Det räckte för Bojan att få lite fin press på bloggen för att höja huvudet och ta det stora steget in i Barcelonas Champions League-startelva som ska smarta ut Arsenal på Camp Nou om en liten stund.
Krkic tar Ibrahimovics plats som nummer nio och kliver därmed officiellt om Thierry Henry i den inbördes hackordningen, trots att fransmannen gjorde det bra på den positionen för bara några veckor sedan.
Och i Carles Puyols och Gerard Piqués frånvaro bildar Rafa Marquez årets hittills på förhand mest oprövade mittbackslås (-såll?) tillsammans med Gabi Milito.
Kanske bäst så ändå. I dagarna kommer Gerard Piqués självbiografi ut (det finns mycket att berätta när man hunnit bli 23) där han bland annat avslöjar att han rök ihop med Milito på deras sista gemensamma träning när de kamperade i Zaragoza ihop för några säsonger sedan. Under några inledande veckor i Barça pratade de två mittbackarna fortfarande inte med varandra. Alla har rätt att sura ur på sina kollegor ibland, men ska man försvara en semifinal i europaspelet tror jag mycket på att man är du med varandra eller i alla fall har tagit sig över kallpratets tröskel.

– Det här är en final, det är årets match. Det är matchen som ska staka ut vår framtid, sa en Pep Guardiola på sitt mest grandiosa humör häromdagen.
Men så är det ju. Strösslar Arsène Wenger och hans mannar engelskt grus i Barcelonas till synes väloljade maskineri (i. e. lyckas de störa Xavi Hernandez passningar) så är den här säsongen för alltid fiaskostämplad i Katalonien. Då spelar det ingen roll att det väntar ett osunt hett Clásico bakom nästa adventslucka.

I dag bär den stora massans färd till Camp Nou, men Hola Barcelona räds inte att ta vägen mot strömmen och ropa Hola Estocolmo! Jag är på blixtretreat i den kungliga huvudstaden och lämnar med varm hand över ansvaret till Erik Nivå, som lämnat hemmapappalivet för att komma ut och se sig om lite igen.
Var varsamma med honom.