

Animerad långfilm:
SW: ”Lego-filmen”.

SH: ”Lego-filmen” kunde ha blivit en simpel, hjärndöd reklamfilm. I stället utnyttjade man Lego-världens alla delar (häpp!) till det yttersta – och bjöd på en smart twist i slutet.

Utländsk film:
SW: ”Turist”, Sverige. Den har fått mycket kärlek i branschen och har en avväpnande lätthet och humor som de två andra vinnarfavoriterna ”Ida” (Polen) och ”Leviathan” (Ryssland) saknar.

SH: Tyvärr, Ruben. Det blåser svartvita polska vindar i år, så ”Ida” vinner.

Manus:
SW: ”Grand Budapest hotel”.

SH: ”Grand Budapest hotel”. Men ”Birdman” kan mycket väl vilja slåss om det.

Originalsång:
SW: ”Glory”, John Legend, Common – ”Selma”.

SH: ”Glory”, John Legend, Common – ”Selma”.

Originalmusik:
SW: Antonio Sanchez, ”Birdman”.

SH: Jag tror också att ”Birdman” vinner med tanke på originaliteten i utförandet. Men jag skulle föredra att se suveräne Alexandre Desplat ta hem priset för ”The imitation game”.

TELEVISION

Tv-serie (Drama):
SW: ”The affair”. Hyllad och omskriven, med brittiska kvalitetsskådespelare i huvudrollerna. ”House of cards” är en svår konkurrent, men Golden Globes har ofta valt att prisa nykomlingar.

SH: ”The affair”.

Tv-serie (Musikal/komedi):
SW:”Orange is the new black”. Många föll för den mer schablonartade andra säsongen och serien verkar ha ett övertag på min favorit ”Transparent”.

SH: Det är helt obegripligt varför ”Orange is the new black” skulle vinna för sin mjäkiga andra säsong, även om många tror det. Jag tror ändå att Golden Globe-röstarna har stake nog att rösta på ”Transparent” i stället.

Miniserie/tv-film:
SW: ”True detective”. Självskriven vinnare. Den litterära ambitionen, det redan klassiska polisparet – denna serie har satt en ny nivå, på gott och ont.

SH: En frustrerande kategori eftersom ”True detective”, ”Fargo” och ”Olive Kitteridge” är enastående bra miniserier allihop. Jag skulle välja ”Fargo”, och den kan mycket väl vinna. Men det lutar nog åt ”True detective”.

Manlig huvudroll (Drama):
SW: Dominic West, ”The affair”. Kanske mer en förhoppning från min sida, eftersom favoriten är Kevin Spacey i rätt ointressanta andra säsongen av ”House of cards”.

SH: Jättesvår kategori. Det lutar som sagt åt Kevin Spacey, så jag gissar det. Men Clive Owen (”The Knick”) är också en het kandidat.

Kvinnlig huvudroll (Drama):
SW: Viola Davis, ”How to get away with murder”. Hon har haft stort genomslag som den geniala, maktfullkomliga, känsliga superadvokaten Annalise Keating.

SH: Viola Davis, ”How to get away with murder”.

Kvinnlig huvudroll (Musikal/komedi):  
SW: Gina Rodriguez, ”Jane the Virgin”. Men jag hoppas fortfarande på Julia Louis-Dreyfus i ”Veep”.

SH: Gina Rodriguez, ”Jane the Virgin”.

Manlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Jeffrey Tambor, ”Transparent”. Uppskattad veteran och hyllad i rollen som Maura Pfefferman, patriarken som blir matriark i en stor och galen familj.

SH: Jeffrey Tambor, ”Transparent”. Ännu en av de där veteranerna som plötsligt har vaskat fram guld nu, även om han alltid har varit sevärd.

Kvinnlig huvudroll (Miniserie/tv-film):
SW: Frances McDormand, ”Olive Kitteridge”. Oerhört fin prestation som kanske har störst konkurrens av Maggie Gyllenhaal (”Honourable woman”) och Jessica Lange (”American horror story”).

SH: Frances McDormand, ”Olive Kitteridge”. Men Allison Tolman i ”Fargo” hade varit en värdig vinnare om det inte vore för Frances.

Manlig huvudroll (Miniserie/tv-film):
SW: Matthew McConaughey, ”True detective”. Rust Cohle! Men det är en stentuff kategori.

SH: Matthew McConaughey, ”True detective”.

Kvinnlig biroll:
SW: Uzo Aduba, ”Orange is the new black”.

SH: Uzo Aduba, ”Orange is the new black”. Men hon får slita statyetten ur händerna på Kathy Bates i ”American horror story: Freak show”.

Manlig biroll:
SW: Matt Bomer, ”The normal heart”.

SH: Det är en del som tror på Bill Murray i ”Olive Kitteridge”, trots hans kanske tio minuter långa medverkan. Men det vore mer välförtjänt om Matt Bomer vinner och jag tror på honom.

Det fanns en tid då Terrence Malick aldrig gjorde filmer utan tycktes försvinna från jordens yta. Men numera klämmer han ur sig nytt med en jämn, fin rytm. I går kom nyheten att hans ”Knight of cups” ska premiärvisas på Berlins filmfestival i februari och i samma veva släpptes trailern. En av de första scenerna med Christian Bale påminner väldigt mycket om Sean Penn i ”Tree of life” (2011).

Mycket är väldigt bekant, från de lågmälda funderingarna i berättarrösten till scener som skildrar lugnet i stormen (här i form av Hollywoodfestande). Vi vet inte så mycket om filmen, men den utspelas i Hollywood, ska skildra berömmelse och frestelser i filmstaden, och har förutom Bale även Cate Blanchett, Natalie Portman och Antonio Banderas i rollistan.

Många har svårt för Malick, men jag är lite svag för honom. Han hittar för det mesta en sorgsen ton, en äkthet och ett bildspråk som förför. Trailern till ”Knight of cups” ser lovande ut.

Filmen ”Selma” hade galapremiär i New York i går. Så här passade två av stjärnorna från ”The wire” på att knyta an filmens skildring av medborgarrättsrörelsen med den senaste tidens händelser där svarta män har misshandlats och dödats av vita poliser på olika platser i USA:

the #ICantBreathe T-shirt jumps from the basketball court to the red carpet, via #SelmaMovie’s Wendell Pierce. pic.twitter.com/t40Lg8hcaI

— Ashley Lee (@cashleelee) December 14, 2014

second to bring the #ICantBreathe T-shirt to the #SelmaMovie red carpet is Michael Kenneth Williams. pic.twitter.com/EQd2VrC4eF — Ashley Lee (@cashleelee) December 14, 2014

”I can’t breathe” är vad Eric Garner sa flera gånger när han brottades ner av poliser i Staten Island i somras. Trots att mannen dog och att det finns obehagliga videoupptagningar som visar vad som hände går poliserna fria. Per Bjurman skrev i Aftonbladet för några dagar sedan om de stora protester som händelserna har orsakat, inte minst i New York.

”Selma” har fått lysande recensioner och ett gäng Golden Globe-nomineringar. Jag skrev mer om den här.