Nu är det officiellt, det är slut mellan mig och Rom. Eller, vi har tagit ett uppehåll i alla fall. Det låter mindre definitivt så.

Bland det sista som hände i den eviga staden var att jag sprang på världens mest bedårande Niccolo, nyss fyllda ett år, på en födelsedagsfest för en bekant. Han fixerade mig med blicken i någon minut (herregud, de börjar tidigt italienarna) medan hans mamma konstaterade:
– Han har en rejäl svaghet för blondiner. Han är väldigt intresserad av vår granne Chanel, de brukar leka med varandra.
Chanel är nu ingen mindre än Francesco Tottis tvååriga dotter, som bor i huset mitt emot Niccolo och hans föräldrar. Totti och hans Ilary Blasi huserar i två hela våningar högst upp i ett komplex med en gigantisk terass och pool.
Jag känner redan där att Chanel har lite mer att komma med i konkurrensen. Man trodde ju att tiden då man tvingas tävla om uppmärksamheten hos det motsatta könet med 25 år yngre tjejer skulle dröja några år till. 
Nåväl.

Nyanländ i Barcelona är jag hur som helst, där jag ska ta rygg på den långe svensken från Malmö under hösten och lägga Kataloniens stolthet under lupp. Däremellan ska jag spana på världens bästa fotboll (opportunist, moi?) från första parkett och återge högt och lågt från paellans hemland i bloggen.

Spänn fast säkerhetsbältet. Snart åker vi.