José Mourinho har sina sätt att bygga ett lag. På något egendomligt sätt lyckas han få en grupp på tjugo multimiljonärer att dra åt samma håll under devisen ’det är vi mot världen’. Det är anmärkningsvärt och förmodligen också hans största styrka som tränare.
Det är så han får treklövern Ibrahimovic-Materazzi-Balotelli att hålla ihop det. Det är så han får Playstation-stinna Premier League-stjärnor att beskriva honom i närmast homoerotiska ordalag (om ni har en stund över kan ni ju ringa Didier Drogba och fråga vad han tycker om Mou). 
Men portugisen kräver också en motprestation av sina spelare. Han vill ha total lojalitet.

När Mourinho kom till Inter tog det inte lång tid innan Zlatan fastnade i förälskningsfas nummer ett och kallade honom ’den bäste tränare jag haft’ innan Serie A ens dragit igång. Känslorna var besvarade. 
– Zlatan är världens bäste spelare, sa Mou och myste.
Nio månader senare började nästa fas (nej, det var inte storken som kom med kärleksbarnet). 
Zlatan började humma vagt om sin framtid och spansk totalfotboll. Och vad sa Mourinho?
– Ibra är inte större än laget.

I ljuset av detta är det lätt att vifta bort Inter-tränarens senaste utsagor. Det är hans sätt att hälsa Samuel Eto’o välkommen i laget och ge sken av att han har kontroll över sakernas skeenden. Jag hade gärna buggat telefonsamtalen mellan Mou och Moratti de senaste två veckorna för att höra hur snacket egentligen gick (var är FRA när man behöver dem?).

Men – och här kommer min poäng för er som fortfarande är vakna – Mourinho har rätt i sak. Zlatan blev aldrig älskad på det där villkorslösa sättet i Italien.
Beundrad? Ja.
Älskad? Nja.

Förutom att uträtta underverk på planen finns några gemensamma nämnare för de folkkära spelarna i Italien.

* De är klubbtrogna (tänk Totti, Maldini och Del Piero)
* De är ödmjuka (tänk Del Piero, Baggio och Buffon)
* De är goda medborgare och ägnar sig åt välgörenhet (tänk Totti, Cannavaro, Gattuso)
* De är öppna med sitt privatliv och delar med sig i tv-shower och intervjuer (tänk alla utom Zlatan) 
* De gifter sig med bikinimodeller från tv (tänk alla spelare från Serie C och uppåt)

Familjen Ibrahimovic/Seger har visat upp en hårdnackad integritet under tiden i Italien. Zlatan går inte på premiärer, han visar sällan upp barnen eller flickvännen, hans samhällsengagemang sträcker sig till Nike-jippon i Rosengård. 
Zlatan Ibrahimovic har mer än något annat varit en udda fågel i Italien.
Fascinerande, respekterad och lite svår att förstå.