Madrid i går, Barcelona i dag. Getafes arena går inte till historien som den mest bekväma, men mer än det sörjer jag i efterhand att gamle AIK-bekantingen Derek Boateng inte fick speltid. All samlad media gick därmed miste om chansen att höra honom droppa sin patenterade ’I’m very very happy’ i mixade zonen efteråt. Frasen var under ett par år Råsundas mest nyttjade replik, när Boateng Tre Poäng härjade fritt i Solna.

Det blir lätt lite chockartat när ligorna drar igång efter en mästerskapsfri sommar, inte sant?
Om ni känner er omtumlade och jetlaggade på spansk fotboll i dag så kan ni ju fråga Andres Iniesta hur helgen var för honom.
Barça-älsklingen har mer eller mindre martyrstatus efter att han offrade ett lår för Champions League-bucklan i Rom i våras, men tiden fram till gårdagens comeback har inte varit nån höjdare.
När jag skuggade laget under USA-turnén i augusti irrade Andy mest runt som Barcelonas osaliga ande och jag tror inte att jag fick ur honom mer än två ord på två veckor.
’Todo bien’ – ’allt är bra’ – har jag för mig att han undslapp sig när jag frågade om läget, vilket uppenbarligen också var en lögn (möjligen var min fråga, eh, ’todo bien?’ lite ledande, men större journalistiska haverier har begåtts).

Iniesta gillar att spela fotboll mer än allt annat – enligt obekräftade uppgifter till och med mer än att spela Playstation – och utan boll blev livet inte bara lite tråkigare. Det blev nattsvart. 
– Jag har varit väldigt nere och gått igenom mitt livs värsta sommar, sa han inför comebacken i går.

Lagom till återkomsten på de stora arenorna har Andy Alegre också släppt sin självbiografi, vars namn ger en hint om vad som är viktigt i hans liv. ’Ett år i paradiset – en dagbok från trippelåret’ finns nu i en bokaffär nära mig.

 Todo bien.

Bor ni inte i Spanien, och saknar möjlighet att skicka en bunt ovikta eurosedlar i högre valörer för att jag ska köpa boken och skicka den, så finns ju alltid Andres Iniestas blogg att tillgå.
Notera att han börjar alla inlägg med ’Hej allihopa!’