Ja jäklar. Valencia håller emellanåt så högt tempo den första halvtimmen att jag blir svettig bara av att titta på matchen. Man glömmer lätt att det finns lag som kan äga Barcelona på sin hemmaplan. Peps pojkar har sett ut som räddhågsna harar i den här första halvleken och ingen utom möjligtvis Eric Abidal kommer upp i normal klass.
Sadomasochisten i mig njuter lite av att se Barça få smaka på sin egen receptbelagda medicin (men säg nu inte det till Zlatan är ni schsyta, stämningen blir lätt lite spänd då).
Har inte fått några indikationer på att Ibra värmt upp men ni kanske ser sidlinjen bättre än jag. Här i pressluckan strax under himlavalvet har vi fullt upp att anpassa sikten efter en parant dam i sjuttioårsåldern som ställer sig upp och slår ut med armarna så fort ett domslut inte faller henne i smaken, vilket sker uppskattningsvis tre gånger i minuten.

Under halvtidsvilan på Mestalla är det målskyttetävling för utvalda ungdomar på planen och jag kan meddela att publiken buar (!) och busvisslar när de missar mål.
Trots att de är släkt och pratar i princip samma språk som katalanerna i Barcelona är pulsen hos Valenciaborna åtskilliga snäpp högre. 

Nu tar vi tre djupa andetag och tittar på andra halvlek.