Barcelonas Fifa-virus verkar vara av en aggressiv och mycket smittsam art. Det slog till mot Real Madrid i mitten på andra halvlek på Bernabeu och vi får väl invänta morgondagen för att se hur många offer det skördat individuellt.
Dida i Milanmålet kan mycket väl vara smittbäraren. Han förtjänar faktiskt inte att sova gott i natt oavsett vilket.

Nu blir det Iker Casillas som vrider och vänder på sig i sömnen i natt (och eftersom jag vet att ni undrar; nej, jag vill inte ligga med några av Real Madrid-målvaktens ingripanden i kväll). 

Ronaldinho bitchslappade visserligen Raúl vid ett tillfälle, men på det hela såg brassen ut att trivas förträffligt med att vara tillbaka bakom fiendens linje. 
Silvio Berlusconi är en man jag inte brukar ha särskilt stor åsiktsgemenskap med, men han kanske inte var så fel ute när han jämförde Dinho med Usain Bolt i somras.
Man skrattade lite då, men visst såg det lekfullt och spexigt ut runt brassen (även om jag befarar att Berlusconi mest menade att de båda är lika, eh, solbrända).

Milan är som den där snygge killen i klass 9B, som fick precis vem han ville i slutet på 90-talet, och sedan har fortsatt i samma slitna 501:or, med allt mindre framgång genom åren. Men nån gång då och då går det fortfarande. Vi får väl säga grattis.

Real Madrid såg nästan dopat ut inledningsvis och i avdelningen ’saker vi aldrig får reda på’ kan vi sortera känslan av att Cristiano Ronaldo skulle ha avgjort den här matchen om han varit med.

Det är alldeles för sällan jag har chans att kolla på fotboll på krogen här i Barcelona, men när jag trampade hem strax innan midnatt hade ett lugn lagt sig över staden. Det är alltid lättare att smälta en förlust mot ryska Rubiner om Real Madrid också får stryk.