Zlatan Ibrahimovic hade inga som helst tvivel efter matchen i går kväll. Inte när han fick frågan från svensktruppen i mediefållan i alla fall.
– Det var solklar straff, sa Ibra utan att blinka.
Några minuter innan fick han samma fråga från spansk radio och jag roade mig med att tjuvlyssna lite.
– Jag var ju på plan och har inte sett situationen på tv, förhalade Zlatan svaret då.

Det är ett spännande sätt att jobba på. Lägga ut lite olika trådar och åsikter, så att medierna själva får välja vilket tåg de vill hoppa på.

Joan Laporta är på upploppet av sin mandattid som president i Barcelona och tar ut svängarna i sitt hjärteämne ’Vi katalaner vill ha vår egen stat’ (även om ’Jag vill ha en egen måne’ känns mer som Laportas egentliga ambitioner).

I går hade han godkänt att 20 000 flaggor med självständighetskrav som budskap delades ut på Camp Nou. Och Barçapresidenten ville inte att vi på pressläktaren skulle känna oss utanför.
Det händer att man får gratis buffé eller en penna med klubbens namn som muta när man skriver fotboll på olika arenor i Europa.
Det här var en goodiebag av helt annat dignitet.

   Ja.

Att lobba för ett fritt Katalonien är nu mer kutym än knas på Camp Nou. Här har till och med Henke Larsson stått och skrikit ’Visca Barça i visca Catalunya – länge leve Barça och Katalonien!’ i en mikrofon när han skulle tackas av för ett par år sedan.
Men är det fritt fram för politiska manifestationer så är det.
Nu kan spelarna lugnt lämna över det politiska arbetet till oss på läktaren. I vår ska jag sprida flygblad för burfåglarnas befriande på Camp Nou och skrika slagord för sex timmars arbetsdag med mina spanska kolleger i halvtidspaus.

Å andra sidan innebär det att de skulle gå upp i arbetstid och det kanske de inte är så sugna på trots allt.