Italiensk byråkrati har inte rykte om sig att vara särskilt effektiv, men en liten eloge ska de ha för det snabba beslutet om straff för Juventus.
Jag bevakade allsvenskan när derbyt på Söderstadion urartade 2006 och det kändes som att turerna kring straffsatsen pågick i ett halvår efteråt (plus att ingen tyckte att poängförlust var någon bra idé i efterhand).

Federcalciopresidenten Giancarlo Abete slog sig ner framför mikrofonerna i dag och höll sedan en imponerande monolog i nära femtio minuter, tills syret i princip var slut i förbundets styrelserum.
Han fördömde kraftigt de rasistiska glåporden mot Mario Balotelli och beklagade att förbundet, eftersom det lyder under gällande Uefa-regler, inte kan bryta en match så länge spelarnas säkerhet inte är hotad.
Abete pratade om solidaritet, om fotbollsrelaterade problem i rasismens kölvatten, om civilisationens nackdelar och om värdet i att aldrig aldrig acceptera diskriminering.
Han bad, faktiskt, om ursäkt å hela den italienska fotbollens vägnar över det inträffade.

Italien är ofta mycket snack och lite hockey (framför allt lite ishockey). Men man har ett myndighetsspråk som inte väjer för obekväma sanningar och emotionella utspel.

En match utan publik lär ju inte bli tungan på vågen i årets liga, men tänk om Juve hade flåsat Inter i hasorna på riktigt just nu.