Vissa nyheter dyker rakt ner i knät på en. Så var det när jag slog upp Mundo Deportivo häromdagen och hittade en notis en bit bak i tidningen: ”Gustavsson i förhandlingar med Gramenet”.
Gustavsson är Tony Gustavsson, förre Hammarbytränaren, och Gramenet är en klubb i Segunda B, den spanska tredjedivisionen.
Vad i…, tänkte jag.
Jag ringde Tony. Det fanns en tid då jag bevakade Stockholmsfotbollen och pratade mer med Tony G än med mina nära vänner, men Tony svarade varken på första, fjärde eller sjunde försöket.
Jag ringde klubben, Gramenet, vars pressdelegat ägnade i runda slängar tio minuter åt att blåneka till hela historien.
– Tony är en vän till en vän. Han var här med sin familj på semester, han ska inte in i klubben, förklarade rösten i luren.
Någonting var fishy, men jag var lite strandad.
Jag ringde Mundo Deportivo-reportern, som intygade att uppgifterna var sanna. Och det var inte ett tränaruppdrag som väntade förre Bajentränaren.
– Han är här för att köpa klubben, förklarade reportern.

Jag vet ioförsig ganska lite om Tony Gustavssons avgångsvederlag från Hammarby, men min murvelhjärna började bygga alternativa rubriker i (fet) stil med ’Tony Gustavssons häst sprang in miljoner – nu köper han spansk fotbollsklubb’.
Så ringde det på min mobil. Det var Mundo Deportivo-reportern som gjorde avbön. Hon hade varit på match och hört att en svensk man skulle satsa pengar i Gramenet, tittat ut över läktaren och hittat en blond kalufs.
Tony Gustavsson svarade snällt på frågor om sin fotbollsbakgrund och så var missförståndet i hamn.

Den riktige investeraren heter tydligen Tony Thompson.
Om ni känner honom så hälsa att jag vill ha tillbaka fyra timmar av mitt liv.
Jag kan lösa in dem på måndag morgon.