Vi är väl fortfarande så chockskadade av Stuttgarts öppningstempo i går (Mercedes-Benz Arena känns som ett onödigt övertydligt namn) att det gått lite obemärkt förbi att Zlatan Ibrahimovic gjorde
1) mål
2) som gav poäng
3) i det här jävla Champions dessutom

Big Z har ju gjort några mål under vintern, men inte ett enda har kommit i en match som Barcelona gått segrande ur, vilket per automatik innebär att han inte fått särskilt mycket kredd för det.
Det här var målet som satte stopp för Ibras formdipp, det har jag en bestämd känsla av. Vi kan kalla det kvinnlig intuition om ni är anhängare av den särartsfeministiska skolan.

Och för er som jag inte tappat med den lilla utvikningen; visst var det här matchen då Barça på allvar blottade några svagheter som man inte riktigt trodde att de hade. När en tysk ångvält helt respektlöst stör katalanerna på mittfältet och ger Xavi i snitt 0,2 sekunder för att bestämma sig vad han ska göra med bollen (han är ju van vid mellan en halvminut och en livstid) då har Barcelona faktiskt inget direkt motgift att komma med.
Nu orkar ju inget lag vara Barcelona mot Barcelona i mer än 45 minuter. Och tydligen orkar inget Champions League-spöke fajtas med Zlatan i all evighet heller. Men ändå.

Annars är det ju i sammanhanget totalt bortglömda Sevilla som springer ut i ett tiominusgradigt (jaså, det tyckte ni inte var någon särskild temperatur att orda om?) Moskva alldeles typ nu som är min lilla CL-joker. Vi hoppas att Manolo Jiménez har en bättre inledningsplan än vad Pep Guardiola tycks ha haft med sig i trenchcoatfickan till Tyskland.
Å andra sidan talar en del emot det: i går åkte laget till Röda torget för att inmundiga lite samtida rysk historia. Dessvärre var det stängt.
I morse skulle de göra ett nytt försök.
Nästa gång jag ser Jesús Navas ska jag korsförhöra honom på Kremls historia.