Att Baby Roma skulle få det lite knöligt mot Juventus var ingen skräll, men 1–4 på Olimpico!
Totti satt på hedersläktaren rejält påpälsad i den ovanligt kyliga Rom-kvällen (kanske hade Ranieri tagit med sig en jacka till honom också) och såg ut att skämmas.

Kvällens personliga drama utspelades dock innan match i luckan där man hämtar ut sina pressbiljetter. När kvinnan med ansvar för namnlistorna efter en kvart hittade Aftonbladet var namnet som anmälts Johansson.
– Det är han som skickat in anmälan, det har bara blivit fel namn, förklarade jag.
– Heter han Gregoire Johansson? undrade kvinnan i luckan.
Det gör han verkligen inte, men tiden var knapp och nöden har som bekant ingen djungel.
– Javisst, sa jag på chans.
Kvinnan försvann en stund och återkom sedan med ackrediteringsansökan i handen.
– Jan Johansson står det här, sa hon och tittade frågande på mig.
– Eh, det är hans andranamn, försökte jag.
Efter ett ännu ett förebrående ögonkast nickade hon bifall och släppte förbi mig.

Det har hänt mig tidigare att fel namn stått på pressbiljetten, men då var jag i Turin och saken löstes på 15 sekunder i sann norditaliensk effektivitetsanda.
I Rom är kaos bokstavligen granne med Gud. Eller i alla fall med påven.