Förberedelserna har varit minutiösa och spänningen total. Men i eftermiddags gick så matchen med gamla Europacup-vinnare av stapeln i CL-byn.
Lag Italien mot lag Europa.

 Ruud Gullit – tränare för lag Europa.

Europa vann en match som aldrig hann bli riktigt spännande. Från pressläktaren kunde jag konstatera ett par saker (det är för övrigt den enda pressläktare jag får tillträde till i dag, till Olimpico skickar Sportbladet någon ung och lovande Simon som de tydligen tror mycket på).

I alla fall:
Italienare åldras mer varsamt än engelsmän och holländare.
Michael Laudrup har precis samma fysik, frisyr och känsliga högerfot som alltid.
Bruno Conti ser ut som en liten tomte men var den ende som spelade hela matchens 25 x 2 utan att en enda gång signalera byte.
Franck Rijkaards och Rudi Völlers blickar möttes inte en enda gång under hela eftermiddagen. Inte ens när de byttes ut mot varandra. Faktum är att Rijkaard inte passade Völler när han hade öppet mål.

 Fotboll förbrödrar.

Vem som dömde matchen? Pierluigi Collina så klart. Vem trodde ni?

Till sist. Den som sätter hela den europeiska laguppställningen i kommentatorsfältet vinner min eviga respekt och beundran.