Det är en märklig omgång i la liga som vi har att göra med. Först vill jag rita ett kors i taket (eller kanske snarare ett kryss) för vännerna i Xerez, laget som både låter och på många sätt även i kväll uppträdde, som ett felmeddelande.
Momo gav gästerna ledningen, men Málaga satte två och klockan började ticka iväg mot avgrunden för jättejumbon. Men Momo tog upp kampen om tiden och när han utjämnade till 2-2 hade hans lag uppenbarligen massor mer att ge.
Två mål, nio gula och två röda kort senare stod Xerez som segrare med overkliga 4-2.

När Barcelonas Ibra mest viftar med armarna i huvudhöjd gör Atléticos Ibra mål. Det kom på övertid mot ett Zaragoza på uppgång, som fortsatt saknar trubbelgubben Jermaine Pennant i truppen efter att han kommit för sent till tre träningar på en och en halv vecka. I höstas uppgav Pennant att han var en man för det engelska landslaget, eftersom han är ’bäst i England på sin position’. Nu känns det som om Pennant får vara glad om han överhuvudtaget har en klubb till sommaren.

Hos los Colchoneros tycktes Antonio Reyes inspirerad Ibra 1 och drog på sig rött kort efter hög armföring i en match som sätter välbehövlig fart (eller inte) på domardebatten igen.
Reyes har ju annars hittat tillbaka till sitt spel under favvotränaren Kicki Flores styre.
– Han hjälpte mig vända på tortillan till den goda sidan, förklarar Reyes själv saken. 
I dag talar han ut i Marcas intervjuserie ’el diván de Olga Viza, där journalist-terapeuten Olga lägger allt möjligt löst folk på divanen och ställer en diagnos.
Vi får bland annat veta att hans passion är bilar och att han just inrett sin nya Hummer som ett mindre vardagsrum med två Playstation-konsoller, men att José Antonio annars är en mycket religiös typ som bär två viktiga foton i sin Jungfru Maria-berlock runt halsen: ett på hans son och ett på, ähum, målet han gjorde för Arsenal mot Chelsea i Champions League.
I övrigt är Reyes torsk på flamenco och håller på att fostra lagkamraterna Leandro Cabrera och Kun Aguëro in i de lidelsefulla tonernas värld.
– Häromdagen när vi satt på flyget klappade jag i händer, medan Kun sjöng, ja, han försökte i alla fall, och Lele la körer. Vi sa till varandra ’varför startar vi inte en grupp’?, berättar Reyes.
Jag håller med. Lele på kör vill man ju inte missa.

Dessutom nedmonterar Reyes sitt rykte som partyprisse ganska effektivt.
– Jag har aldrig smakat en droppe alkohol och aldrig rökt en cigarett. När vi skålar hemma till jul väter jag bara läpparna lite. Jag gillar det inte alls.