Zlatan är tillbaka i Barcelona och språkade glatt med sina lagkamrater på träningen i går. Ibra pratar fortfarande italienska med gänget, men slänger tydligen in allt fler spanska ord. 

Man kan tycka att en flytt från Italien till Spanien borde vara peanuts rent kulturlogistiskt (heja nysvenskan). Det är nära, språken är lika, klimatet är detsamma och Medelhavet är alltid Medelhavet.
Men.
Zlatan har lämnat Milano, den italienska narcissismens Mecka, där framgång demonstreras i bilar och bling bling, för Barcelona, vars hela centrum andas självständighetskrav, falafel och kids som röker hasch i batikmönstrade second hand-kläder.
Två städer kan knappast bli mer olika, och att Zlatan formats efter fem år i norra Italien är ju inga konstigheter. Men det är heller inget som lokal media låter gå förbi obemärkt och den katalanska humorshowen Crackovia, där Z får en helt egen figur under hösten, kan inte låta blir att skämta lite med svenskens italienska arv.

 
”Zlatan gick för att göra en ny tatuering – men somnade”.

I Italien tillhörde väl Zlatan mellanskiktet i tatueringsrejset. Materazzi har fler, Totti också. Men i Barcelona är svensken helt plötsligt mest gaddad av alla.