Det blir ett fotbolls-VM med spansk inblandning och efter att historiens alla hjärnspöken är utrensade är det väl ingen vild gissning att La Roja kommer vara en av förhandsfavoriterna i Sydafrika.
Mitt fotbollstänk är formaterat efter att ha bevakat italiensk fotboll i ett år. Jag måste erkänna att blicken har svårt att hänga med när Spanien sätter fart.

8–0 på två matcher är svårt att snacka bort.

Svårt att snacka har också de spanska tv-kommentatorerna emellanåt (gör ni mig en tjänst och glömmer den övergången nu). I alla fall när de ska uttala något så udda som ett katalanskt namn. Barcelonas spelare utgör ju bara knappt hälften av den rödgula startelvan, så jag antar att man får ha lite överseende. 
’Xavi’ blir ’Savi’ och målskytten ’Cesc’ blir ’Sex’ (även om min stolsgranne lutade åt att det senare var en freudiansk felsägning).

Själv fick jag leta efter en bar som visade matchen i säkert en halvtimme i hemkvarteret Barri Gotico. Landslagsfotboll känns bara marginellt större än lacross och undervattenpolo i Katalonien.