Ja, det blev ju åka av på Olimpico. I morgondagens tidning läser ni om Laziospelarnas dubbla känslor inför segern, Luciano Spallettis utbrott på presskonferensen och annat godis.

Det började ju bra i alla fall med en tyst minut och en akt av enighet, där Roma– och Laziospelarna radade upp sig och höll en tyst minut för jordbävningens offer. Det är den tystaste minut jag upplevt. Jag svär på att jag hörde en sms-signal från läktaren på andra sidan arenan.

Snyggt av Lazio att gå all in direkt, inte minst för att jag själv hamnade på den ljusblå delen av pressläktaren (som sagt, det här med objektivitet och journalistik är en petitess i det här landet) och blev utnämnd till lyckoamulett av de stiliga herrarna vid min sida. ’Man ser det på dig, dina ögon är ljusblå som Lazios färg’, utbrast dottore Alessandro Staiti på min vänstra sida.
Svårt att ha ögon i Romas färger förutom efter riktigt tunga utekvällar, tänkte jag, men jag sa inget.